Enligt en nyligen publicerad enkät från Taloustutkimus uppskattar medborgarna det arbete som utförs i kommunerna och välfärdsområdena och de vill garantera tillräcklig finansiering för deras lagstadgade tjänster. Nio av tio finländare anser att de tjänster som produceras i kommunerna och välfärdsområdena är viktiga eller mycket viktiga med tanke på en fungerande vardag. Nästan lika många anser att staten ska säkerställa att kommunerna och välfärdsområdena får tillräcklig finansiering för att producera lagstadgade tjänster.

Regeringen har andra värderingar. I statsminister Orpos regeringsprogram har det fastställts riktlinjer för anpassningen av statsfinanserna genom nedskärningar på 1,4 miljarder euro i ökningen av social- och hälsovårdsutgifterna. Utöver de besparingar som anges i regeringsprogrammet finns det uppgifter om att ytterligare besparingar kommer presenteras under ramrian i mitten av april. Redan nu tvingar regeringen välfärdsområdena att skära ned på social- och hälsovårdstjänsterna och äventyrar därmed tillgången till social- och hälsovårdstjänster och tillgängligheten av dem. Regeringens stelbenthet när det gäller att svara på oförutsedda kostnadsökningar och hotet om nedskärningar i finansieringen av social- och hälsovården tvingar välfärdsområdena att panikartat gallra bort närservicen inom social- och hälsovården.

Man eftersträvar nedskärningar i servicestrukturen och inom den specialiserade sjukvården för att i sin helhet nationellt uppnå hundra miljoner euro i årliga besparingar från och med 2027. För att bereda detta tillsattes vid social- och hälsovårdsministeriet en arbetsgrupp för att utreda arbetsfördelningen mellan sjukhus och dygnet runt jourer. Arbetsgruppen offentliggjorde sin utredning i januari. Enligt arbetsgruppens förslag ska centralsjukhusnätet gallras ut till att vara endast 5-8 centralsjukhus. Förslaget innebär att centralsjukhuset i flera välfärdsområden omvandlas till ett akutsjukhus där det inte längre finns intensivvård, operationsberedskap dygnet runt eller förlossningar. Hälften av förlossningsenheterna i Finland skulle då stängas. Centralsjukhusens verksamhet hotar att upphöra i Tavastehus, Kotka, St. Michel, Nyslott, Karleby, Kajana och Kemi. Om målet är att endast ha fem centralsjukhus kvar i landet, löper också Villmanstrand, Joensuu, Vasa eller Rovaniemi centralsjukhus risk att köras ner. I planerna ingår också en betydande nedläggning av samjourer dygnet runt och dygnetruntjourer som tillhandahåller primärvårdstjänster. Dessa jourer finns i Borgå, Lojo, Raseborg, Hyvinge, Salo, Valkeakoski, Kouvola, Varkaus, Idensalmi, Jämsä, Jakobstad, Brahestad, Oulainen, Ivalo och Kuusamo.

Regeringen har lovat välfärdsområdena arbetsro, men efter att arbetsgruppens arbete avslutats finns det inga spår av arbetsro. Utredningen om sjukhusnätet säger en sak, men regeringen påstår en annan. Vid social- och hälsovårdsministeriet har den ansvariga ministern Juuso svurit sig fri från den beställda utredningen. Vid social- och hälsovårdsministeriet bereds dock en regeringsproposition om sjukhusens och jourernas roll och servicenätverk med hjälp av ovannämnda utredning, och avsikten är att lagändringarna ska överlämnas till riksdagen på hösten. Under frågetimmen 4.4.2024 konstaterade ministern att det också finns andra alternativ på tapeten, men inga beslut eller politiska riktlinjer har ännu fattats. Hon fortsatte med att nämna att man ser på olika konsekvensbedömningar och granskar olika alternativ.

Det ska göras en helhetsbedömning av konsekvenserna av nedskärningen av tjänsterna vid sjukhusen. Ett heltäckande och betjänande sjukhusnätverk är en central säkerhetsfaktor samt en garant för den regionala jämlikheten och en regionens livskraft. Gallrandet bland sjukhusens uppgifter inverkar i betydande grad också på de uppgifter som blir kvar på sjukhuset och på verksamhetsförutsättningarna för de läroanstalter som utbildar yrkesutbildade personer inom social- och hälsovården i området. Koncentrationen av förlossningar kan göra kommunerna i de områden som blir utan förlossningssjukhus mindre attraktiva för dem som är i den ålder då familjen bildas och för barnfamiljer. Samjourer dygnet runt är en viktig del av patientsäkerheten och regionalt viktiga tjänster för människorna. Centraliseringen av jourverksamheten hotar att försämra tillgången till tjänster för människor, förvärra köbildningar, försvåra rekryteringen av yrkesutbildade personer och på så sätt förvärra personalbristen och försämra vårdens kvalitet. Det är nödvändigt att det förs en öppen debatt om sjukhusnätets framtid, som medborgarna kan ta ställning till. En hämningslös gallring av servicenätet orsakar förståelig oro också bland social – och hälsovårdspersonalen. Nu bör man på olika sätt trygga social – och hälsovårdssektorns push- och pullfaktorer i stället för att skapa osäkerhet om arbetsplatsernas varaktighet och arbetsförhållandena samt försämra välbefinnandet i arbetet.

Regeringen har inte gjort ett dugg för att underlätta situationen för välfärdsområden som kämpar med underskott. Regeringens politik som kraftigt minskar sjukhusnätet och som ekonomiskt försämrar välfärdsområdena leder till att de offentliga social- och hälsovårdstjänsterna urholkas. Inom oppositionen har vi bland annat framfört att regeringen borde avstå från de drastiska nedskärningarna i finansieringen, förlänga den tid som välfärdsområdet har på sig att täcka upp ett underskott och bevilja en del av efterfinansieringen för nästa år redan i år, överföra finansieringen av resekostnaderna från FPA till välfärdsområdena och reglera villkoren för och behoven av hyrd arbetskraft. Men för regeringen har inte ett enda förslag passat. Ansvaret har övervältrats på välfärdsområdena utan att de i praktiken har getts någon möjlighet att agera på något annat sätt.

Riksdagen behandlar också ett förslag om att stärka finansministeriets styrning över social – och hälsovårdsministeriet fastän styrningen av innehållet tillhör social- och hälsovårdsministeriet. Under remissbehandlingen av lagutkastet har experterna varnat för att de finanspolitiska målen kan då få en avgörande roll i styrningen av social – och hälsovården. Detta får inte vara fallet, utan de tillräckliga social- och hälsovårdstjänster som tryggas i grundlagen ska tryggas för medborgarna. Välfärdsområdena ska fredas för att själva få besluta om servicestrukturen inom sitt område inom ramen för den finansiering de får.

Med stöd av vad som anförts ovan och med hänvisning till 43 § i Finlands grundlag ställer vi följande interpellation till den minister som saken gäller:

Har regeringen för avsikt att föreskriva om minskning av centralsjukhusen?

Har regeringen för avsikt att föreskriva om stängning av dygnet runt jouren?

Har regeringen för avsikt att avskaffa jourerna med dispens när dispenserna upphör?

Har regeringen för avsikt att skärpa bestämmelserna om förlossningssjukhusen?

På vilka kalkyler baserar sig de besparingar som regeringen planerar i fråga om sjukhusen och jouren som helhet?

Har regeringen för avsikt att göra och publicera bedömningar av de totala konsekvenserna av begränsningen av sjukhusens uppgifter med beaktande också av konsekvenserna för regionernas livskraft?

Hur tänker regeringen trygga tillgången till och tillgängligheten av de social – och hälsovårdstjänster som garanteras i grundlagen för invånarna i alla välfärdsområden i hela landet?