Kultur

Recension: Piłsudski hålls flytande av huvudrollsinnehavaren Borys Szyc

Foto: Jarosław Sosiński
Borys Szyc som Józef Piłsudski i filmen som fokuserar på hans socialistiska period och till en mindre del hans militära roll i första världskriget på Österrike-Ungerns sida.

De polska filmveckorna har fört med sig den historiska storfilmen Piłsudski (2019) till Finland. Filmen är en djupdykning i den polska marskalken Józef Piłsudskis personhistoria från en stridbar militant socialistledare som konspirerar till att störta tsarväldet till en militär ledare som förklarar Polens återvunna självständighet i samband med första världskrigets eldupphör 1918. Filmen börjar med en ung Piłsudskis flykt från ett mentalsjukhus i Sankt Petersburg 1901 där han befann sig som politisk fånge.

Topi Lappalainen

Arbetarbladet

 

 

Den biografiska filmen om Piłsudski handlar om hur Piłsudski blev Piłsudski lite på samma sätt som Tove, den nya finlandssvenska filmen om Tove Jansson, handlar om hur Tove blev Tove under några formativa år i interaktion med viktiga närstående personer och genom stormiga personliga relationer. Båda filmerna handlar om en internationellt känd persons tillblivelsehistoria innan personen uppnår den slutgiltiga berömdheten. Ur ett finländskt perspektiv får man tyvärr inte se de episoder i den polska marskalkens liv som tangerade Finland. År 1907 besökte den militanta revolutionären Piłsudski nämligen Jorvas i Kyrkslätt i ett hemligt möte med likasinnade aktivister som ville störta tsaren. Filmen koncentrerar sig på den militanta aktivismen men Jorvas hör inte till de miljöer och episoder som Michał Rosa har valt att ta med i sin film. Sedan 1919 fick Piłsudski som Polens statschef besök i Warszawa av Gustaf Mannerheim som hade avträtt sin motsvarande ställning i Finland och förlorat presidentvalet. Tillsammans diskuterade de möjligheten av ett fälttåg mot Sankt Petersburg men Mannerheim hade ingenting konkret att bidra till i och med att han inte längre hade en maktposition i Finland. Inte heller det mötet får man se i filmen som slutar med självständigheten 1918 och Piłsudskis första makttillträde.

 

Bland polska nationalister har Piłsudski länge varit en kultfigur och utan vidare är han en person som den nuvarande polska regeringen ser upp till som en historisk förebild. Men han var också en mycket komplicerad person med ett väldigt turbulent liv, både politiskt och personligt. Det var inte självklart att en radikal socialist skulle utvecklas till en person som på den politiska högerkanten anses vara något av ett totem. Filmregissören Rosa har valt några dramatiska episoder ur det politiska livet och balanserat dem med episoder ur Piłsudskis kärleksliv. Sedan ska man alltid komma ihåg att det är en fiktiv film som visas, även om den bottnar i välvalda episoder tagna ur en mytomspunnen historisk persons liv och gärning.

 

Att kärleken för filmens Piłsudski är intimt sammankopplad med den politiska gärningen är tämligen klart. När de socialistiska aktivisterna får till stånd en demonstration mot tsarväldet som planenligt urartar i blodutgjutelse, har socialistledaren i följande stund en passionerad kärleksscen med sin fru Maria Piłsudska som spelas av Magdalena Boczarska. Under de senare episoderna som filmen omfattar är Piłsudski förälskad i Aleksandra Szczerbińska, en av de revolutionära aktivisterna som förblev Piłsudski lojal efter det polska socialistpartiets splittring. Hon blev sedan Polens första dam i samband med äktenskapet till Piłsudski 1921 och dog 1963 i exil i London. Men filmen slutar 1918 och i slutet har Aleksandra som spelas av Maria Dębska fött en dotter som den nyblivna statschefens älskarinna och fått sin mångåriga dröm i uppfyllelse, Piłsudski har gått med på att bo tillsammans med henne trots att han inte får skilsmässa av sin fru. De gifte sig sedan först efter att Piłsudskis fru dog några år senare. En annan viktig person i Piłsudskis liv var stridskamraten Walery Sławek som i filmen porträtteras av Jan Marczewski.

 

I Polen finns en stark tradition av historiska filmer och Rosas film anknyter sig till den traditionen där epoken återskapas med pietet. Huvudrollsinnehavaren Borys Szyc är fullständigt central och hans prestation håller filmen flytande, medan de andra skådespelarna förpassas närmast till statister. Szyc är själv från den filmhistoriskt viktiga staden Łódź, medan Piłsudski härstammade från dagens Litauen och skådespelaren har något fått anpassa sig till ett annorlunda sätt att tala. Intressant nog hade Piłsudski dessutom ryskspråkig skolgång i Vilnius och spår av ryskt inflytande i sin polska accent men det lät man bli att lyfta fram. Filmens främsta förtjänster är trovärdigheten i återskapandet av epoken före och under första världskriget, den drivna skådespelarprestationen av Szyc samt den stämningsfulla musiken. Regissören Rosa fick själv skriva manus till filmen eftersom ämnet var såpass politiskt brännbart.

 

Piłsudski var inte bara självständighetsledaren 1918 och segerherren mot ryssarna i slaget vid Warszawa 1920 som i någon mån motsvarar Vinterkriget i polackernas historia. Han genomförde en statskupp i maj 1926 och härskade som diktator sina sista nio år. Den sistnämnda perioden gör honom till kultfigur i högerkonservativa kretsar, medan Rosa valde att fokusera på den blivande marskalkens socialistiska period. I de katolska konservativa kretsarna talar man inte så ofta om Piłsudski före första världskriget, också av den anledningen att hans första fru fortfarande var vid liv och han tog sig Aleksandra som sin älskarinna. En viktig historisk detalj i filmen är hur han bildade stommen för den blivande polska armén redan från 1910 framåt underställd Österrike-Ungern i ett drag som liknar vad jägarna från Finland gjorde i det kejserliga Tyskland några år senare när världskriget redan hade brutit ut. Piłsudski kom som sagt inte själv från den delen av Polen som hörde till Österrike-Ungern utan från Litauen som var under Tsarryssland som han konspirerade emot.

 

Filmen hade Finlandspremiär i Helsingfors den 6 oktober med textning till engelska och planen är att den ska visas under de polska filmveckorna i Åbo (Logomo 13.10), Teuva (Kino-Kuva 19.10) och Hangö (Hangö Filmfestival, Kino Olympia 2.11).

 

***

 

Filmrecension: Piłsudski (2019)

 

Regi: Michał Rosa

Manus: Michał Rosa

 

Skådespelare: Borys Szyc, Magdalena Boczarska, Jan Marczewski, Maria Dębska

 

Genre: Drama

Speltid: 120 min

 

Åldersgräns: 16 år

Dela denna artikel

Kommentarer

Artiklar kan kommenteras i ett dygn efter publicering. Använd ett sakligt och respektfullt språk: administratörerna förbehåller sig rätten att vid behov radera opassande kommentarer och förhindra skribenten från att kommentera vidare.

Sähköpostiosoitteesi

Mest lästa

Senast

Demokraatti

va. päätoimittaja: Rane Aunimo
Lähetä juttuvinkki →

Toimitus: PL 338, 00531 Helsinki, puh. 09 701 041

Arbetarbladet

Chefredaktör: Johan Kvarnström
Kontakt →

Redaktion: Broholmsgatan 18-20 C, 00531 Helsingfors

2018 DEMOKRAATTI
TIETOSUOJA- ja REKISTERISELOSTE