Opinion

Arbetsrätten, parterna och politiken – och vinnaren kollektivavtalet

Foto: David Roberts
Phil Roberts och Robert Björkenwall framför Brantingmonumentet på Norra Bantorget i Stockholm.

Den nyligen på svensk arbetsmarknad träffade uppgörelsen mellan Svenskt näringsliv, SN, tjänstemannakartellen PTK och IF Metall och Kommunal finns det skäl att analysera närmare. Detta bl a för att media både underrapporterat och inte riktigt förstått varför det gick som det gjorde. Främst för att det låg i arbetsgivarnas, SN, och PTKs absoluta intresse värnare av kollektivavtalsmodellen mot politisk klåfingrighet att bredda den ursprungliga SN-PTK-uppgörelsen och även få tjänstemannafacket Unionens fackliga kompis IF Metall med i uppgörelsen. Och IF Metall ville då i sin tur ha med det största LO-förbundet med så att de inte var ensamma på LO-sidan med i den nu träffa om arbetsrätten, vidareutbildningen och a-kassan.

Robert Björkenwall

Arbetarbladet

 

 

Med båda dessa stora LO-förbund med så ökade också legitimiteten i att kollektivet var och är bästa metoden att reglera de här på, inte genom lagstiftning. Lagstiftning har ju varit Centerns och Liberalernas väg att leverera en politisk beställning som flera arbetsgivare inom SN ville ha men där dessa ”politiska aktivister” inom SN hellre ville ha än en kollektivavtalad lösning mellan parterna på arbetsmarknaden. Och just det här med kollektivavtal ”råkade” även regeringen Löfvens önskescenario så ett visst tryck därifrån bidrog säkert till att det också blev så. Men viktigt att veta här är att det fanns och finns starka röster inom SN som föredrog en renodlad lagreglering men den sidan förlorade mot förhandlingschefen m fl i SN som vill slå vakt om kollektivavtalsmodellen. Och för att öka trovärdigheten i det vägvalet så bjöd SN och PTK till lite så att IF Metall – redan halvt inne – men även stora, viktiga Kommunal med – och därmed mer än halva LO. Och tids nog skulle jag tro att ytterligare några fler förbund ansluter sig.

 

Ett strategiskt vägval låg nog bakom hela den här processen. Och tjänstemännen i Unionen vill ha IF Metall med i uppgörelsen (är kanske ihop om 5-6 år) och IF Metall ville inte gå in ensam utan sällskap av stora Kommunal. Och när sedan Kommunal med IF Metalls stöd lyckades få till viktiga kompletterande förbättringar såsom att begränsa arbetsgivarnas möjligheter att korta arbetstiden genom hyvling och visstidare med tillfälliga anställningar ska övergå till fast efter 12 månader i stället för 24 månader. Med dessa förbättringar kunde Kommunal också gå med i LAS-avtalet.

 

Med det här nu uppnådda avtalet räddades i praktiken tanken om fortsatta kollektivavtalade lösningar för överblickbar tid. Förlorare är Centern och Liberalerna (som politiska budbärare) och  aktivistiska arbetsgivare som velat överge  kollektivavtalet som lösning och i stället satsa på politiskt beställda lagar utformade enligt deras skräddarsydda syften. Tyvärr är det många som inte riktigt förstår hur avgörande det här var – också för kollektivavtalets anhängare (förhandlingschefens linje i SN och facken). Journalisterna som rapporterat har inte förstått det och underrapporterat om just detta och i stället fokuserat på LO-splittringen! (Detta senare kommer att lösa sig – tids nog.) Men en sån som Mats Knutson kommenterar i TV-Aktuellt att Annie Lööf, Centern har vunnit så är han helt fel ute. Men förstår han ens frågan? Knappast just intet om partsrelationer och hur parterna vill reglera villkoren på arbetsmarknaden. Han och vissa andra i politiska kommentariatet agerar som  nykära elever på Dramatiska institutet – registrerar med stora ögon vad som händer – men fattar inte vad som egentligen sker!

 

Nu följer hur som helst en period av utredning och beredning i svenska regeringskansliet kring de lagstiftningar – Lagen om anställningsskydd, Las, m fl – som måste justeras utifrån nu träffade kollektivavtalen. Medel för vidareutbildning etc måste också tas fram. Fram emot sommaren 2021 bör vi kunna veta lite mer om hur allt det här landar.  Sammantaget kommer det här att bli en stor förändring och lite nytänkande på svensk arbetsmarknad under kommande år. Men kollektivavtalet har nu för överskådlig tid tryggats som väg att reglera villkoren på arbetsmarknaden i vid mening.

 

 Robert Björkenwall, frilansjournalist, utredare med erfarenhet från riksdag, regeringskansli och några fackförbund m m

Dela denna artikel

Kommentarer

Artiklar kan kommenteras i ett dygn efter publicering. Använd ett sakligt och respektfullt språk: administratörerna förbehåller sig rätten att vid behov radera opassande kommentarer och förhindra skribenten från att kommentera vidare.

Sähköpostiosoitteesi

Mest lästa

Senast

Demokraatti

va. päätoimittaja: Rane Aunimo
Lähetä juttuvinkki →

Toimitus: PL 338, 00531 Helsinki, puh. 09 701 041

Arbetarbladet

Tf. chefredaktör: Topi Lappalainen
Kontakt →

Redaktion: Broholmsgatan 18-20 C, 00531 Helsingfors

Tietosuoja-asetukset

2018 DEMOKRAATTI
TIETOSUOJA- ja REKISTERISELOSTE