Palkittu politiikan aikakauslehti
72€/6kk

Nyheter

Pentti lever i våra minnen

Socialistinternationalens tidigare generalsekreterare Pentti Väänänen avled i fredags, efter en lång tids sjukdom. Jacob Söderman minns en vänlig och populär politiker, med en stark vilja. 

Jacob Söderman

Arbetarbladet

 

Pentti Väänänen, född 1945, startade sin bana som internationell sekreterare på SDP:s partibyrå 1976 efter några spännande år i studentpolitiken vid Turun Yliopisto. Han avlade sin juristexamen vid detta universitet med goda vitsord.

 

Pentti Väänänen var språkkunnig och vänlig och rörde sig med stil i vilka sammanhang som helst. Man gillade honom. Under sina sista år vid partibyrån arbetade han också som statsminister Kalevi Sorsas internationella sekreterare. År 1983 valdes han till generalsekreterare i Socialistinternationalen, ett samarbetsforum för de socialistiska och socialdemokratiska partierna med säte i London.

 

Organisationen, som förde arbetet vidare för att ge den Europeiska vänskaps- och biståndspakten substans, hade inrättat en byrå i Wien. När man år 1990 i Paris beslöt att inrätta ett parlamentariskt samarbetsorgan anställde man den omtyckta och språkkunniga Pentti Väänänen. Han blev snabbt bekant med de socialistiska partiernas aktiva ledare, bland annat med legenderna Willy Brandt, Olof Palme och Bruno Kreisky. Han pensionerade sig 2004 och levde i Tölö med sin hustru. De hade gift sig under studietiden i Åbo.

 

Willy Brandt, Pentti Väänänen och Kalevi Sorsa i Finland 1977. (Foto: Outi Väänänen/Flickr)

 

Jag minns Pentti bra från studieåren i Åbo i början på 70-talet. Han var med bland de många unga socialdemokrater som förnyade socialdemokratin, såsom till exempel Pertti Paasio och Armas Lahoniitty.

 

Pentti var alltid vänlig och förbindlig men bakom fasaden doldes en kamrat med goda nerver och stark vilja. Han förde många projekt i hamn genom sin fina samarbetsförmåga och sinne för diplomati.

 

In i det sista deltog han i debatter på Facebook, så spirituellt och fyndigt att man inte kunde ana hur sjuk han var”

 

Han briljerade inte med sin sportighet men sprang under åren flera internationella maratonlopp. Han var redan 60 när han sprang det sista i New York. På det sättet bevarade han sin ungdomliga figur och goda humör in i det sista.

 

Efter att i årtal kämpat mot cancern avled han för en kort tid sedan på Terho-hemmet. In i det sista deltog han i debatter på Facebook, så spirituellt och fyndigt att man inte kunde ana hur sjuk han var. Han var en kamrat av klass. Frid över hans minne. Han lever länge vidare i våra minnen.

 

En varm medkänsla med Outi och deras barn. Outi levde med honom i praktiken hela deras aktiva liv och var ett starkt stöd i hans många uppdrag.

 

Jacob Söderman

 

Jaa tämä artikkeli

Kommentit

Artikkeleita voi kommentoida yhden vuorokauden ajan julkaisuhetkestä. Kirjoita asiallisesti ja muita kunnioittaen. Ylläpito pidättää oikeuden poistaa sopimattomat viestit ja estää kirjoittajaa kommentoimasta.

Sähköpostiosoitteesi

Toimituksen valinnat

Toimituksen valinnat

Demokraatti

päätoimittaja: Petri Korhonen
Lähetä juttuvinkki →

Toimitus: PL 338, 00531 Helsinki, puh. 09 701 041

Arbetarbladet

chefredaktör: Topi Lappalainen
Kontakt →

Redaktion: Broholmsgatan 18-20 C, 00531 Helsingfors

Tietosuoja-asetukset

2018 DEMOKRAATTI
TIETOSUOJA- ja REKISTERISELOSTE