Jacob Söderman kan inte kallas hoppjerka, men han har ändå påfallande ofta skiftat uppgifter. Fonden av erfarenheter är rik och bjuder på en rik källa att ösa ur. Det som skiljer den strama och karska myndighetspersonen eller politikern från den verklighet som avhandlas i kåserierna är att pensionären Söderman kan ta lättare på livet. Det som förenar den komplexa gestalten Jacke är naturligtvis humorn och självironin. Också K-A Fagerholm ägde humorns och ironins gåva, men ifråga om självironi vinner Jacke med alla domarröster.

Jacob Södermans berättelser ger idag ett intryck av att skribenten också är på jakt efter det förflutna, att komma underfund med sig själv, att minnas givande kamratskap , men också internationella insatser av solid kvalitet. För denna finlandssvensk till vänster gäller det samma som för dåvarande Arbetarförbundets yngre fanbärare, man ville offra tid och krafter på internationell solidaritet, socialdemokratiskt samarbete över gränserna med ledande kamrater i de nordiska länderna som bollplank och inspiratörer. Förbundet gick ibland i spetsen, i Södermans fall en vägande insats för oppositionen i Chile och frihetssträvandena i Sahara. Detta krävde sitt pris. Så jurist han var måste Jacob lära sig spanska och senare som EU:s ombudsman franska.

Ögonblicksbilderna från barndomen känns särskilt värdefulla för en infödd Helsingforsare som mig, krigstidens umbäranden kommer nära på huden. Idrotten blev ett bestående intresse.Det kunde till exempel handla om boxning eller brottning, starka grenar inom arbetaridrotten liksom simning. Det här var varken då eller nu några redskapssporter.

”Ute och cyklar ” heter kåserisamlingen som är utgiven på eget förlag tack vare systemet Books on demand där beställaren vänder sig till ett tryckeri utan att ta genvägen över ett förlag.  Den borne cyklistens underhållande, men ofta djupt kända alster kan beställas så långt upplagan räcker.

Recension: Jacob Söderman, Ute och cyklar och andra berättelser (2020); Books on Demand; 100 s.