Men om någon blir psykiskt sjuk får hen ofta en remiss och en vårdrekommendation för psykoterapi. Sedan följer väntan. Och så längre väntan. I många fall måste personen vänta så länge att följderna blir ödesdigra. Orsaken är helt enkelt otillräcklig tillgång till psykoterapeuter och psykoterapitjänster. En orsak till detta är i sin tur att psykoterapiutbildningen är en tilläggsutbildning och därför avgiftsbelagd. Dessutom kostar den i allmänhet tiotusentals euro och många intresserade kan bara delta om arbetsgivaren betalar. Tänk om så vore fallet i andra yrken? Du skulle ha studerat pedagogik, men du kan bara bli lärare om du köper en dyr tilläggsutbildning. Lärarbristen vore nog betydligt större i sådana fall.

Behovet av psykoterapi är stort och växande på grund av bland annat koronapandemin. Över hälften av de som hamnat på invalidpension beror på störningar i den psykiska hälsan och var tredje dag av sjukdagpenningen beror på psykisk ohälsa. Vårt samhälle behöver psykoterapeuter på samma sätt som läkare, sjukskötare, poliser, installatörer, lärare och så vidare. Men detta har inte beaktats i utbildningssystemet. Psykoterapi är ett undantag. Det måste vi ändra på.

För ett år sedan ställde jag tillsammans med Matias Mäkynen (SDP) ett skriftligt spörsmål. Vårt förslag var att psykoterapeututbildningen ska förnyas och bli avgiftsfri för att främja tillgången. Vår önskan om statlig finansiering ser inte ut att förverkligas så länge som utbildningen betraktas som tilläggsutbildning. Men det finns hopp. Det pågår en utredning om kartläggning av reformbehoven i anslutning till psykoterapeututbildningen, inklusive utbildningens studieadministrativa ställning, styrning och finansiering.

Riksdagens kulturutskott föreslår i vårens betänkande om medborgarinitiativet ”För psykoterapi – Medborgarinitiativ om att göra utbildningen i psykoterapi avgiftsfri” att statsrådet fortsätter att utreda alternativa sätt att ordna och finansiera psykoterapeututbildning och på basis av utredningarna skyndsamt vidtar nödvändiga åtgärder för att trygga tillräcklig tillgång till psykoterapeuter och andra personer som arbetar inom mentalvården samt tillgången till tjänster på båda nationalspråken.

Situationen är akut. Psykoterapitjänster omfattas av anordnarskyldigheten för offentlig hälso- och sjukvård. Det är allvarligt att den lagstadgade rätten till vård för närvarande inte förverkligas. Oppositionen höjer rösten för en terapigaranti. Och ja, terapigaranti är bra, men regeringens övergripande vårdgaranti är ännu bättre. Genomförandet av den inom mentalvården kräver ändå uppenbarligen ändringar också på utbildningssidan. Utredningar pågår, och slutresultatet är förstås det viktigaste, men det är en underdrift att säga att det brådskar.

Johan Kvarnström,

riksdagsledamot, medlem av SDP:s partistyrelse, Raseborg