Huvudnyheter

Ur arkivet: Han överlevde både Dragsvik och Sveaborg

Foto: Johan Kvarnström
Intervju med Henrik "Henry" Forsman i Arbetarbladet 1974.
Foto: Johan Kvarnström
Intervju med Henrik "Henry" Forsman i Arbetarbladet 1974.
Foto: Johan Kvarnström
Intervju med Henrik "Henry" Forsman i Arbetarbladet 1974.

Henrik Forsman (1894-1975) från Jakobstad var veteran inom den socialdemokratiska arbetarrörelsen med ett förflutet som rödgardist och fånge i Dragsvik och på Sveaborg 1918. Den 4 februari var hans födelsedag och dagen till ära återpublicerar vi Arbetarbladets 80-årsintervju med honom från 1974.

 

Artikeln är publicerad strax innan Henrik Forsmans 80-årsdag:

 

Han överlevde både Dragsvik o. Sveaborg

 

80 år fyller måndagen den 4 februari Henrik Forsman i Jakobstad. Han är född i Amerika, men kom redan som liten till Finland med sina hemvändande föräldrar. Sin arbetsgärning har han utfört inom metallbranschen där han blivit erkänd som skicklig yrkesman. Sitt dagsverke på Wärtsilä dit han senare återkom började han redan 1908-09.

 

Från 1915 jobbade han på Billnäs bruk och kom som sina arbetskamrater att tillhöra Röda gardet under inbördeskriget. Forsman berättar, att inte drömde man om, att det skulle utbryta något krig, och man trodde att det bara skulle bli fråga om vakthållning, men så blev det våldsamheter som spridde sig kring hela Finland. Då tyskarna kom blev alla som hörde till hans garde tagna till fånga. Forsman satt en tid fängslad i Dragsvik, men blev sedan förflyttad till Sveaborg.

 

En strömming om dagen

Om fängelsetiden säger Forsman att det var någonting förfärligt. Det var svält och umbäranden i smuts och förnedring.

Maten bestod av några salta strömmingar eller en sill om dagen och ibland då det vankades soppa, kokad på ben, uppstod det slagsmål om benen, som man krossade för att få litet näring för att klara livhanken. Många var de kamrater som direkt svalt ihjäl och gick under genom sjukdom och lidanden.

 

– Det enda tidsfördrivet man hade i fånglägret var att försöka göra sig fri från ohyra, men det ville förstås inte riktigt lyckas. För att upprätthålla disciplinen kunde vakterna ropa upp ett nummer – fångarna hade nummer på ryggen – och så sköt man kamraten inför allas åsyn. En officer kom sedan och gav “nådaskottet” så att man skulle vara förvissad om att offret hade dött. Vakterna roade sig också med att skjuta in genom de öppna fönstren till cellerna för att säkert hålla skräcken levande.

 

Dog som flugor

– Fångarna var i alla åldrar. Det fanns gamla gubbar och det fanns pojkar på 14-15 år. Man låg på golvet tätt intill varandra och döden var ständig gäst.

 

Forsman berättar om en ung pojke som låg med armen om sin sjuka far. På morgonen vaknade inte gubben och en hemsk scen utspelades när den unge pojken märkte att han under sömnen mist sin far.

 

– Det värsta var,  säger Forsman, att då man kom hem och fick mat ville inte den där mättnadskänslan infinna sig fast man åt hur mycket som helst. Detta var ju farligt, och det var åtskilliga som rent av åt ihjäl sig.

 

Hemkommen måste man med jämna mellanrum “visa opp sig” för polisen. Man fick inte heller delta i val, men Forsman röstade hela tiden eftersom han tillhörde en baptistförsamling och myndigheterna därför hade blandat bort koncepten.

 

Forsman var dömd till fem års tukthus och sex års förlust av medborgerligt förtroende, men slapp fri då kriget var slut. Han flyttade tillbaka till hemstaden, där hans hustru redan bodde hos hans föräldrar, då hon hade blivit uppsagd från bostaden i Billnäs. Jakobstad har makarna sen dess varit trogen.

 

Utesluten

Forsman berättar att han tillhörde fackföreningen redan i Billnäs och slöt sig till arbetarföreningen då han flyttade till Jakobstad. Han hade även tillhört en idrottsförening som hette Sport, men då han var “stämplad” efter att ha suttit i fängelse blev han utesluten. Det var order från förbundet, kamraterna hade inte så mycket att göra med uteslutningen.

 

Det kändes förstås bittert att utestängas från en idrottsförening som man själv på sätt och vis varit med och grundat, för idrottsföreningen Sport var en direkt fortsättning på ett “kamratförbund” som Forsman och hans skolkamrater bildade, då de slapp ut ur folkskolan.

 

– Då vi inte fick vara med i Sport bildade vi istället en ny klubb, som fick namnet AIF (Arbetaridrottsföreningen) Stjärnan. Det blev en mycket framgångsrik förening med friidrott, brottning, skidning, fotboll etc. på sitt program.

 

Forsman minns gärna trädgårdsmästarsönerna Lindborg som fina idrottsmän, som lät sig omtalas även i internationella sammanhang.

 

Folkhemmet

Stjärnan bedrev tillika teaterverksamhet vilken Forsman också deltog i. Denna teaterverksamhet övertogs senare av Andelsbolaget Folkhemmet som bestod av flere olika organisationer med socialdemokratisk förankring. Andelslaget inköpte och inredde efter 1935 en fastighet vid Alholmsgatan som fick namnet Folkhemmet och som blev en samlingsplats för de svenska socialdemokraterna ända till det för ett par år sedan såldes till en byggnadsfirma i staden.

 

De första åren höll arbetarföreningen sina möten på tobaksfabrikens matkök, men sedan Brandkårshuset byggdes 1912, flyttade man dit. Sedan fick man som sagt en egen möteslokal, Folkhemmet. Föreningens verksamhet var livlig. Borgarna lyckades inte slå ned arbetarrörelsen med vapenmakt, som var meningen.

 

Till Forsmans bästa minnen var Första maj-festerna som hölls vid Östanpå, dit man marscherade under vajande fanor och musik. Deltagarantalet var stort och festerna anslående. Efter inbördeskriget samlades man till fest även vid Kråkholmsfjärden.

 

Kommunala uppdrag

Henry Forsman var med även i kommunala sammanhang. I stadsfullmäktige satt han med 12 år mellan 1934-1945. Då vinterkriget bröt ut blev det inte något val. I den svenska folkskoldirektionen förde Forsman socialdemokraternas talan i 15 år.

 

Henrik Forsman beklagar djupt den splittring som uppstod i arbetarrörelsen efter 1918. Resultatet av denna fick han nogsamt erfara både i den fackliga och den kooperativa rörelsen, där Forsmans kapacitet även utnyttjades till fullo. Han har många sorgliga erfarenheter att berätta från dessa arbetsfält. Bl.a. då kamraterna på vänsterkanten ville ge andelshandelns medel till ett kommunistiskt tryckeri i Vasa.

 

Kamrat Forsmans käraste hobby är säkert sommarvillan på Hällön, där han pysslar om sitt grönsaksland sommartid, men dit han ofta styr kosan även om vintern.

 

Att Forsman hunnit med så mycket beror till stor del på, som Anna Bondestam skriver i föreningens historik, att han är “välrustad å förståndets vägnar, fast han aldrig brytt sig om att skylta med det”. Detta är ett påstående som vi inte skulle ha kunnat uttala bättre. Vi hedrar med vördnad en sådan kamrat.

 

E. T.

(Eero Tiihonen, ABL:s dåvarande Jakobstad-korrespondent)

 

I artikeln sägs att Forsman endast anslöt sig till fackföreningen i Billnäs och till arbetarföreningen först då han återvänt till Jakobstad. I en radiointervju säger han dock själv att han gick med i både facket och svenska arbetarföreningen i Billnäs. “Arbetarna var mycket väl organiserade där. Då var det bara att skriva in sig både i fackföreningen och arbetarföreningen där 1915” säger han om sin första tid i Billnäs.

 

En del uppenbara stav- och slarvfel i originalartikeln har korrigerats inne i texten ovan. Den är således inte helt autentisk.

 

I originalartikeln skrivs ibland om Henrik Forsman och ibland om Henry Forsman. Det beror på att han, som född i Amerika, kallades Henry, men ovan har vi konsekvent hållit oss vid hans riktiga namn.

 

 

 

 

Följ oss:
Mer om ämnet:

Kommentarer

Mest lästa