Den utbildning som erbjuds på Nepals statliga skolor har länge varit av låg kvalitet, och de föräldrar som kunnat har i stället skickat sina barn till dyra privata skolor. Skillnaderna har blivit ännu tydligare efter coronakrisen, då skolor med bättre resurser gått över till distansundervisning. Detta samtidigt som övriga skolor, där flest elever går, har lämnats utanför.

Även i huvudstaden Katmandu har många elever som saknar tillgång till datorer och internet inte kunnat studera via distans – och än värre är situationen på landsbygden.

En studie i orten Tulsipur visade nyligen att endast sex procent av eleverna i de statliga skolorna hade tillgång till snabba internetuppkopplingar i sina hem.

Professor Ram Krishna Regmi menar att de digitala klyftor som blivit tydliga i samband med krisen riktar ljuset mot de stora skillnader som råder mellan landets fattiga och rika.

– Att bara fokusera på tekniska lösningar för undervisningen är diskriminerande mot de människor som inte har tillgång till detta, säger Ram Krishna Regmi.

I vissa städer har de elever som går i statliga skolor men saknar tillgång till internet uppmanats att i stället ta del av undervisning som bedrivs bland annat via radioutsändningar.