Detta trots att de norska socialdemokraterna nu suttit fyra år vid regeringsmakten.

Det märkliga är att få ännu för några månader sedan trodde att Arbeiderpartiledaren Jonas Gahr Støre skulle fortsätta som statsminister efter nästa stortingsval som hålls den 8 september i år.

– Men får Norge efter valet en ren Arbeiderpartiregering kommer den att bli parlamentariskt svag eftersom den skulle vara tvungen att söka stöd än här och än där.

Det säger Hallgeir Westrum som är kommunikationschef vid Amedia i Norge. Tidigare har han bland annat i mer än tjugo år varit politisk journalist, nyhetschef samt ansvarig redaktör för Avisenes Nyhetsbyrå ANB.

Westrum ser fram emot en valvaka som med stor sannolikhet blir mycket spännande.

– Antingen får vi en Arbeiderpartiledd regering som stöder sig på en rödgrön majoritet. Eller så blir det en borgerlig regering med det högerpopulistiska Fremskrittspartiet, Framstegspartiet, som största regeringsparti tillsammans med det konservativa högerpartiet Høyre, säger Westrum.

Enligt färska opinionsundersökningar skulle Arbeiderpartiet få över trettio procent av rösterna om det vore val idag. I det förra stortingsvalet år 2021 nådde partiet ett väljarstöd på 26,3 procent. Men framgången har ingalunda varit självskriven. I december 2024 låg Arbeiderpartiets stöd nere på rekordlåga 14 procent och många räknade till och med att ett byte kunde ske på partiledarposten. Ett möjligt alternativ var i det skedet arbetsminister Tonje Brenna.

I bakgrunden fanns också Støres relativt långa innehav av partiordförandeposten. År 2014 hade han valts till ny partiledare efter Jens Stoltenberg som blev generalsekreterare för Nato. Norge leddes då av en borgerlig regering med Høyres partiordförande Erna Solberg som statsminister. Många hoppades att Arbeiderpartiet skulle återta regeringsmakten vid valet 2017. Detta lyckades dock inte. Men vid valet 2021 gick det vägen och sedan dess har Støre varit statsminister.

Därefter gick också Senterpartiet med i samma regering som Arbeiderpartiet. I februari i år valde Senterpartiet att gå i opposition. Ett beslut som dock inte gett några framgångar – i alla fall i gallupundersökningarna. Väljarstödet ligger mellan fyra och fem procent.

I Norge är många politiska bedömare ganska långt eniga om att det främst är två faktorer som gynnat Arbeiderpartiet. Nämligen det spända internationella läget samt den oerhört populäre Jens Stoltenbergs comeback i regeringen. Sedan februari i år är han finansminister.

Kriget i Ukraina som aldrig vill ta slut och det allt spändare läget i Mellanöstern oroar många norrmän. Därtill kommer presidentskiftet i USA med Donald Trump som ytterst oberäknelig statschef. I den situationen är det ganska naturligt att många norska väljare hellre tar det säkra före det osäkra. Stoltenberg hade dessutom många alternativa jobb att välja emellan när han lämnade Nato. Men han föredrog finansministerposten. Därtill övertalad av Jonas Gahr Støre.

I det norska valsystemet finns en spärrgräns på fyra procent för de politiska partier som deltar i stortingsvalen. Hamnar ett parti under den gränsen blir partiet helt utan mandat. Men detta kan kompenseras om partiet i fråga har ett stort stöd i någon enskild valkrets. Då har partiet en chans till ett såkallat utjämningsmandat.

Hallgeir Westrum säger att det på den borgerliga sidan framförallt är Kristelig Folkeparti samt det lilla partiet Venstre som lever farligt.

– Fast Venstre brukar i regel klara sig över spärren, konstaterar han.

Trots namnet är Venstre ett socialliberalt centerorienterat parti. Det grundades 1884 och är därmed Norges äldsta parti. Men från att en gång ha varit Norges största parti har Venstre redan i många årtionden tillhört småpartierna.

Westrum påminner om att även Senterpartiet bland de rödgröna partierna tidvis varit nära spärrgränsen. Partiets starka fästen finns på landsbygden precis som Centern i Finland och Centerpartiet i Sverige.

– Jag tror nog att Senterpartiet klarar av att komma in i Stortinget. Det samma gäller även Sosialistisk Venstreparti och Rødt, de två partierna som står till till vänster om Arbeiderpartiet, säger Westrum.

Sosialistisk Venstreparti påminner med sin ekologiska socialism om Vänsterförbundet i Finland. Rødt däremot har sin bakgrund i den vänsterextremistiska maoiströrelsen som i tiderna hade ett stort stöd bland studentungdomen och inom intellektuella kretsar i Norge. Partiet har dock försökt putsa sin profil under de senaste decennierna och framstår numera inte lika extremt som förr.

Westrum tror däremot inte att varken Miljøpartiet de Grønne eller det nya partiet FOR ska komma över spärrgänsen. FOR är en förkortning av For Fred og Rettferdighet och partiet har bland annat profilerat sig genom att kräva att Norges stöd till Ukraina ska upphöra.

På högersidan är det högerpopulistiska Fremskrittspartiet under ledning av Sylvi Listhaug på frammarsch medan Høyre backat kraftigt.

– Samtidigt har Fremskrittspartiet dämpat sin tidigare invandrarkritiska retorik. Som det nu ser ut kan det mycket väl gå så att Fremskrittspartiet blir det näststörsta partiet efter Arbeiderpartiet och störst bland de borgerliga partierna, säger Hallgeir Westrum.