Enligt den internationella flyktingorganisationen IOM kom det 11 000 unga nigerianska kvinnor till Italien bara under 2016. I stort sett alla var från Edo state i södra Nigeria. Uppskattningsvis 90 procent av dem hade smugglats för ett syfte, att tvingas sälja sina kroppar längs italienska vägar.

Nigeria är bara ett av de länder i världen där många flickor och unga kvinnor bli offer för människohandel. Globalt ökar människohandeln stadigt. Det rapporterar FN:s organ för bekämpning av narkotika och kriminalitet (UNOCD). Kvinnor och flickor utgör 70 procent av offren. Den sexuella exploateringen är det huvudsakliga syftet med människohandeln och 60 procent av de globala fallen är kopplade till det.

Den amerikanska journalisten Barbie Latza Nadeau har skrivit en bok om de unga nigerianska flickor som under falska förespeglingar om arbete som barnvakter eller hårflätare hos släktingar och vänner tas till Europa för att exploateras som sexslavar.

– Runt årsskiftet 2015 – 2016 var båtarna fulla med jätteunga kvinnor från Nigeria, som inte hade en aning om vad som väntade dem, säger Latza Nadeau.

Kvinnan, kallad Madam, som flickorna gett all sin tillit till är inget annat än en mellanhand i människohandeln – den länk som möjliggör rekryteringen i hemlandet.

Innan avresa tvingas de unga flickorna genomgå en särskild juju-rit i hemlandet. Under denna ger de saliv eller menstruationsblod, avklippta naglar och pubeshår som läggs i ett litet paket och i samband med det läggs en förbannelse över flickorna.

Den innebär ett hot. Om de inte betalar tillbaka pengarna de blir skyldiga för resan kommer något hemskt att hända dem eller deras familjemedlemmar. Ritualen binder dem stenhårt till deras Madam, som iklär rollen både som räddare och utnyttjare på samma gång.

– Det är inte något konstigt att en sådan ritual genomförs där flickorna kommer ifrån, men väl i Europa gör det att flickorna är skräckslagna och inte vågar bryta sig ur det helvete de hamnar i, säger Nadeau.

Under arbetet med boken säger Latza Nadeau att hon mest av allt förvånades över att det är just kvinnor som utnyttjar andra kvinnor, i alla fall i den synliga delen. Och att det är kvinnor som försöker göra något åt och hjälpa dem.

– Det är långt ifrån en kvinnlig ensak, bakom finns brottssyndikat som tjänar stora pengar på att utnyttja de här kvinnorna som används som vapen, säger hon.

Människohandel är en extremt lukrativ verksamhet. Att ta en nigeriansk flicka till Italien kan i dag, sedan gränserna i Europa i princip har stängts, kosta runt 10 000 euro tidigare var priset 4 000 – 5 000 euro. Pengarna går till att betala flera led av smugglare, avgiften för att komma ut från fängelse i Libyen och för att ta sig hela vägen över Medelhavet.

– När flickorna kommer hit ska de betala tillbaka det tredubbla, drygt 30 000 euro, genom att tvingas sälja sex på gatan, för 15 -20 euro per klient, under minst fem år. De som vägrar straffas stenhårt. Det första som händer är gruppvåldtäkt, säger Barbie Latza Nadeau.

Den italienska maffian har traditionsenligt aldrig varit direkt inblandad i sexslavsindustrin, men det betyder inte att de inte tjänar pengar på den.

Så hur hänger då sexslavsindustrin samman med den italienska maffian? Barbie Latza Nadeau har endast undersökt Camorrans inblandning i områden i Castel Volturno, inte långt från Rom och Neapel.

Där måste alla Madams betala de nigerianska gängen, som driver organiserad droghandel, för att få deras beskydd. Den nigerianska maffian måste i sin tur betala Camorran för att få driva sin droghandel och verka på deras territorium.

– Det är ett välsmort maskineri, som skapar ett osannolikt flöde av kontanter mellan olika aktörer, vilket är nästan omöjligt att kontrollera, säger Latza Nadeau.

Att nigerianska tjejer är del av människohandeln till Europa för att utnyttjas som sexslavar är ett känt fenomen. Men ingen samhällsinstitution tar ansvar och gör något åt det.

Däremot finns det eldsjälar som försöker hjälpa enskilda tjejer.

– Det kändes osannolikt att det skulle vara just äldre vita katolska nunnor som lever i celibat som skulle komma att bli, i många fall, de enda som dessa flickor litar tillräckligt på för att ta hjälp, säger Latza Nadeau.

Hon anser att såsom situationen är nu är det faktum att tjejerna är ute på gatan den enda möjlighet de har att också bli räddade ut ur situationen. Det är till exempel på gatan de hjälporganisationer som försöker närma sig tjejerna rör sig och lyckas etablera kontakt.

I Nigeria finns en anti-trafficking myndighet (NAPTIP) som sedan den nya chefen Juie Okah-Donli tog över, enligt Latza Nadeau, har gjort ett bra arbete med att försöka informera och varna tjejer för att acceptera en inbjudan till Europa.

– Tyvärr har det arbetet motarbetats genom ett flöde av information med positiva budskap som tjejerna i Europa tvingas skicka till hemlandet via sociala medier, vilket fortsätter göda bilden av Europa som en framtidens möjlighet, säger hon.

NAPTIP har även drivit rättsprocesser mot människosmugglare.

– Det är viktigt att visa att det inte råder straffrihet för människosmuggling, varken i Nigeria eller i Europa, säger Julie Okah-Donli.

Trots att de italienska hamnarna i dag är stängda för migranterna, så fortsätter det föras in nigerianska unga kvinnor i Italien.

– Migrationen och människohandeln för sexuella ändamål är två separata ting, konstaterar Barbie Latza Nadeau.

FAKTABOK

Titel: Maffiakusten – Prostitution, knark och vapen i dagens Italien

Författare: Barbie Latza Nadeau

Översättning: Emeli André

Förlag: Lind & CO

Sidor: 253.

Christin Sandberg