Detta trots att de rödgröna (S, V och MP) har ett mandat mer än den borgerliga alliansens 143 mandat. Men därmed inte sagt att det därmed är kört för S-ledaren Stefan Löfven och de rödgröna som en möjlig regering efter allt förhandlande som nu tar vid under ett antal veckor.

S-riksdagsgruppens ledare Anders Ygeman har skött sig bra som talesperson för S i allt processande så här långt. Mandatmässigt mest logiskt vore att Stefan Löfven återkommer som statsminister men säkert är det inte. Men oavsett hur det hela slutar i Sveriges riksdag med trixandet kring regeringsfrågan och huruvida Stefan Löfven moderatledaren Ulf Kristersson blir ny regeringsbildare så har S skäl att även ärligt analysera varför valet gick som det gick. Några ting är då centrala därvidlag. Inte minst detta att valrörelsens första halvår var mindre väl skött av S-ledningen. Där och under sista regeringsåret (för reformpassiv!) försvann chansen att nå 30 procent men tre bra sista veckor räddade S. Likväl är 28,26 procenten förlust!

Detta måste – oavsett hur regeringsfrågan nu fallet ut – erkännas i en egen valanalys!

När det gäller hur och av vem som Sverige kommer att styras så tror jag själv att alternativ ett i nuläget är en M-KD-regering men utan Liberaler (L) och Centern (C) i regeringen – dvs en halv allians – och med SD-stöd. Men den kommer inte att hålla mer än max ett par år och sedan blir det extraval året efter EU-valet (maj 2019). Men – lite beroende på hur L och C gör – nästan lika sannolikt är att Löfven återkommer som statsminister med stöd av det rödgröna blockets 144 mandat med hoppande riksdagsmajoritet och föregått av uppgörelser med L och CP i riksdagens utskott. Men de eftergifterna som då krävs lär då inte få bli för stora (särskilt inte så för fackföreningsrörelsen och arbetsmarknadsfrågorna och arbetsrätten tar stryk!).

Antag dock – rätt osannolikt – som ett test i stället modellen med en hel alliansregering med stöd av S skulle bli verklighet. Hur skulle det bli praktiskt? Skulle budget, beslut om försämringar i a-kassan, arbetsrätten etcetera först underställas förhandlingar med Socialdemokraterna? Vad skulle hända om man då sannolikt inte kommer överens? Ska man i stället då gå till SD-populisterna? Sitter då L och C kvar i regeringen med det SD-beroendet? Ytterst tveksamt. SD anser dessutom – säger SD-ledaren Jimmie Åkesson – att alliansen är “dött som regeringsalternativ”.

Sannolikt är en samlad allians död som alternativ, säger också radions politikkommentator. Så ovissheten om hur läget nu reds ut förblir ovisst ett bra tag.

De två realistiska regeringsalternativen har båda risker och möjligheter. Som läget nu är återstår närmast att se hur lätt Jan Björklund (L) och speciellt Annie Lööf (C) har att frigöra sig från tidigare ultimativa uttalanden om Löfven i valrörelsen.

Nog lite lättare då att de själva står utanför men släpper fram en Kristersson-ledd M-KD-regering under ett år eller två innan eventuellt extraval. Eller alternativt en Löfven-ledd regering – med hoppande majoritet i riksdagen – om ett antal månader, ett år eller senare. Men kanske först efter ett extraval. Ett annat alternativ är att S efter en del trixande säger att man går i opposition och använder den tiden till att analysera valet, vässa sin politik och rusta upp sin organisation inför nästa val. Det är en möjlighet, men har den nackdelen att det då blir en förlorad möjlighet att bryta blockpolitiken. Det är ett inte helt enkelt strategival. Men tids nog vet vi. Inte nu.

Robert Björkenwall,

frilansjournalist, utredare med erfarenhet från bl.a. riksdag och regeringskansli