Jag suckar djupt och tittar ut över vardagsrummet som den senaste tiden har gått från myshörna till min personliga ångestbubbla. Leksaker, böcker och prylar är utspridda överallt. Högen på soffan med vikt tvätt ser ut som det lutande tornet i Pisa. Skötbordet ser ut som ett bombnedslag och oanvända blöjor ligger utspridda lite här och var efter att bebisen på 9 månader varit i farten med sina nu långa och nyfikna fingrar. Synen får det att krypa i skinnet på mig. Jag böjer mig ner för att plocka saker från golvet då en dammråtta flyger förbi. Jag ryggar tillbaka och ställer mig upp igen.

“Vi går till parken istället” hör jag mig själv säga.

Ett par utbrott senare är vi äntligen ute genom dörren, på flykt från vardagen.

De senaste åren har gått i småbarnslivets tecken. Den extra tid jag en gång hade finns inte längre och ofta känner jag att den tid jag har, inte heller räcker till. Ibland får jag dåligt samvete och känner mig misslyckad som mamma. Den logiska delen av min hjärna vet att så inte är fallet, samtidigt som det känns som att “alla andra” verkar få allting att gå ihop. Så vem är alla de här perfekta föräldrarna jag tänker på? Var finns de, och varför i all världen jämför jag mig med dem? Jag har, som många andra, blivit catfished av sociala medier.

Termen “catfished” betyder att någon du träffat ljuger om sin identitet på nätet, ofta för att nå ekonomisk vinning. Det här är kanske en rätt stark term att använda, eftersom jag vill tro att de flesta som använder sociala medier inte är ute efter att luran någon. Samtidigt är det ofta det de gör. Kanske inte medvetet, men ofta för ekonomisk vinning. Att se på dessa “mammainfluencers” som berättar om sitt liv med barnen, tar vackra iscensatta bilder av ett välstädat hem osv., de visar bara guldkornen från livet. Självklart har även dessa personer också tuffa dagar eller dagar då hemmet ser ut som en soptipp. Många av de som visar upp denna sida, gör också olika samarbeten med företag vilket gör att det du ser samtidigt bidrar till att sätta mat på bordet. Priset deras följare får betala kan dock vara högt, speciellt då det kommer till deras mentala hälsa.

Nu vill jag inte slänga alla mammainfluencers osv. under bussen. Det finns många som valt att dela alla bitar av livet, just för att visa att livet inte bara är fyllt av glansbilder. Jag vill också säga att alla som använder sociala medier har ett eget val. Trots att algoritmen nuförtiden ställer till det, så kan man till viss del påverka vad man ser i det egna flödet. Dessutom måste man alltid ha i minnet att alla personer vi möter eller ser på sociala medier, har sina egna saker de kämpar med. De väljer bara att inte visa dem offentligt. Även om jag till viss del anser att influencers har ett ansvar, så har myntet alltid två sidor. Använder man sociala medier så bör man se till att känna efter vilken typ av innehåll man bör undvika och kanske avfölja eller blockera. För mig är det polerade mammainfluencers.

“Mamma, titta vad jag kan”, ropar 6-åringen och gör ett trick på gungan.

Bebis skrattar åt sin syster och solen värmer mitt ansikte. Trots att parken bara ligger ett stenkast bort från vårt hem, så känns det som en helt annan värld. För en stund kan jag stänga av alla måsten och leva i nuet med mina fina barn. Det är dessa ljusa minnen, mina glada och skrattande barn, som jag tar med mig och plockar fram då vardagens väggar börjar komma emot. Trots att dammråttorna invaderat mitt hem och klädhögarna faller som furor, så är livet rätt så underbart ändå.