Att just Mitt Romney skulle rösta igen med demokraterna var ingen överraskning. Uppsåtligt anstiftan till uppror är en såpass allvarlig åtalspunkt att det känns som en liten siffra att bara sju republikaner röstade för en fällande dom. Många av republikanerna resonerade som senatens minoritetsledare Mitch McConnell som ingalunda ansåg att Trump var oskyldig utan helt enkelt påstod att senaten inte ska ha en rättegång mot en före detta president.

Utöver Romney röstade republikanerna Richard Burr, Bill Cassidy, Susan Collins, Lisa Murkowski, Ben Sasse och Patrick Toomey för en fällande dom. McConnell var av den åsikten att Trump borde ställas till svars inför en civil domstol. Det är svårt att veta vad som kommer att hända men åtminstone så mycket är klart att Trumps problem med rättvisan kommer att vara stora.

Representanthuset åtalade Trump medan han ännu var president. Då var det fullt möjligt för McConnell att se till att rättegången hålls innan Trumps ämbetsperiod tar slut. Att avsätta presidenten strax innan han annars också skulle lämna Vita huset riskerade att splittra partiet. Republikanerna riskerar splittring i vilket fall som helst men att undvika slutgiltig splittring var målet av strategin som ifrågasatte meningen med en rättegång mot en president som inte är sittande.

Huvudpoängen med att ställa en president inför riksrätt brukar vara att avsätta en sittande president men en fällande dom kan leda till att en ex-president inte får ställa upp i kommande presidentval om en enkel majoritet av senaten anser det befogat efter att man har fått 67 senatorer att fälla den åtalade. Det fick man inte och Trumps politiska karriär kan möjligen få fortsättning men det kommer rättsprocesserna mot honom också att göra.