Kultur

Recension: Wasa Teater skildrar oss alla genom arbetarkvinnorna 

Foto: Frank A. Unger/Wasa Teater
Tre kvinnor bär berättelsen framåt i Wasa Teaters Bomullsämgeln. Från vänster: Tove Qvickström, Sannah Nedergård och Ksenia Timoshenko.
Foto: Frank A. Unger/Wasa Teater
Tre kvinnor bär berättelsen framåt i Wasa Teaters Bomullsämgeln. Från vänster: Tove Qvickström, Sannah Nedergård och Ksenia Timoshenko.
Foto: Frank A. Unger/Wasa Teater
Tre kvinnor bär berättelsen framåt i Wasa Teaters Bomullsämgeln. Från vänster: Tove Qvickström, Sannah Nedergård och Ksenia Timoshenko.

Lukas Lundin recenserar Bomullsängeln på Wasa Teater.

 

Året är 1923. Finland är ungt, såren från inbördeskriget ännu vidöppna och det finländska samhällsbygget i sin vagga. Pigorna Helli och Hilda söker sig från den österbottniska landsbygden till Vasa, i jakt på arbete och ett nytt liv. 

 

De är i många avseenden varandras motpoler: bonddottern Hilda, som tonåring fördriven från hemgården efter att ha fött ett utomäktenskapligt barn, är from och Gudfruktig. Den rebelliska Helli, hemma från en röd familj där fadern suttit i fångläger, tror istället på arbetarrörelsen. Trots det blir de vänner och på Vasa Bomull inleder de ett livsverk, med långa och tunga arbetsdagar under sträng uppsyn. De blir bomullsänglar. 

 

***

 

Det är utgångspunkten för Wasa Teaters senaste pjäs Bomullsängeln, baserad på den nyutgivna romanen med samma namn av Susanna Alakoski. 

 

Alakoski, hemma från Vasa men sedan barndomen bosatt i Sverige, slog igenom stort med den Augustprisvinnande debutromanen Svinalängorna år 2006. Nu är hon alltså aktuell med sin tredje roman, den första i en svit där hemstaden och framförallt dess arbetarkvinnor står i centrum. Alakoskis mormor arbetade hela sitt liv på Vasa Bomull, enligt Alakoski utan att någonsin berätta om en enda arbetsdag i sitt liv. Hennes och arbetskamraternas livshistoria har, trots den roll de spelade i det finska samhällsby