FSD:s ordförande Dimitri Qvintus mötte två sittande riksdagsledamöter, nämligen Mai Kivelä från Vänsterförbundet och Atte Harjanne från De gröna.

– Framtiden byggs hela tiden och det är viktigt att fundera på i vilket slags värld vi vill leva i. Att bygga en hållbar framtid innebär framför allt att vi åstadkommer strukturella förändringar på den globala, nationella och lokala nivån. Samtidigt måste vi också se till att samhället är stabilt och de mänskliga rättigheterna respekteras, påbörjade Halonen sin inledning.

Hon påminde om att riksdagsvalet är på kommande och skämtade om att när hon inte själv ställer upp, så gäller det för kandidaterna att introducera sig själva. Först ut var Mai Kivelä.

– Jag heter Mai Kivelä och är första periodens riksdagsledamot från Vänsterförbundet och härifrån Helsingfors. Jag jobbade för olika medborgarorganisationer i femton år före tiden i riksdagen och tänkte länge att jag inte kommer att gå med i politiken.

Kivelä berättade att hon från första början har intresserat sig för klimat-, miljö- och djurrättsfrågor och sitter i riksdagens miljöutskott. Dimitri Qvintus hade hon lärt känna i samband med regeringsförhandlingarna och hon var speciellt nöjd med att Vänsterförbundet har fått sitta i samma regering med SDP och De gröna.

Qvintus introducerade sig som politiker från Helsingfors som är ordförande för Finlands Svenska Socialdemokrater och hänvisade till sina tidigare uppdrag som specialmedarbetare åt olika SDP-politiker.

– Jag gjorde en karriär som varade i tio år och jag kom så långt jag kunde, var specialmedarbetare åt statsministrarna Sanna Marin och Antti Rinne. Jag var specialmedarbetare åt sammanlagt fem ministrar och sedan också i riksdagen under oppositionstiden. För två och ett halvt år sedan gick jag över till den privata sektorn där jag arbetar i den högsta nordiska ledningen av ett internationellt företag med kommunikation och ansvarsfullhet som mina ansvarsområden.

Qvintus betonade också att hans dotter är snart två år gammal och faderskapet är för honom en av de främsta orsakerna att kandidera i riksdagsvalet.

– Jag heter alltså Atte Harjanne och är riksdagsledamot för De gröna, även jag är från Helsingfors. Under riksdagsperioden har ansvaret ökat, jag är ordförande för riksdagsgruppen och vice ordförande för partiet.

Harjanne blev invald i riksdagsvalet 2019 och fick 2021 båda sina framträdande ställningar inom partiet. Han sitter i två riksdagsutskott, försvars- och ekonomiutskotten.

– Jag studerade till diplomingenjör vid Aalto-universitetet och arbetade vid Meteorologiska insitutet, berättade Harjanne om sin bakgrund. Han hade kommit fram till att det beror på politisk vilja om man lyckas bygga en hållbar framtid.

Tarja Halonen inledde diskussionen om hållbarhetsfrågor på Centrumbiblioteket Ode. (Foto: Topi Lappalainen)

President Halonen introducerade sig också.

– Ni vet vad jag har gjort här i Finland men det är kanske bra att säga att jag aktivt har arbetat för att få FN:s millenniemål till stånd.

Halonen betonade att FN:s målsättningar inför det nya millenniet som blev till under ledning av generalsekreterare Kofi Annan innehöll viktiga principer om social rättvisa på det globala planet.

– Länder i den globala södern var väldigt nöjda för att de upplevde att för första gången accepterades den sanningen att de har förlorat mer än vunnit av globaliseringen. Till exempel USA, Europa och Japan accepterade att de tillhörde vinnarna.

Halonen nämnde att sysselsättningens betydelse glömdes bort och att FN kom fram till att rätta det misstaget. ILO skapade en global arbetsgrupp som sysslade med rättvis globalisering. Där samarbetade Halonen med Tanzanias president Benjamin Mkapa.

– Vi kom fram till det som är en klar sak idag. Globaliseringen har två ansikten och den verkar på gott och ont. Det handlar om att balansera globaliseringens effekter. Det var bra att konstatera inför arbetet med Agenda 2030 eftersom varje system har sina positiva och negativa sidor.

Halonen fick sedan dela ordförandeskapet i en FN-panel tillsammans med Sydafrikas president Jacob Zuma.

Halonen fick anledning att dra ett skämt i och med att Zuma var i fängelse efter sin presidentperiod och många andra av hennes globala samarbetspartners, inklusive Annan och Mkapa har dött.

– När jag får den småelaka frågan, varför är du fortfarande med, brukar jag svara att jag är en av de få som fortfarande är på fri fot och vid liv.

Halonen nämnde FN:s 17 målsättningar när det gäller den hållbara utvecklingen och klimatavtalet från Paris och betonade som jurist vikten av att avtalet är juridiskt bindande.

– De tycks bryta mot juridiskt bindande avtal också. När man har vilja och hjärta kan också ett politiskt avtal räcka.

När det gäller Agenda 2030 påpekade Halonen att det inte är särskilt lång tid tills 2030.

– Det är trevligt med bröllop, men jag brukar säga att jag är mest intresserad av hurdant äktenskapet blir. Det gäller både hållbar utveckling och Finlands medlemskap i Nato.

Hållbar utveckling som diskussionstema i valet

Halonen frågade de tre riksdagskandidaterna hur bra de tror att de kommer att lyckas att komma fram under kampanjen med hållbar utveckling som tema.

– Finland är en del av en global kaka och om det går dåligt med hela kakan, går det också dåligt med vår kakbit, sade Halonen att hon själv brukade svara på kritiska frågor när hon var presidentkandidat.

– Det är ansvarsfullhet att hålla den stora bilden i tankarna där man talar om hållbar utveckling också globalt, svarade Harjanne som menade att krismedvetenheten under de senaste åren har gjort det gällande att Finland inte är åtskilt från resten av världen.

– Vi måste bygga en hållbar, stabil, välmående värld och vi har många skäl till att vara större än vår egentliga storlek. Vi har traditioner i det och det är en förutsättning för att det kommer att gå bra för oss på lång sikt, fortsatte Harjanne.

Han betonade också att om man bara ser på Finlands befolkning, kan alla grupper i världen som är lika stora säga att de inte behöver göra något för att de är för få och till sist behöver ingen göra någonting alls.

– Frågan provocerar på ett bra sätt. Alltid påstår någon att det finns viktigare saker. Om man tänker på valrörelsen 2019, då skulle man inte enligt vissa fått tala om någonting annat än om sexualbrott i Uleåborg. Om du talade om hållbar utveckling, om behovet av en välfärdsstat som är socialt, ekologiskt och ekonomiskt hållbar, sades det att du talade om fel saker. Nu finns det ett krig i Europa och coronakris och då skulle man inte få tala om något annat. Så går det inte till. Klimatförändringen har inte försvunnit någonstans, trots att det finns ett krig 1 000 km från Helsingfors. Ändå är klimatförändringen planetens största säkerhetshot. Det är den största frågan som man måste lösa, sade Qvintus.

Dessutom påpekade Qvintus att frågan om hållbar utveckling tangerar arbete, sysselsättning, kunnande, utbildning och ekonomi.

– Helheten som vi talar om är enorm.

Qvintus menade att hållbarheten omfattar egentligen allt och är precis det som ska diskuteras i valet.

– Jag tänker att politik handlar om en kamp om vilka saker man ska tala om. Vilka frågor är viktiga? I politiken har man olika värderingar och tar saker från den egna bakgrunden till agendan. Vi kämpar om betydelserna. Vad är tillräckligt viktigt för att det ska bli en regeringsproposition? Vad är tillräckligt viktigt för att det ska diskuteras på riksdagens frågetimme? Det handlar inte bara om fakta utan om att olika politiska partier har olika analyser om världen och olika värderingar, olika saker som de vill främja. Det är viktigt att politiker inte bara reaktivt reagerar på den agenda som en annan grupp sätter utan själva skapar agendan på ett aktivt sätt. Samtidigt lever vi i en tid där det finns många kriser. Hållbarheten som helhet är på en skör grund och de olika kriserna är symtom på hållbarhetskrisen. En sådan är klimatförändring men det gäller också förlusten av biodiversiteten och annat som sätter planetens gränser på prov. Sedan har vi också frågor som gäller social hållbarhet och fred, nämnde Kivelä och menade att allt påverkar allt.

När det gäller kriget i Ukraina, påpekade Kivelä att kriget kan påverka diskussionen om hållbarhet på olika sätt. Samtidigt som kriget tar plats från andra viktiga frågor, har den politiska viljan att bli av med fossila bränslen utökats med tanke på att det har gällt beroendet av fossila energikällor från Ryssland.

Halonen påpekade att freden hör till den hållbara utvecklingens sjutton målsättningar. Hon påpekade att hon hade rest mycket och talat med människor i olika länder.

– Ukrainas lidanden kommer oss väldigt nära. Men om du åker till New York och till FN, så får man höra att ”ja, vi har hört, att också ni i Europa har krig”, sade Halonen. Påminnelser om kriget i Syrien och i många andra ställen följer när man möter människor från andra delar av världen.

Halonen nämnde att de flesta länderna fördömde Rysslands anfallskrig i FN, på samma sätt som Finland. Men om man tittar på vilka länder som inte tog en klar ställning, så representerar de 70 procent av världens befolkning.

– Enligt många tar pengarna slut när man talar om social rättvisa. De största problemen är fortfarande fattigdom, mat, vatten och energi. På sistone har det talats mycket om energi, men en stor del av världens befolkning lever i fattigdom utan att få tillräckligt med mat och utan tillgång till rent vatten. Hur ska vi övertyga människorna att tänka på hållbar utveckling när det finns så många andra problem, frågade Halonen kandidaterna och menade att det finns potential när man talar om cirkulär ekonomi.

– Rödgrön politik är svaret. Det handlar om en politik där man skapar ett så socialt rättvist samhälle som möjligt inom planetens gränser och där rättvisan begränsas inte bara till de egna medborgarna utan man tar hänsyn globalt, till jordens övriga människor. Utöver människorna vill jag tillägga att planeten har också övriga invånare med ett egenvärde som vi måste kunna ta hänsyn till i vår politik. Det finns mycket man måste kunna beakta men de här är inte sådana frågor som vi har börjat tänka på idag, sade Kivelä.

Riksdagsledamot Mai Kivelä underströk betydelsen av rödgrön politik. (Foto: Topi Lappalainen)

Enligt Kivelä är Finland ett gott exempel på en lyckad välfärdsstat på den globala skalan men hon betonade att den hållbara utvecklingens målsättningar gäller även Finland.

– De största utmaningarna när det gäller hållbar utveckling i Finland hänger ihop med ekologisk ohållbarhet, nämligen överkonsumtion och frågor som har med naturresurser, klimat och biodiversitet att göra. Därför är miljöfrågorna så viktiga, konstaterade Kivelä och betonade att man inte kan främja ekonomisk och social hållbarhet utan den ekologiska hållbarheten.

– Vi har partier som säger att pengarna tar slut när man talar om social hållbarhet i Finland och så har vi partier som inte har pengar till social hållbarhet globalt, sade Qvintus.

Även Qvintus såg den ekologiska hållbarheten som grunden till allt annat. Han påpekade att ny tillväxt uppstår i Finland inom branscher där man främjar den ekologiska hållbarheten.

– Det är gammalmodigt att sätta miljön och människan emot varandra. När det gäller politiska beslut i de rika västländerna, i det rika Norden, så förstås måste man avstå från vissa saker.

Enligt Qvintus måste man å ena sidan ärligt kunna säga till väljarna vad som behövs och å andra sidan kunna övertyga dem att det lönar sig med den gröna omställningen.

– En förorenande bil är ingen garant för livet. Inte heller är usla energilösningar en garant för ett lyckligt liv, betonade Qvintus.

Harjanne höll med om att den ekologiska hållbarheten ställer randvillkoren för samhället. Han påpekade dessutom att för stora inkomstskillnader kan vara skadliga för ekonomin. Harjanne menade dessutom att han ser skuldsättningen som en möjlighet enbart inom ekonomin, inte när det gäller miljön eller den sociala hållbarheten.

– Villkoret som måste uppfyllas när vi bygger en hållbar framtid är att människor lyfts från fattigdomen, sade Harjanne som underströk behovet av en rättvis global ordning. Han menade att Kinas insatser behövs när man ska lösa globala problem.

– Ryssland har på ett målmedvetet sätt underminerat förmågan att lita på landet, beklagade sig Harjanne och menade att det är svårare att forma en situationsbild när det gäller planetens tillstånd om man inte får information från Ryssland.

Riksdagsledamot Atte Harjanne ansåg att man ska söka lösningar tillsammans med andra när det gäller globala problem och se saker ur de andras perspektiv. (Foto: Topi Lappalainen)

Enligt Harjanne gäller det att fundera på hur världen ser ut från till exempel Tanzania, Namibia, Chile eller Vietnam. Det gäller att söka lösningar tillsammans och ta hänsyn till andra när man fattar globala beslut.

– Lösningen är att upprätthålla ett avtalsbaserat multilateralt system. För att det ska lyckas måste vi inse att vi har en del arrogans och ett kolonialistiskt arv som härstammar från den historiska bakgrunden, konstaterade Kivelä.

Med hänvisning till kriget i Ukraina påpekade hon att människorna utanför Europa är medvetna om att det finns också andra krig i världen. Hon uppmanade att ta kritiken av eurocentrismen på allvar.

Enligt Kivelä gäller det att agera på många nivåer samtidigt om man är med i politiken. Själv är hon med i finländska delegationen i Europarådet, vilket gjorde kriget i Ukraina mycket konkret för henne.

– Plötsligt angriper ett medlemsland ett annat på ett brutalt sätt. Vi sitter där i salen och där finns Ukrainas delegation och ryssarna och vi beslutade samma dag att man måste utesluta Ryssland. Det finns vissa gränser som inte kan överskridas, berättade Kivelä.

Enligt henne måste man agera i vissa situationer och om man inte gör det, förlorar hela systemet sin trovärdighet.

– I vissa internationella sammanhang har det till en del hänt, om man saknar verktyg när man ska svara på sådana här situationer.

Ändå menade hon att Parisavtalet och det nya avtalet som gäller biodiversiteten är exempel på att systemet kan fungera, även om det sker på ett enerverande långsamt sätt. Enligt Kivelä behövs den rödgröna politiken för att motverka skatteparadis och koncentrationen av makten.

– Just nu är det inte möjligt att samarbeta med alla länder som är det enda hållbara sättet att åstadkomma nödvändiga lösningar som täcker hela världen, konstaterade Qvintus.

När det gäller kriget i Ukraina, menade han att man kan med goda orsaker kritisera europeiska beslutsfattare att man inte satte striktare gränser redan 2014. Han visade ändå förståelse för det selektiva samarbetet med Ryssland i frågor där man hade ett egenintresse under de åtta åren som följde.

– Klimatförändring, förlust av biodiversiteten och svart kol var frågor där man samarbetade och nu har man pausat med också det samarbetet.

Qvintus menade att det är nödvändigt att inte samarbeta med Ryssland i nuläget på grund av kriget i Ukraina, samtidigt som det har katastrofala konsekvenser när man tänker att Ryssland är världens största land till ytan och har flest naturresurser. Han höll med Harjanne om att man inte kan lösa de globala utmaningarna utan Kina, trots att Kina är ett auktoritärt land.

– Eurocentrismen är ett stort problem globalt och speciellt när det gäller länder med mindre eller medelstora inkomstnivåer.

Enligt Qvintus behöver Finland medverka till att Europeiska unionen får en starkare och enhetligare röst i det internationella samarbetet.

Riksdagen och EU-parlamentet

Halonen frågade hur riksdagsledamöterna kunde förstärka samarbetet med EU-parlamentarikerna. Enligt henne fungerar det inte särskilt bra i något EU-land alls, men Finland kunde vara ett föredöme.

– Det mentala avståndet mellan Finland och Bryssel växte under coronaviruspandemin, menade Harjanne. Enligt honom skulle det vara bra om EU-parlamentarikerna kunde synas mer i Finland. Sedan tog han upp frågan om säkerhetsrådets sammansättning i FN och undrade hur man motiverar det om dagens permanenta medlemsländer har sin status kvar år 2080.

– Säkerhetsrådet har förlorat en del av sin faktiska makt just för att sammansättningen är så gammaldags, inflikade Halonen.

Elisabeth Helander inflikade från publiken att enligt henne har samarbetet med EU-parlamentarikerna fungerat exceptionellt väl under den här regeringsperioden i Finland. Hon var ändå bekymrad över skyddet av skogarna när man inte vill låta EU agera på den punkten och menar att man kan sköta sådana saker i Finland. Hon hänvisade till en skogsägare som hade föreslagit att man slopar arvsskatten till den delen som skogsägaren går med på skydda skogen.

Qvintus menade att han förhåller sig positivt till kreativt tänkande även om han inte känner inte till detaljerna.

– Finland har haft en exceptionellt stark EU-politik under den här valperioden. Det har inte bara med vår statsministers lyskraft att göra utan också med det att vi var ordförandeland i EU i början av perioden, svarade han på kommentaren om EU.

Kivelä påpekade att när det gäller riksdagens miljöutskott, har samarbetet med EU-parlamentarikerna varit fungerande.

– Utmaningen har varit att vi har haft olika linjedragningar inom regeringen, att det beror på vilken minister som tillfrågas. Skogsfrågan är ett utomordentligt exempel på det. Det är motstridigt om vi samtidigt försöker upprätthålla som vårt varumärke att vi har de hårdaste kraven på klimatneutralitet, medan Centerns ministrar lobbar för att man inte skulle få göra något på EU-nivån för förbättringen av skogsskydd, ansåg Kivelä.

I skogsfrågan påminde Kivelä dessutom om en paneldiskussion i klimatfrågor där bara SDP, Vänsterförbundet och De gröna hade svarat att avverkningen av skog inte är på en hållbar nivå i Finland. Hon berömde Atte Harjanne för att ha reagerat på Twitter att det är ingen åsiktsfråga.

– Man borde kunna binda sig vid målsättningen och leta efter fungerande medel om man på riktigt har förbundit sig vid en ambitiös klimatpolitik, framhöll Kivelä.

Harjanne återgick till frågan om EU och menade att han talade i första hand om det allmänna opinionsläget när han talade om avståndet mellan Finland och Bryssel. Kommissionen hade varit mycket aktiv som det gällde att vara i en krissituation. Vad som oroar Harjanne är synen på EU som ett nollsummespel som har förekommit i den politiska diskussionen i Finland.

– Det finns ett ganska brett stöd i Finland för att vi tar hand om vår natur, det gäller också begränsningar till avverkningen av skog. Partierna har överraskande snäva synsätt om man tar hänsyn till hur finländarna tänker, kommenterade Harjanne.

Den personliga passionen i politiken

Halonen frågade efter kandidaternas favoritämnen som de talar om och vad som är den personliga passionen.

– Inte minst tack vare den här diskussionen känns frågor som har med natur och klimatförändring mig mycket nära, svarade Harjanne.

Han talade om betydelsen av prissättningen av skadorna för att styra den gröna omställningen.

– Om någon sedan drabbas oskäligt, kan man sedan specifikt ta tag i det. Nu känns det så att man inte vågar gå framåt med prissättningen och ändå ger stöd. Vi har gjort rätt saker men prislappen har varit ganska hög, både när det gäller att minska utsläpp och att skydda naturen.

Enligt Harjanne är det möjligt att nå större resultat i den gröna omställningen med mindre offentlig finansiering.

FSD:s ordförande Dimitri Qvintus vill skapa bättre framtidsutsikter. (Foto: Topi Lappalainen)

Qvintus svarade att hans passion är skapandet av framtidsutsikter.

– Det är lite som hållbar utveckling, att nästan vad som helst ingår i den. Det har med klimatfrågor och förlusten av biodiversitet att göra, men framför allt tänker jag på utbildning och kunnande. Dels handlar det om små barn och deras framtid, dels hur unga kommer in i arbetslivet, hur de klarar sig och når framgång i livet, att de inte skulle uppleva utslagning utan delaktighet i samhället. Jag vill att unga ska känna sig värdefulla, att de behövs och de hittar sin plats. Det tänker jag främst på under nästa valperiod. Det har varit ett krisernas decennium, konstaterade Qvintus och hänvisade speciellt till distansundervisningen som en följd av coronaviruspandemin och närheten till kriget i Ukraina.

– Fast vi inte har krig här, så påverkar det människans psyke helt enormt.

Qvintus sade sig vara speciellt orolig över hur kriserna har påverkat unga människors välmående.

– Man måste kunna påverka med politiken så att det inte blir ett förlorat decennium.

Kivelä sade att genomförandet av en rättvis omställning är det som hon fokuserar på.

– Vi måste ändra på samhällets strukturer så att de blir hållbara och samtidigt är det här en möjlighet, om vi lyckas göra det på ett rättvist sätt, om vi lyckas få människorna med i det här, skulle det här ge en stor känsla av betydelse för vår tid. Att vi som människor kan genomföra en sådan här enorm övergång tillsammans. Det här kan bli till något mycket vackert som går bra, eller sedan misslyckas man.

Utöver den rättvisa omställningen som passion ville Kivelä också betona att det är viktigt med barn och unga, deras rättigheter och välmående.

– Till det anknyter hur vi tryggar resurserna för utbildningen och hur vi gör med frågor som har med mental hälsa att göra och att man orkar. Det handlar om en kulturell förändring, om ekologisk hållbarhet, men också om mänsklighet.

Kivelä berömde Vänsterförbundets valprogram där man har noga räknat vad man har råd att satsa på och önskade sig mer konkreti av de andra partierna när det gäller anpassningsåtgärder.

Harjanne svarade att De gröna har arbetat mycket på att partiets siffror är trovärdiga när det gäller ekonomin. Han betonade bland annat miljöskatternas betydelse när det gäller anpassningen av ekonomin.

– Siffror finns det nog, intygade Harjanne.

Från publiken efterlyste Kaarin Taipale en adertonde målsättning när det gäller hållbar utveckling, i och med att FN har listat sjutton.

Tarja Halonen nämnde kulturen som en möjlig skild målsättning.

– Nu har man klarat av det genom att säga att allt bygger på en ny slags kultur.

Kivelä nämnde djurens rättigheter. Qvintus sade att djurens rättigheter är viktiga också för honom, och som kulturmänniska är kultur en självklar målsättning. Även Harjanne sade att både djurens rättigheter och kultur är lämpliga och då får man både en adertonde och nittonde målsättning.

En annan publikfråga kom från Risto Uimonen som ville ha ytterligare klarhet i skogsfrågan att hur mycket vill kandidaterna att EU bestämmer och hur mycket ska finländarna bestämma själva.

– Jag anser själv att skogspolitiken bör höra till den nationella kompetensen så som fallet är nu. Enligt mig kan man också vara av den åsikten att man nationellt kan fatta mer hållbara beslut, svarade Qvintus.

Harjanne sade att han vill gärna diskutera EU-frågor mycket mera, eftersom diskussionen i Finland ofta är rätt populistisk och polariserad.

– Jag är en riktigt stor EU-vän och jag tror på en stark enhetlig union och är någon sorts federalist, konstaterade Harjanne men menade ändå att subsidiaritetsprincipen bör vara styrande för all verksamhet inom EU.

EU behöver enligt Harjanne genomgå en förnyelse samtidigt som man bibehåller legitimiteten inför medborgarna.

– I mitt eget huvud har jag svårt att skilja skogspolitiken från natur-, energi- och näringspolitiken, ansåg Harjanne.

– EU påverkar indirekt också skogarna genom en gemensam klimat-, miljö och energipolitik, påpekade Kivelä.

Från publiken efterlystes både förståelse för behovet av en gemensam EU-politik i skogsfrågor och fler forstmästare i politiken. Det konstaterades att åtminstone Centerns riksdagsledamot Hannu Hoskonen som är skogsbruksingenjör har yrkesmässig kompetens i de frågorna.