– Jag tippade för tio dagar sedan att lösningen kommer på onsdagen nästa vecka – så ska jag ha rätt i min tippning borde en lösning alltså komma imorgon eller redan ikväll, sade han till ABL på tisdag eftermiddag.  

Helander fick dessutom rätt gällande lösningen på den problematiska frågan om paketsorterarnas situation.  

– Jag tror lösningen kommer att vara ett specifikt kollektivavtal för Postin palvelut. De fortsätter på den bas som lades i helgen. 

Uttalat syfte

På sikt skulle ändå det bästa vara ett gemensamt kollektivavtal för branschen, mellan alla tre förbund. Detta för att undvika så kallad avtalsshopping, som har varit på tapeten den senaste tiden.

Det handlar, i alla fall i detta avseende, om det fenomen där en arbetsgivare byter från ett arbetsgivarförbund och ett kollektivavtal till ett annat – i regel för att få ett kollektivavtal med sämre löner och arbetsvillkor. Med andra ord det som hänt i det omstridda fallet med postens paketsorterare.

Helander betonar att det finns olika sorters avtalsshopping, med olika bakgrundshistoria, men att grunden ändå är att det handlar om ett medvetet byte av kollektivavtal. Syftet, eller i alla fall följden, är i regel försämrade arbetsvillkor. 

Enligt Helander finns det ett par historiska exempel där man kan se att någon form av avtalsshopping förekommit i Finland – framför allt på 2000-talet. Även då har motståndet ofta varit stort, med stridsåtgärder och arbetsdomstol som följd åtminstone två gånger. 

Fallet med postkonflikten är enligt Helander ändå ovanligt tydligt eftersom det uttryckligen skett i syfte att spara på lönekostnaderna.

– Det har med andra ord funnits ett uttalat lönedumpningssyfte i det här fallet. 

Olycklig situation

Enligt Helander är avtalsshopping fråga om en olycklig situation för alla. 

– Det är sedan länge erkänt och accepterat att arbetsmarknaden är en annan marknad än till exempel kapital-, tjänst- och produktmarknaderna. 

Han konstaterar att karteller i regel inte är tillåtna på dessa marknader, i syfte att skydda konkurrensen. På arbetsmarknaden har läget varit annorlunda, av uppenbara skäl.  

– På arbetsmarknaden har man byggt upp en slags kartell i syfte att hålla priset på arbete på samma nivå. Det har gjorts för att undvika auktion och prutning på arbetsvillkor – vilket i sin tur skulle leda till sämre arbetsförhållanden, löner. Fattigdom.  

– En konkurrenssituation mellan kollektivavtal är därför inte önskvärd. 

Detta är som bekant grunden för den nordiska arbetsmarknadsmodellen. Och dessvärre också vad den så kallade avtalsshoppingen hotar. Dessutom ser Helander en risk för att den kan orsaka splittringar och en sorts revirkamp inom fackrörelsen, då arbetstagarna byter förbund efter avtal. 

Han tror ändå inte att det denna gång kommer ge några mer långvariga effekter på den finska arbetsmarknaden. 

– Det här är en övergående konflikt, jag tror inte att det kommer få några större konsekvenser den här gången. 

Smart strategi

Det största problemet är enligt Helander i många avseenden den förbundsvisa förhandlingsprocessen. Att processen överlag ändå har gått så smidigt ser han snarare som ett styrkebevis för den nuvarande arbetsmarknadsmodellen.  

– På sitt sätt har hela den här processen visat att systemet fungerar. 

Enligt Helander har egentligen endast två saker varit oväntade: den något aggressiva och provokativa inledningen till strejken, som han ändå avskriver som en följd av en viss amatörmässighet snarare än illvilliga provokationer, samt det oväntade draget att kalla in en grupp på fyra personer istället för riksförlikningsmannen för att lösa konflikten. 

Det senare förhåller sig Helander dessutom positiv till. 

– Förhandlingarna har varit annorlunda, eftersom en särskild problematik som inte var en del av de egentliga kollektivavtalsförhandlingarna – situationen med paketsorterarna –  har fått en viss särställning i förhandlingarna. 

Att i det läget byta strategi tror Helander har fyllt en funktion. 

– Jag tror absolut de har fyllt en funktion. Jag ser det som ett ganska bra drag för att lösa det förhållandevis lilla problem som har stått i vägen för de stora förhandlingarna. 

Regeringen agerade rätt

Under poststrejkens veckor har även regeringen Rinne och socialdemokraterna fått ta emot en del ris för att man inte gjort mer. Oförtjänt, menar Helander. 

– Man har agerat helt enligt regelboken. Så här fungerar systemet och så ska det fungera i ett fritt samhälle. 

Men trots att poststrejken och dess sympatistrejker nu verkar vara över betyder det inte ett slut på strejkerna överlag. Om två veckor går både Industrifacket, med stöd av Byggarbetarförbundet och fackförbundet Pro i strejk mot strandade avtalsförhandlingar. 

Helander konstaterar att det handlar om en mycket större strejk, men förhåller sig ändå försiktigt positiv till att man kommer hitta en snabb lösning. Trots att parterna kan tänkas vara långt ifrån varandra idag är det enligt honom inte så långsökt som man kanske kan tro.  

Detta, menar Helander, eftersom Teknologiinudstrin redan har gått ifrån de så kallade kiky-kraven och det är mycket lättare att förhandla om det bara handlar om  löneförhöjningsprocent. Dessutom är båda sidor måna om en snabb lösning. 

– Min uppfattning, på basis av erfarenhet, är att det är länge sedan en förhandling om löneprocenten skulle ha lett till långa konflikter. 

Ett potentiellt hinder är att denna löneförhöjningsprocent skulle staka upp linjen för flera andra branscher och förhandlingar, vilket kan komplicera saken något. Helander menar ändå om att båda sidor just därför också är måna om att snabbt få till stånd ett avtal. Så länge det bara handlar om lönefrågor borde det därför inte finnas någon enorm konflikt. 

– Jag är försiktigt optimistisk, avslutar Helander. 

Betryggande, med hans senaste spådomar i åtanke.