Curt Persson, bosatt i Uppsala, var en välkänd facklig och folkrörelseprofil.

Han inledde sitt yrkesliv som brevbärare i Malmö 1954, fångades smart upp och blev 1961 studieorganisatör inom Postförbundets Malmö-avdelning, sedan sekreterare och slutligen så ordförande i förbundets Malmö-avdelning 1968.

Men redan året efter rekryterades Curt som studieombudsman i Statstjänarkartellen i Stockholm, där bl a Postförbundet ingick.1970 bildades så Statsanställdas förbund, SF, av nio LO-förbund inom statliga sektorn och Curt blev 1972 förhandlingsombudsman i SF. 1978 så förhandlingschef och vald till förbundsordförande 1984 och kvarstod som en profilskarp företrädare för statliga anställda inom järnväg, post, tele, vägarbete, vattenfall etc fram till 1995, då han lämnade ordförandeskapet när SF stöpts om till kommunikationsfacket Seko.

En process som inleddes på kongressen 1993 och som Curt starkt drev på för att förbundet skulle stå bättre rustat att möta de stora strukturomvandlingar och avregleringar som på 90-talet tog fart inom den statliga sektorn.

Fackliga studier och folkbildning hade en särskilt stark plats i Curts hjärta. Det bidrog till att han hela tiden var mån om att den här omstöpningen av SFs organisation till Seko skulle vara väl förankrat bland medlemmarna innan SF var moget att bli Seko.

Han lade även grunden för att Sjöfolksförbundet ett halvår efter hans avgång år 1996 kom att bli en del av Seko. Curt insåg att ett politiskt turbulent 90-tal krävde en stark och väl strukturerad organisation för att kunna stå bättre rustad att möta framtidens utmaningar.

En nödvändighet också med tanke på Sverige – efter folkomröstningens ja den 13 november 1994 – blev EU-medlem och med detta följde nödvändiga anpassningar till EU-rätten och kommande Bryssel-direktivs påverkan på villkoren inom Sekos nio olika branscher för förbundets medlemmar.

Det här gick hand i hand med Curt starka internationellt engagemang och var åren 1990-97 en mycket uppskattad ordförande i den dåvarande Post- och Teleinternationalen, PTI med kansli i Geneve. På den PTI-posten kvarstod Curt till kongressen i Montreal 1997, ett par år efter lämnat ordförandeskap i SF/Seko.

Curt var en konstruktiv problemlösare nationellt och internationellt, mötte problem och stormar med lugn och sakligt väl underbyggda argument, ofta idogt uppvaktande politiker i departement och riksdag, liksom även kommissionens olika chefer i EU-Bryssel när så krävdes.

Han var också en stor vän av den nordisk-fackliga samarbetet och såg det som en stor tillgång i det internationella fackliga arbetet inom PTI och andra yrkesinternationaler.

Curt förblev aktiv långt efter sin pensionering 1995. Först som ordförande i SOS Alarm och även som ordförande för statliga bostadsakuten Venatius, som tillkom för att bistå de allmännyttiga kommunala bostadsföretagen med stora ekonomiska problem under 90-talets krisår.

På 2000-talet blev så Curt ordförande i Sveriges största pensionärsorganisation, PRO. Han valdes som ordförande 2008 och kvarstod där tills han avgick på kongressen 2015.

Där kom hans stora fackliga erfarenhet och förhandlingsvana väl till pass när han på olika sätt drev på regering och riksdag om pensionerna och att försöka få bort den skatteklyfta (pensionärskatten) som uppstod när jobbskatteavdraget infördes från 2007 och framåt.

Såväl inom fackföreningsrörelsen som inom PRO är det många som minns Curt som en stridbar och orädd ordförande, alltid med medlemmarnas och organisationens bästa som ledstjärna.

Curt kommer att vara saknad av många som en fin vän och god kamrat. Så också bland gamla fackliga kamrater inom finska fackföreningsrörelsen.

Robert Björkenwall