Opinion

Opinion: Någon som märkt att S har en partisekreterare?

Foto: Socialdemokraterna
Robert Björkenwall och Jaan Ungerson är tveksamma till de svenska socialdemokraternas partisekreterare Lena Rådström Baastads insats. "Om Socialdemokraterna ska kunna återvinna sin ställning som den trovärdiga omformaren av samhället och försvararen av ett jämlikt och väl fungerande välfärdssamhälle krävs en tydlig och vass partisekreterare med förmåga att gå i täten, lyssna på partiet och visa vägen...".

I socialdemokratins historia och tradition har partisekreteraren haft en central roll. Nämligen att löpande leda partiet oavsett om det har regeringsmakten eller inte.

 

Partiet ska vara en balanserande faktor, organisatoriskt och ideologiskt, tryggt borta från regeringsmakten. Från Gustav Möller, Sven Aspling och Sten Andersson finns en obruten linje. Regeringsmakten är till låns och kan förloras, men partiets roll är vidare och måste bestå och förbli stark. Där har partisekreteraren stått som garant för socialdemokratins idé och värderingar och för att debatten i partiet hålls levande.

 

Men hur är det med den saken nu? Var finns den av partisekreteraren initierade och uppföljda debatten inom det socialdemokratiska partiet? Den för allt fler socialdemokrater allt vanligare frågan har blivit: Märks det överhuvudtaget att vi har en partisekreterare? Och svaret från många är ett tydligt nej.

 

När partiets nu sittande partisekreterare Lena Rådström Baastad från Örebro tillsattes var argumentet att hon ansågs vara en valvinnare. Men det argumentet kom påtagligt till korta i det för Socialdemokraterna rekordsvaga valet 2018. Och nu – när opinionssiffrorna är fallande för Socialdemokraterna – och hon den 29 oktober intervjuas i radions Studio Ett så inleder hon varje svar med ”jag tror” och fortsätter sedan utan någon större konkretion om politiken.

 

För lyssnaren kommer frågan automatiskt: Vadå tror? I stället för att prata runt borde hon som partisekreterare ärligt erkänna – ja, januariavtalet har kostat väljare för oss som parti. Det behöver inte betyda krav på att avtalet ska brytas, men partisekreterarens roll är inte att vara regeringens talande docka utan att mera långsiktigt värna partiets själ och vad partiet vill. Inte med nödvändighet försvara vad man i regeringskompromissandet tvingas göra som bundna av januariavtalet med Centerpartiet och Liberalerna. För partisekreteraren borde huvuduppgiften däremot vara att rusta partiet för framtiden och att öka chanserna att vinna kommande val. Att bädda för att vinna kampen om det strategiskt viktiga problemformuleringsprivilegiet och den politiska dagordningen.

 

Efter valvinsten 1994 fick Socialdemokraterna inledningsvis som parti lite problem med att bortom de akuta regeringsproblemen återta och vinna kampen om framtiden. Det fanns då – och ännu fram till 2010 – fortfarande en arbetarrörelse, om än ibland lite slumrande, men med formulerade drömmer, värderingar och politiska framtidsprojekt. Sedan dess har det steg för steg blivit allt sämre med en allt mer anorektiskt fungerande och blodfattig partiorganisation. När vi nu snart går in i 2020 är läget allt annat än bra. Partiet mår kort sagt inte bra och den frånvarande partisekreteraren verkar inte vara uppdraget vuxen att värna och rusta partiet för att klara en allt tuffare politisk motvind.

 

LO-utredaren Marika Lindgren Åsbrink har rätt vad gäller behovet av en ny partiorganisation för att Socialdemokraternas och inte bara den av januariavtalet bakbundna regeringens röst ska höras i debatten. Allt fler socialdemokrater lyfter fram behovet av att partiet ska träda fram och tala med en egen tydlig röst när regeringens politik till stora delar inte kommer att vara socialdemokratisk. Det är helt centralt och en fråga långt större än kommunikation och kampanjer. Det handlar om folks tillit, om deras materiella förhållanden och förväntningarna till partiets just nu otillräckliga förmåga. Det är i det perspektivet inte realistiskt att vänta sig att någon – med få undantag – i egenskap av både statsråd och socialdemokratisk företrädare ska kunna tala på ett trovärdigt sätt om partiets politik och vilja. Det gör det nu synnerligen nödvändigt att det vid sidan av andra tunga, nationella företrädare för Socialdemokraterna finns en tydlig partisekreterare som helt och fullt både kan och förmår tala med partirösten.

 

Idag saknas den rösten. Om Socialdemokraterna ska kunna återvinna sin ställning som den trovärdiga omformaren av samhället och försvararen av ett jämlikt och väl fungerande välfärdssamhälle krävs en tydlig och vass partisekreterare med förmåga att och gå i täten, lyssna på partiet och visa vägen – en partisekreterare väl förankrad i hela landet, frimodigt självständig också visavi regeringen och dess olika statsråd. I den rollen ingår inte minst att stimulera partiet och dess medlemmar och tydligt visa att de har rätt att oberoende av vad regeringen kan göra vara i opposition mot en allt ojämlikare verklighet. Partisekreterarens idag kanske viktigaste roll är att stimulera till det breda samtalet med målet att i dagens verklighet försöka ge svar på den klassiska frågan “Vad vilja Socialdemokraterna”. Den dialogen saknas idag men är en nödvändighet om framtida val alls ska kunna vinnas! Ansvaret för den ligger tung hos partisekreteraren.

 

Robert Björkenwall – frilansjournalist, utredare med erfarenhet från bl a riksdag och regeringskansli och olika fackförbund

Jaan Ungerson – omvärldsanalytiker

 

Dela denna artikel

Kommentarer

Artiklar kan kommenteras i ett dygn efter publicering. Använd ett sakligt och respektfullt språk: administratörerna förbehåller sig rätten att vid behov radera opassande kommentarer och förhindra skribenten från att kommentera vidare.

Sähköpostiosoitteesi

Mer om ämnet

Mest lästa

Senast

Demokraatti

va. päätoimittaja: Rane Aunimo
Lähetä juttuvinkki →

Toimitus: PL 338, 00531 Helsinki, puh. 09 701 041

Arbetarbladet

Chefredaktör: Johan Kvarnström
Kontakt →

Redaktion: Broholmsgatan 18-20 C, 00531 Helsingfors

2018 DEMOKRAATTI
TIETOSUOJA- ja REKISTERISELOSTE