Den nya partiledaren heter Simona Mohamsson och hon är född den 27 december 1994 i Hamburg i Tyskland.

Hennes far är sunnitisk palestinier född i Haifa och modern är shiitisk libanes, från en bergsby på gränsen till Israel. Efter att familjen hade flyttat till Sverige, ändrade fadern släktnamnet från Mohammed till Mohamsson.

Simona Mohamsson har avlagt examen i offentlig förvaltning, ledarskap och digitalisering vid Göteborgs universitet.

Hon har arbetat inom äldreomsorgen, drivit ett eget företag och arbetat på PR-byrån Narva i Stockholm.

Hon var andra vice ordförande i Liberala ungdomsförbundet (LUF) 2018-2019 och förlorade ordförandevalet i LUF 2019 mot Romina Pourmokhtari med rösterna 40 mot 52. Mohamsson kandiderade till Europaparlamentet år 2024 men blev inte invald. Hon har visat intresse för demokratifrågorna och skrivit en bok Hongkong RIP (2021) om demokratirörelsen i Hongkong.

I april 2025 valdes Mohamsson till Jakob Olofsgårds efterträdare som Liberalernas partisekreterare. Efter två månader som partisekreterare har hon nu avancerat till partiordförande.

Mohamsson har definierat sig både som klassisk liberal och som socialliberal. Att kombinera nyliberalt högertänk med centristiska tankar har kallats krav- och kramliberalism, något som Mohamsson har bejakat. Krav står för den nyliberala nedskärningspolitiken och kram för det motsatta, för det välfärdspolitiska innehållet. Man kan kanske sammanfatta ideologin med att staten ska vara mindre, men det som finns kvar ska ha en välfärdspolitisk spets. När hon gick med i dåvarande Folkpartiet liberalerna år 2010, övervägde hon också medlemskap i Vänsterpartiet, men upplevde att de liberala värderingarna stod henne närmare. Hon har lyft fram Hans Nestius och Torgny Segerstedt som politiska förebilder. Nestius förespråkade fri abort i Sverige och Segerstedt tog som publicist skarpt avstånd från nazismen på 1930-talet.

Mohamsson valdes till partiledare under morgonen och klockan 12 höll hon ett tal på Almedalsveckans scen.

– Idag tänkte jag ta tillfället att vara lite mer personlig. Och berätta om varför jag som partiledare vill arbeta för ett Sverige där fler bildar sig, beter sig och bryr sig. Kalla det folkpartism. Eller varför inte en politik för att folk ska skärpa sig, inledde Mohamsson sitt tal.