Den kraft på vilken socialdemokratin traditionellt byggt sin politik är folkrörelsen där partiet som organisation stått stadigt och där medlemsopinionen haft styrka att korrigera politiken när man i regeringsställning börjat vackla. Den centrala partiexpeditionen var en idéernas tankesmedja med ombudsmän och egna utredare. Medan man såg såväl regeringsmakten som departementen och kanslierna i riksdagen som något som var till låns var den egna partiorganisationen klippan. Där formades den politiska viljan och där fanns partisekreteraren som en stark och tydlig budbärare. Ett av de första stegen för socialdemokraterna inför det nya årtiondet borde vara att åter göra den centrala partiexpeditionen till en från regeringsmakten skild idéernas tankesmedja.

För ett av socialdemokrater styrt samhälle borde det vara mer än alarmerande när OECD i mätning efter mätning visar hur ojämlikheten i landet ökar och att ökningstakten är högst inom hela OECD. Det borde kännas alarmerande när kvinnor med ett helt yrkesliv, ofta i låglöneyrken, även som pensionärer tvingas leva i fattigdom. Det borde vara alarmerande när skillnaderna mellan regioner och stad och land ökar och när landsbygdens folk känner sig övergivna av staten. Det borde kännas alarmerande när för medborgarna viktiga funktioner som sjukvård, skola och kommunikationer är i kris. Det borde kännas fel när skattemedel försvinner ner i fickorna på privata välfärdsentreprenörer.

Det är ingen skam för socialdemokraterna att erkänna att man under ett par årtionden gått politiskt vilse. Ingvar Carlsson har konstaterat att han under sin tid som statsminister underskattade styrkan i den nyliberala vågen. Fel kan rättas till. Det viktiga nu är att orka lägga om kursen. Ett första steg bör vara att se till att skola, vård och omsorg och allt som är grundläggande behov och service för hela befolkningen i allt väsentligt sköts av det offentliga och blir områden där vinstintresset stängs ute. I ett av rättvis och efter behov utformade tjänster hör vare sig de privata skolorna eller en vård där privata försäkringar ger förtur hemma. Detta oberoende av hur många av våra beslutsfattare och andra välavlönade idag har en gräddfil in till exempelvis Sofiahemmet.

Lika viktigt som det är att säkra välfärdstjänsterna åt alla är det att se till att människor känner trygghet i arbetslivet. Att stärka och utveckla arbetsrätten och lagstiftningen kring arbetsmiljön måste stå högt upp på partiets priolista. Även om politiken inte ska lägga sig i de samtal som nu pågår mellan LO och arbetsgivarna måste partiet visa att det i ett samhälle där människan aldrig kan betraktas som förbrukningsvara kan acceptera några urholkade turordningsregler.

På den lista av områden som socialdemokraterna bör sätta upp för det närmaste årtiondet måste också en återföring till samhället av utbyggnaden och skötseln av vår infrastruktur som vägar, järnvägar, bredband och telekommunikationernas infrastruktur finnas med. Listan måste också ta upp bostadssociala frågor där trångboddhet och segregerade områden nu kastar sin skugga. 2020-talet kommer också att kräva lösningar på klimatfrågan och på migrationen. Båda de frågorna kräver för sin lösning såväl en av det allmänna väl finansierad forskning som en på fakta grundad politik med bred folklig förankring. Visst, tufft åtagande men alternativet för S är att gå ner sig in djupare i det nyliberala kärret.

Robert Björkenwall, frilansjournalist, utredare med erfarenhet från bl a riksdag och regeringskansli m m

 Jaan Ungerson, omvärldsanalytiker och tidigare anställd vid S-partistyrelsen