– Jag är väldigt tacksam att ha hittat ett jobb. Med erfarenheten som arbetslös har jag lättare att sätta mig in i arbetslösas situation och vill arbeta för att hjälpa dem, säger Kock, FSD:s ordförande som inte drar sig för att ta till storsläggan i sin regeringskritik. Då det egna partiet samtidigt har allt fler egna klara alternativ är inspirationen på topp.

Hösten 2014 blev han arbetslös till följd av en fabriksnedläggning. Som så många andra ett offer för avindustrialiseringen. Han började studera, men vägen fram till dagens situation med fast jobb har varit allt annat än spikrak. Den största utmaningen var att han nekades möjligheten att studera med arbetslöshetsunderstöd och fick som trebarnsfar sköta studierna med cirka 300 euro i studiestöd, ett stöd som sedan skars ned till 230 euro i månaden i och med regeringens studiestödsreform.

Nu är han medlemsrekryterare och organisatör vid Driftingenjörsförbundet (DIFF) och stärkt i sin tro på behovet av samhälleliga satsningar på utbildning, helt i enlighet med exempelvis Samak:s utlåtande om behovet av livslångt lärande och historiskt kompetenslyft.

Som nyutexaminerad statsvetare fick Kock personligen stifta bekantskap med regeringens så kallade “aktiveringsmodell”, en modell som han inte varit sen att kritisera. I efterhand är han glad att han struntade i modellens krav på att leta tillfälliga ströjobb och fokuserade på jakten efter ett fast jobb.

– Jobbet jag fick hör till de jag sökte i januari och jag började i mars, fem dagar från att få stödet nedskuret, säger Kock som upplever att aktiveringsmodellen har skapat en konstig situation på arbetsmarknaden.

Arbetslösa är inte lata

Det nya jobbet har inledningsvis krävt sitt, men hindrar honom inte från att vara i den politiska hetluften.

Det finns mycket att jobba för. Hans livssituation de senaste åren hade till exempel underlättats enormt om vi haft ett system enligt SDP:s allmäntrygghetsmodell. Det måste bli enklare att omskola sig enligt efterfrågan, enligt Kock som konstaterar att väldigt få blir arbetslösa av ege fri vilja.

– De allra flesta vill ha ett jobb och det sorgligaste med retoriken i dagsläget är att det har blivit helt okej att anklaga arbetslösa för att vara lata. Man har försämrat situationen för arbetslösa genom att skylla på dem. Nu är nästa steg att regeringen skyller på de som har jobb och vill försämra anställningsskyddet för unga och för personer och på mindre företag. Jag ser inte hur det kan vara förenligt med grundlagen. Det bryter även självklart mot europeiska förordningar, säger Kock och beskriver regeringens förslag, som ledde till interpellation på SDP:s initiativ, som ett populistiskt utspel som grundar sig på vanföreställningar om att unga och arbetslösa inte vill ha jobb.

– Nu betonar man att det borde födas mer barn i Finland men så tar man enda säkerheten som unga har i form av fast anställning som ofta krävs för att köpa bostad och nuförtiden också ibland för att hyra bostad.

Finns det gällande anställningsskyddet över huvud taget något problem som borde åtgärdas enligt dig just nu?

– Nej, gällande anställningsskyddet finns inga problem i dagsläget. Vi har i varje fall inte för starkt anställningsskydd i Finland. Det lyfts ofta fram att vi har starkt individuellt anställningsskydd, men det stämmer inte. I OECD-statistik ligger vi långt nere och vi har svagare skydd än Sverige och Tyskland som vi så gärna jämför oss med.

Problemet enligt Kock är snarast övertygelsen om att det vore svårt att säga upp folk, en uppfattning som han anser att inte tål närmare granskning.

En skymf mot demokratin

Vidare är listan lång på besvikelserna över regeringens handlingar, både vad de gjort (som förslag till den stora vårdreformen) till sådant de inte fått till stånd (som en familjeledighetsreform).

Social- och hälsovårdsreformen och landskapsreformen riskerar enligt Kock bli verklighet om oppositionspartierna SFP och KD går in som tungan på vågen.

En reform enligt föreslagen privatbolagsvänlig modell vill han inte veta av. Men om den blir av vill han ha val först i samband med riksdagsvalet 2019. Han ser regeringens tidtabell som en skymf mot demokratin.

– Vi vill fälla reformen, det är en sak. En annan är att de vill driva igenom den fyra månader före valet, vilket är helt absurt ur demokratins synvinkel. Hur ska man förbereda sig för ett val det saknas lagstiftning för?

Visst pågår förberedelser, men där är alla inte på samma startlinje.

– Den politiska referensgruppen i Österbotten som funderar på hur förvaltningen ska se ut består av 14 personer varav 12 är från SFP och ingen från SDP som är regionens näst största parti. Det här sätter partierna i en väldigt ojämlik situation, säger Kock.

Gott läge inför riksdagsvalet

Tonläget växlar till glädje och inspiration då vi byter ämne till riksdagsvalet. Kock är glad över att SDP är väl förberett i och med det omfattande programarbete som börjat ge konkreta resultat, senast i form av allmäntrygghetsmodellen och inom kort genom ett nytt skattepolitiskt program.

– SDP har visat det jag vill se av SDP, att vi tar ansvar och inte presenterar reformer som ska genomföras i för snabb takt. Allmäntrygghetsmodellen, en modig modell för att reformera socialskyddet i Finland, har tidsramen fram till 2030. Det ser jag som en styrka. Stora reformer måste få ta tid och man måste bygga upp dem efterhand, inte allt på en gång.

På samma sätt bedömer Kock att SDP:s alternativ för familjeledigheterna är ett realistiskt steg i rätt riktning även om modellen enligt honom kunde vara ännu ambitiösare.

– SDP kommer säkert att vara regeringsförhandlare efter nästa val och då har vi en modell som är lätt att få godkänd samtidigt som vi kan vara redo att kompromissa mot en ännu generösare modell.

SDP har haft noggranna beräkningar för vad olika förslag skulle kosta och visat hur de ska finansieras. På denna punkt får partiet förhoppningsvis ännu mer kött på benen då det skattepolitiska programmet läggs fram senare i maj, med riksdagsledamot Timo Harakka som primus motor.

– Det här ser vi verkligen fram emot, säger Viktor Kock.