– Det är vad jag vill använda min mångsidiga kunskap till, säger Viktor Kock efter en dag i granitborgen.

Denna gång är det ordförandeskapet i Finlands svenska socialdemokrater som fört honom från Pedersöre i Österbotten till ett möte i riksdagshuset. Efter den 14 april vill han vara här på heltid som ledamot.

Tanken föddes redan då han tog över som FSD:s ordförande hösten 2015. Våren innan hade partiet gjort ett dåligt riksdagsval och Finland fått en högerregering. Både uppfattningen att socialdemokraterna saknade en österbottnisk profil med stark anknytning till de traditionella väljarna och Sipiläs regerings nonchalanta inställning gentemot facket närde tanken på en kandidatur.

Och här är vi nu. Valet stundar och regeringen har hunnit med mer högervridna tag än Kock förväntat sig även om han räknade med att det skulle bli hårt för de redan utsatta.

– Det finns ett stort utrymme i Österbotten för en riksdagsledamot som faktiskt jobbar för de svagare i samhället. Det är inte rätt att arbetslösa bestraffas för arbetslöshet, sjuka för sjukdomen, barnfamiljer för att de har barn och studerande för att de studerar. De är de grupper som har fått lida mest av regeringens nedskärningar som regeringen rättfärdigat med att de fått ekonomin igång. Men Finland kom sent med i högkonjunkturen, säger Kock.

En jämförelse med socialdemokratiskt ledda Sverige visar att det finns tydliga alternativ i politiken. Vårt västra grannland gjorde ett annat ideologiskt vägval och återhämtade sig snabbare från den senaste recessionen.

– Här blev det nedskärningar till de som har det svårast och skattelättnader till de rikaste, säger Kock.

Vill se fler pappor vara hemma med barn

Det märks att han är van att tala om detta. Och även om vi nu kört rubrik och inledning med arbete som nyckelord har han familjepolitik som valtema nummer ett, före utbildning och arbetsliv.

Intresset för politik väcktes då han blev pappa 2006. Hjärtefrågan om en bättre föräldraledighetsreform fick honom att engagera sig politiskt.

– Den nuvarande modellen uppmuntrar inte pappor att vara hemma med barn. Det leder till ojämlik lönebildning och är en kvinnofälla. Men det är också en mansfälla. Få pappor ges möjlighet att vara hemma med sina barn. Det centralaste är ändå att barnen nu inte får möjlighet att skapa lika starka band till båda föräldrarna, säger Kock.

Han bröt själv ett mönster på fabriksarbetsplatsen i Jakobstad och var ungefär ett år hemma med alla sina tre barn.

– Jag lärde mig så otroligt mycket under de här åren. Jag blev bättre på att organisera olika saker och lärde mig uppskatta både personen som är hemma och personen som är på jobb bättre. Jag har sett båda sidorna och ingendera är lätt. Men viktigast är att det skapade band till barnen som jag inte tror jag hade haft annars.

Tiden hemma med barn gjorde honom också bättre på bland annat matlagning och förändrade hans attityd till machokulturen. Omgivningen, industriarbetet, var mansdominerat och stereotypiskt manligt. Viktor var inte direkt överraskad då han fick en del gliringar om att han skulle vara “mammaledig”.

– Men machokulturen är väldigt ytlig. Många män vill ha en förändring. Och efter att jag tagit ledigt från jobbet började flera på arbetsplatsen ta ut mera pappaledighet och också vabba. Det blev en naturlig diskussion på arbetsplatsen om blöjbyten och vardagen i hemmet. Det är intressant att se hur man kan förändra klimatet Jag är övertygad om att det här är en bra sak. Själv tycker jag det är manligt att vara hemma och sköta barn och hushåll. Jag har ändrat min egen syn på manlighet, säger Viktor Kock.

Till familjepolitikens mest brådskande åtgärder räknar han också införandet av avgiftsfri småbarnspedagogik och en familjepolitik som inkluderar också äldre medlemmar av familjen, till exempel så att daghem och äldreboenden kombineras eller att fenomenet med skolfarmor och skolfarfar stärks.

Han har i år debatterat åldringsvården aktivt i och med diskussionen om och skandalerna kring privata vårdbolag. Kock ger inte mycket för marknadskrafternas självreglering inom denna sektor. Inte heller övervakningsmekanismerna ger någon tillräcklig garanti, anser han.

– Det finns alltid kryphål för vinstdrivande intressen. På den punkten har jag en klart avvikande åsikt till SFP-kandidaterna. Jag vill främst att vi ska hålla basservicen i offentlig regi. Fallen med Esperi care visar att bolagen inte kommer att ha självreglering, säger Kock.

Stark tro på utbildning

Hans tredje tema i valet är utbildning. Det gäller hela lärostigen, från småbarnspedagogik till forskning. Men framför allt betonar han andra stadiets utbildning som han vill göra kostnadsfri.

Kostnaderna bidrar enligt Kock till att för många unga idag avbryter studierna eller väljer bort vissa kurser av ekonomiska skäl. I yrkesutbildningen anser han att fokuset på utbildning i arbetslivet blivit för stort.

– Det passar vissa jättebra, men inte alla. Närundervisning och handledning på yrkesskolorna måste tryggas.

Med egen erfarenhet i bagaget är han mån om att göra det lättare för folk att skaffa en ny utbildning mitt i arbetslivet. Då han blev uppsagd från fabriken som stängde valde han att se en möjlighet och började studera vidare i racerfart och blev politices magister på tre år.

Han fick ändå inte göra det med arbetslöshetsunderstöd utan var hänvisad till studiestöd på 300 euro i månaden, ett stöd som sedan sänktes märkbart av Sipiläs regering.

– Det här var möjligt för mig tack vare fruns jobb. Det borde vara möjligt för alla. Jag är hundra procent övertygad om att de allra flesta vill ha ett jobb. Det finns ett mantra om att arbetslösa vill vara arbetslösa, men det stämmer inte. Vi kan exempelvis se på Sverige, då de hade som högst arbetslöshetsunderstöd i början av 90-talet hade de också i princip full sysselsättning.

Kock vill höja det politiska perspektivet från ekonomisk kortsiktighet till medmänsklig och hållbar långsiktighet.

– Politik ska handla om vad som är bra för medborgarna. Staten ska vara till för medborgarna, inte tvärtom.

Det är som Labour-partiets slogan: For the many, not just the few (för de många, inte bara de få.)

För att stärka de mångas inflytande behöver arbetslivet vara rättvist och organiserat, enligt Kock. Han berättar att han alltid påpekat orättvisor på arbetsplatsen, eller tagit upp saker som har upplevts som orättvisa innan det uppstått en konflikt.

– Jag tror på aktiv dialog mellan arbetsgivare och arbetstagare. Den här regeringen har gjort många misstag, men det värsta var att direkt bränna broarna till arbetsmarknadsorganisationerna. Det visade att de inte har förståelse för hur saker fungerar i Finland. Ett organiserat arbetsliv och överenskommelser på arbetsmarknaden är en grund för välfärdssamhället.

– Att ensidigt rucka på det här var ingen god idé. Det viktigaste för nästa regering är att återskapa arbetsmarknadsparternas förtroende, säger Viktor Kock.

En långresa i Sydostasien blev en slags ögonöppnare. Då han säg effekten av barnarbete på nära håll väcktes intresset för internationell arbetsrätt. Att stoppa barnarbete i världen är en av hans hjärtefrågor.

Han anser överlag att det är övriga världen som borde bli mer organiserad enligt nordisk modell än tvärtom inom arbetsliv. Det är inte vi som ska gå med i loppet mot sämst arbetsförhållanden och lägst löner för att locka storföretag.

– En av de viktigaste intressebevakningsfrågorna i Finland är hur man förbättrar arbetsvillkor och levnadsförhållanden även globalt. Det påverkar vad som händer också i Finland. Det finns marknadsextremister som tycker vi borde ha samma löner här som i Bangladesh. Jag säger tvärtom att vi ska kämpa för att förbättra deras villkor så det inte blir den här obalansen.

“En bild jag aldrig glömmer”

Frågor om barnens rättigheter och fackets roll smälte samman under resan i Sydostasien. På motsvarande sätt tangerades frågor om barn och asylpolitik då Viktor Kock med frun Ann-Sofi Berger firade 10-års bröllopsdag i den grekiska övärlden 2016. I och med flyktingkrisen valde de att jobba som volontärer för en organisation som tog  emot båtflyktingar som kom över från Turkiet.

På bröllopsdagen patrullerade de ensamma utan att se till någon flyktingbåt. Då de just skulle sluta sitt pass och gå för att korka en flaska bubbel hände det. En överfylld gummibåt närmade sig stranden i relativt stormigt väder.

– En några veckor gammal bebis var den första jag tog emot. Och jag skulle klättra upp för en ganska brant klippvägg med bebisen i famnen för att få den till mottagningscentralen. Det var en stark upplevelse, en bild som alltid kommer finnas i huvudet på mig, att jag fick förtroendet att ta emot bebisen, av mamman som knappt kunde gå efter resan. Den här bilden tänker jag på då jag hör prat om så kallade välfärdsflyktingar, säger Kock.

Han konstaterar samtidigt att de flesta av oss, även han själv, lätt blundar för att det här fortsätter än idag. Människor drunknar i Medelhavet och förhållanden i flyktinglägren på grekiska sidan är avskyvärda.

– Och där förhållandena är dåliga har brottslighet en tendens att få fotfäste ganska snabbt, säger Kock som står för en medmänsklig flyktingpolitik. Människor har rätt att söka asyl, vilket inte betyder att alla beviljas rätt att stanna.

Hur ser du då på arbetskraftsinvandring?

– Arbetskraftsinvandring borde vara lättare i vissa branscher där det råder brist på arbetskraft. Men den ska inte vara ett sätt att dumpa lönerna på. Ser man till metallindustrin tar de in utländsk arbetskraft via bemanningsföretag som inte följer kollektivavtal samtidigt som arbetslösa metallarbetare i regionen inte får jobb. Det är inte en hållbar utveckling. Det är inte hållbart med dubbla arbetsmarknader.

Och där kommer vi in på kärnan i hans politik: man ska inte ha ett lopp mot botten, inget “race to the bottom”.

– Det är det som är grunden med kollektivavtal. De ger klara spelregler inom vilka ramar man kan konkurrera mellan företagen. Det här genomsyrar allting, eller borde genomsyra allting. Man ska inte ha race to the bottom, säger Viktor Kock och ger åldringsvården som exempel:

– Det ska inte vara de som erbjduer tjänsterna billigast som får producera tjänsterna för kommunerna. Om vi bjuder under varandra ekonomiskt hela tiden försämras servicen och välfärden.

Och med hurdan kampanj för du ut alla dessa budskap i vår?

– Jag vill ha dialog. De kampanjtillfällen jag har går inte ut på att jag bara berättar hur jag vill ha det. Jag lyssnar. Jag är inte rädd att berätta min åsikt, men jag vill höra vad folket har för tankar. Min kampanj går ut på att finnas tillgänglig och vara aktiv. Jag svarar på alla samtal och alla mejl, träffar folk så mycket jag hinner, rör mig mycket.