På basen av Voitto Kumpulas anteckningar och minnen samt kyrkböcker, tidningsartiklar och släkthistorier har Päivi Anias sammanställt en bok som har den slagkraftiga titeln ”Kumpula, Kumpula, Kumpula”.

Berättelsen startar kronologiskt med Frans Kumpula som föddes år 1880 och registrerad som same i Sodankylä i Lappland. Läsaren förs till 1800-talets samiska miljö där man levde med och av naturen i en ”ödemark där saga och sanning blandades med varandra”, som författaren uttrycker sig.

Här berättas om en anmoder som varit samisk trollkvinna. I boken konstateras att visst var prästerna skrämmande, men det var också trollkvinnorna med sina suggestivt dånande shamantrummor.

Frans Kumpula drogs tidigt med i den framväxande arbetarrörelsen. Folkets hus som byggdes i byn Sattanen var inte bara ”en bildningens vagga” utan även en nöjesplats med danser och kvällsfester.

Det politiska engagemanget höll på att kosta Frans livet i samband med inbördeskriget 1918. I Sodankylä fanns både ett vitt skyddsgarde och två röda garden. Som sekreterare i den lokala arbetarföreningen dömdes han till döden och stod redan fastbunden vid ett träd för att arkebuseras när den lokala skyddskårschefen som var hans vän från jaktlaget i sista sekunden ropade stopp, den här mannen får inte skjutas.

Också Frans Kumpulas son Voitto Kumpula tvingades genomgå hårda och tunga skeden i sitt liv. Hans far dog tidigt och hans mor alkoholiserades vilket förde honom till barnhem. Alla såg inte heller med blida ögon på släktens röda och socialistiska förflutna.

Perioden som elev vid en yrkesskola i Uleåborg skulle emellertid ge de unge Voitto nya möjligheter i tillvaron. Det var här han i kamratkretsen fick sitt smeknamn ”Vote”.

Under militärtjänstgöringen i Vasa kom Voitto Kumpula i kontakt med de österbottniska finlandssvenskarna. Då förstod han vikten av språkkunskaper och han fick genast en positiv inställning till det svenska språket som han bevarade livet igenom. Det framgick när han senare som elev vid Helsingfors hotell- och restaurangskola sökte praktikplats vid restaurang Royal i Svenska teaterns byggnad i Helsingfors. Men det blev en viss besvikelse för att det nästan enbart talades finska bland restaurangpersonalen.

Det var knappast någon tillfällighet att Voitto ”Vote” Kumpula än en gång skulle dras till Vasa där han bland annat gjorde kommunalpolitisk karriär som socialdemokratisk stadsfullmäktigeledamot. Som författaren skriver ”…särskilt i en industrialiserad hamnstad som Vasa växte och blomstrade den socialdemokratiska rörelsen under de efterkrigstida decennierna av tillväxt. Det var lätt för Vote att gå med”.

I maj 1972 föddes hans dotter Miapetra, idag känd som den tidigare socialdemokratiska riksdagsledamoten och nuvarande europaparlamentarikern Miapetra Kumpula-Natri. Hon som i EU-valet 2019 kammade hem närmare 70 000 personliga röster. Som Päivi Anias konstaterar: ”Votes tredje dotter Miapetra Kumpula-Natri har gjort en lång politisk karriär och lyckats på många områden. Sondottern till en röd fånge arbetar numera som medlem av Europaparlamentet, som MEP i EU, och representerar Finlands socialdemokratiska parti SDP”.

Den positiva inställningen till finlandssvenskheten har gått i arv när Miapetra Kumpula-Natri i bokens slutkapitel med värme talar om svenskans starka ställning i Vasa både i vardagslivet och i umgänget med grannarna.

Samtidigt drar hon en lans för samernas språk och kultur som man inte får glömma i en digitaliserad och av engelskan dominerad värld. Av samiskt ursprung som hon ju själv egentligen är.

Den starka sammanhållningen släktingarna emellan är ett utmärkande drag som poängteras i boken. Man har sammankommit till gemensamma träffar med både nära och avlägsna släktingar – från när och fjärran. Till en av dem som bor långt borta hör amerikanen Joe Strohl som har varit demokratisk delstatssenator i Wisconsin. För en lokaltidning i Vasa har han med stolthet berättat om sina finländska rötter och hur han gick med i politiken för att han ville förbättra saker och ting.

Familjebanden förpliktar för som bokens författare konstaterar:”Tillfällighet eller ej, arbetarrörelsens rötter från norr märks, både Vote och Joe representerar samma politiska linje, Joe tillhör det Demokratiska partiet som är socialdemokraternas motsvarighet i Amerika”.

Päivi Anias har på ett förtjänstfull sätt genom levande beskrivningar åstadkommit ett verk som på familjeplanet återspeglar de enorma förändringar Finland genomgått från slutet av 1800-talet fram till våra dagar. Från en värld av trolltrummor till ett jordklot präglat av globalisering och digitalisering. Hur man upplevde utvecklingen i sin vardag. Och hur mycket Vote Kumpula som själv kom från fattiga förhållanden gjorde för att hans fyra döttrar skulle få ett bra liv.

Recension: Päivi Anias; Kumpula Kumpula Kumpula (2023); A-Focus; 175 s.