Strömmer och Åkesson radade där åter upp repressiva åtgärder som sägs komma tillrätta med den “terrorism” som gängkrigen just nu drabbar Sverige så hårt med många oskyldiga döda. Noteras ska att detta sägs åter från borgerliga partier som i valrörelsen lovade att allt skulle bli bättre om de bara fick väljarnas förtroende i valet 2022.

Men så här långt – efter ett år – har mycket blivit sämre och hittills har de mest fått sina vallöften att framstå som tomma och utan riktig effekt, rent kraftlösa och otillräckliga. De borde snarare efter ett år ‘tagga ner’ med en viss ödmjukhet inför problemen som hopar sig.

Men icke! Istället instämmer Strömmer med Åkesson i att det inte ens är meningsfullt att lyssna på regeringserfarna i oppositionen och man ska inte prata med Magdalena Andersson inom S. Och när Åkesson tycker att polisledningen ska bytas ut så slirar justitieministern först innan han sedan säger, som han måste, att han har fortsatt förtroende för rikspolischef Anders Thornberg.

Så samspelta som statsminister Kristersson, M, gång på gång hävdade i valrörelsen är Tidöpartiernas fyra inte alls.

Snarare då en fortsatt tydlig oförmåga att genomföra sina vallöften. Vare sig den handlar om krimgängen, el- och bränslepriserna eller om välfärden (kommunsektorn går med stora underskott!).

Det känns allt mera som den SD-stödda regeringen Kristersson famnar och inte riktigt vet vad de ska göra, utom att ägna sig åt nya blame game; skylla på andra.

En annan sak är sedan att båda sidor nu – utöver att agera kraftfullt – borde medge att mycket kunde varit vunnit om polismästare Carin Götblads rapport och åtgärdslista från 2010 hade genomförts. Men vem styrde då?, jo, den borgerliga Reinfeldtsalliansen. Men heller inte S- regeringen efter 2014 gjorde tillräckligt av hennes goda förslag några år senare vid makten.

Men högerpopulisten Åkesson, SD, fortsätter att nära nog totalt strunta i nyrekryteringen och förebyggande insatser (mot stökiga unga pojkar etc) som också behövs, som fanns i Carin Götblads rapport från 2010. SD-ledaren Åkesson har i debatterna om kriminella gängen rätt mycket samma “lås in”- och “skicka ut invandrarna”-budskap som hans SD-kollega Jomshof, ordförande i riksdagens justitieutskott, men Åkesson uttrycker sig bara smartare!

Men att svenska staten faktiskt har råd att göra mer och bättre visar färsk statistik från Statistiska centralbyrån, SCB. Där rapporteras nu att den offentliga sektorns finanser år 2022 visade ett överskott på 66 miljarder kr och att Sverige nu är nere i en bruttoskuld på 33 procent av BNP. Ändå håller regeringen i sin färska budget igen och satsar för lite resurser till tullen, brottsförebyggande insatser (skolan, föräldrastöd, barnpsykiatri etc) för att den vägen bidra till att stoppa flödet av nya unga i kriminalitet. De har i stort sett bara lagskärpningar och fler in i fängsligt förvar på sin åtgärdslista. Och det får man befogad kritik för.

Så t ex är det helt obegripligt varför de, med stöd av försvaret, inte satsar på att stoppa knark och vapen vid gränserna. Mer resurser till tullen (kräver socialdemokraternas Andersson), kustbevakningen och gränspolisen. Därtill också ett ökat samarbete med Norge, Finland och Danmark här vore också nödvändigt för att nå framgång och stopp på flödet av vapen och narkotika!

Valhänt- och taffligheten lyser igenom gång på gång i regeringens bristande förmåga i regerandets konst.

För övrigt skulle det inte vara helt omöjligt om det skulle visa sig att de inbördes krigande gängen själva till slut gör slut på kriget före regeringens taffliga, hantverkshandlade oförmåga i regerandets agerande biter och får effekt.

Och tyvärr visade det sig även att statsminister Kristerssons tal till nationen 28 september var mycket tunt till innehållet. Där fanns just inget som ens liknade ett samla nationen-tal. Bara att konstatera: just nu famlar regeringen och har inte grepp om läget!

Robert Björkenwall, frilansjournalist, utredare