Bokrecension: Gunnar Högnäs: Väggfönster. Ett Projekt Ryggverk 2018. 140 sidor.

Den finlandssvenska poeten Gunnar Högnäs debuterade 1978 med Ansiktet mot muren. Uppföljaren Milstolpar i gärdsgårdsserien utkom såpass nyligen som 2016 och den nya diktsamlingen Väggfönster är del tre i vad han kallar Den lilla barriärtrilogin. Högnäs har gett ut boken på eget förlag i Åbo där han arbetar som informatiker på Stadsbiblioteket. Han är son till Kurt Högnäs som är en framstående sydösterbottnisk poet. Det lyser igenom diktsamlingen att poeten är hemmastadd i lyrikens värld.

Som helhet känns Väggfönster något ojämn men den innehåller många fina dikter. En förlagsredaktör på ett etablerat förlag kunde ha gallrat bort det överflödiga och resultatet kunde ha varit en riktigt förstklassig diktsamling. Problemet är att det ges ut få diktsamlingar på svenska i Finland i förhållande till det hur mycket potential det finns. Huvudintrycket som boken ger är trots allt skickligt hantverk och som bäst har Högnäs producerat pärlor som inte känns oslipade alls.

Mitt i boken finns ett välskrivet prosafragment som Högnäs kallar ”Det som inte blev dikt”. Den korta prosatexten är ett vackert nedtecknat minne om mormor och morfar på fyra sidor. Den ger en antydning om att Högnäs har potential som författare till kortprosa. Vågar man hoppas på mera av den varan i fortsättningen? Vissa av dikterna känns något forcerade men huvuddelen av boken bjuder på fyndiga ordlekar och skarpa observationer. Typiska miljöer för dikterna är Åbo och Sydösterbotten men också Stockholm förekommer mot slutet av diktsamlingen.

Dikterna varierar i längd och stil en hel del. Vissa är kortare, andra längre, medan en del är experimentella på ett sätt de övriga inte är det. Några av de längre dikterna känns speciellt tilltalande, som till exempel ”Gulnade sidor, brukspoesi” om Metsä-Botnias cellulosafabrik. Geografiskt uppstår det en intressant koppling från diktens sluss som öppnar för Närpesfjärden till Slussens tunnelbanestation som nämns senare i diktsamlingen i en annan dikt. Också de riktigt korta dikterna kan slå läsaren med häpnad tack vare sin kärnfullhet. Ett imponerande exempel är dikten som heter ”Sammetskval”:

Som att vakna upp

ur en konservburk, solens

ljuster mot strupen.

Topi Lappalainen