Att minnet av det organiserade folkmord som nazisterna gjorde sig skyldiga till mot Europas judar måste lyftas fram och hållas levande är tveklöst. Men samtidigt får nazisternas mord av omkring en halv miljon romer, det turkiska folkmordet på en miljon armenier, mordet på 800 000 tutsier i Rwanda, det i dag pågående kinesiska övergreppet mot uigurer och andra minoriteter, IS brott, Myanmars jakt på rohingyas och folkmordet i Kambodja inte förtigas. På plats är att även den systematiska utrotningen av ursprungsbefolkningar i Afrika och Syd- och Nordamerika visas fram. Också minnet av 1990-talets etniska rensning i Kosovo – i hjärtat av Europa – behöver hållas levande som varnande exempel.

Att vid en fortsättningskonferens till mötet i Malmö systematiskt och utan förlåtande politiska sidoblickar lyfta fram folkmorden och ge offren upprättelse skulle vara ett viktigt steg framåt i strävan att i internationell gemenskap fördöma det blinda våldet. Även om det som är historia aldrig kan göras ogjord så kan ett levande minne av konsekvenserna av folkmord och hänsynslös etnisk rensning bidra till att förhindra att nya växer fram. Att hålla minnena levande är också en viktig del för värnet av demokrati och internationell rätt. Och detta så att hågkomsten av varje folkmord är lika viktig och där alla offers lidande värderas lika och alla människors lika värde är en självklarhet.

Förintelsekonferensen i Malmö var viktig som startpunkt. Den spirande antisemitism som åter börjat visa sig i delar av världen behöver bemötas med fakta. Samma skrönor om ”Sions vises protokoll” och samma vandringshistorier om en judisk världskonspiration som gjorde det möjligt för de tyska nazisterna att piska upp hat, masshysteri och begå folkmord pyr ännu på för många håll i världen. Hotet mot romer är påtagligt, liksom hotet mot svarta i både Europa och USA. Högerextrema grupper från Qanon-rörelsen i USA – som försökte storma Kongressen – till påtagligt rasistiska och främlingsfientliga politiska partier på högerkanten i såväl Sverige som i andra delar av världen sprider lögner och hatpropaganda. Detta för att skapa en stämning av ”ett bättre vi och ett sämre dom” – något som alltid varit grunden till varje folkmord. Genom att verkligen lyfta fram folkmorden och se till att hålla minnet levande av de krafter som drev fram dem kan vi lättare undvika nya. En väl genomförd folkmordskonferens skulle vara ett viktigt steg på vägen till det och till att vi kan fortsätta leva i genuint demokratiska samhällen där människors lika värde värnas an och inte folkgrupp mot folkgrupp står i centrum.

Robert Björkenwall, frilansjournalist, f d utredare i bl a riksdag och regeringskansli m m

Jaan Ungerson, diplomerad omvärldsanalytiker