Försöket att på nytt rösta fram en koalition mellan vänsterpartiet Die Linke, SPD och De gröna misslyckades. Vänsterpartisten och numera ex-delstatschefen Bodo Ramelow fick i tredje valomgången enbart 44 av 90 röster . Däremot valde 45 lantdagsledamöter den (liberale) FDP politikern till Thüringens nye ministerpresident.

Ingen sensation kan man tycka, men bakom detta utslag döljer sig en premiär med politisk sprängkraft. Skälet är att Kemmerichs val endast blev möjligt genom en samverkan mellan FDP, CDU och det i denna delstat särskild högerextrema AfD (Alternativ für Deutschland, reds. anm.). Efter valet i höstat slutade partiet som näst störst bakom Die Linke.

Nynazist

“Även CDU:s ledamöter gick välvilligt med på köpet att lägga sina röster tillsammans med nazister som Björn Höcke och andra i AfD:s parlamentsgrupp“, var en av de första drastiska reaktionerna. Kommentaren fälldes av den kristdemokratiske partisekreteraren Paul Ziemiak i Berlin.

Björn Höcke (t.h.), här tillsammans med Thüringens nya ministerpresident Thomas Kemmerich, är partichef för AfD i delstaten. Partiavdelningen och Höcke är ökända för att vara speciellt högerextrema.

Vid senare tillfälle kritiserades förfarandet i Thüringens huvudstad Erfurt även hårt av CDU-ordföranden Annegret Kramp-Karrenbauer. Hon hänvisade till att samverkan med högerpopulister strider mot paritets tidigare beslut. Förbundskansler Angela Merkel som för tillfället befinner sig på statsbesök i Sydafrika talar till medierna om “en ond dag för demokratin“ och kräver att skadan måste repareras.

SPD-chefen Norbert Walter-Borjans ser dessutom skandalen i det faktum att en liberal politiker medvetet upptar en roll som marionettfigur i ett spel som regisseras av högerextremisterna som längtar efter medverkan i den parlamentariska maktfördelningen.

FDP:s ”oskyldiga” besked om att de inte kan bestämma vilka ledamöter som röstar för den egna kandidaten ifrågasätts av många seriösa observatörer. De utgår ifrån att AfD:s strategi att inte rösta för den egna kandidaten var avgjord bakom kulisserna.

Till förklaringen om att vågorna i den rådande konflikten drivs fram med närmast orkanstryka hör inte minst att just AfD i Thüringen betraktas som särskilt högerextremistiskt. Bland annat finns det ett domstolsbeslut om att delstatens partichef Björn Höcke får kallas som ”fascist“ utan att han kan väcka åtal på grund av ärekränkning.

Ett exempel på hans framfart är ökända formuleringar gällande bland annat flyktingfrågan. I en bok framhåller han tesen om “det tyska folkets död“ genom att “befolkningen byts ut“. Även hans kritik mot den i Tyskland gällande minneskulturen efter förintelsen väckte särskilt stor avsky.

Ond spiral

Att ge sig i lag med ett motsvarande parti är tveklöst ett tabubrott. Att de kristna systerpartierna CDU/CSU försöker reparera fördämningen mot höger är en klar och önskvärd signal. Men Thüringens delstatsorganisation styrs inte infrån Berlin.

Det finns även de som fruktar att exemplet därifrån kan sätta igång en ond politisk spiral som slutar med att högerpopulisterna får sken av ett pålitligt demokratiskt parti. Ansvaret att så inte blir fallet ligger främst i CDU/CSU:s agerande. Löses inte den konflikten kan tabubrottet i Thüringen även få konsekvenser för den svart-röda koalitionen i Berlin.

Det mest närliggande vore ett nyval i delstaten, men för den varianten behövs en tvåtredjedelsmajoriet bland ledamöterna. Den senaste utvecklingen fördjupar emellertid intrycket av att den politiska teatern i Erfurt fortsätter med minst ytterligare en akt som driver pinsamheten i de tidigare beteendemönstren på sin spets. Den i tisdags nyvalde FDP-politikern varslade bara en dag senare om sin avgång, men kommer att sitta kvar som tillförordnad delstatschef.

Hans parti med en parlamentsgrupp på endast fem ledamöter har enligt Thüringens grundlag dock inga rättigheter att ansöka om en parlamentsupplösning eftersom det krävs en kvot på en tredjedel av församlingens 90 medlemmar. I skrivandets stund är det ännu oklart om liberalerna får med andra partier för den utvägen. När den sista akten spelas i detta märkliga drama återstår att se.