Lassinantti dog 78 år fyllda i sitt hem i Stockholm den 6 januari 2026. Sörjd och saknad av familjen och många, nära vänner inom arbetar- och fredsrörelsen i Sverige, Finland och övriga Norden. Och alldeles särskilt så i hans älskade Norrbotten – i Pello i Tornedalen där han hade sina rötter och uppväxt hos Frida och Ragnar. Pappan blev senare en brett uppskattad landshövding i Norrbotten, och god vän med Urho Kekkonen. Så en god jordmån, påbyggd med studier vid Uppsala universitet och politisk aktivism i Laboremu(s) innan yrkeslivet tog vid. Mest i Stockholm, men även i Luleå.

Gunnar var en god skribent, sin första krönika skrev han i sitt husorgan Norrländska socialdemokraten, NSD, redan år 1974. Han visste vad han ville. Han byggde stegvis och tidigt upp ett brett nätverk med främst internationellt aktiva socialdemokrater – många som drogs med och attraherades av fixstjärnan Olof Palme. Här skulle även Gunnar lite senare få en roll i det fredsbyggande arbetet för gemensam säkerhet och folkbildande informationsarbete.

Han blev 1982 till 1992 huvudsekreterare vid Arbetarrörelsens fredsforum, grundat av LO och SAP 1981. Han gick sedan över till det nybildade Palmecentret 1992 och jobbade där fram till år 2000. Det var en väl passande roll för att driva det opinionsbildande fredsarbetet. Sedan blev det några år avbrott för utredarjobb i Luleå, Länsstyrelsen i Norrbotten. Sedan återkom Gunnar som anställd (2002-2009) på Olof Palmes internationella centrum. I båda dessa roller kom Gunnar att utveckla och bära organisationens arbete för fred och säkerhet, flitigt nätverksbyggande och stark tro på dialog och arbete på gemensam säkerhet. Frågor och nätverksbyggande med nordisk och internationell inriktning och projektbyggande fortsatte Gunnar med också efter han lämnat dessa tjänster. Också inom OSSE-nätverket för säkerhet och samarbete i Europa och där Gunnar ingick i det svenska nätverkets styrelse.

Det blev också många fact finding-resor, särskilt till Finland med också olika östeuropeiska länder och Ryssland. Något som resulterade i artiklar i främst hans regionala husorgan NSD i Luleå men också i Arbetarbladet. Ibland i samarbete med Robert Björkenwall – och så även i regionalpolitiska frågor, EU och Norden samt om finsk och svensk säkerhetspolitik. Många gånger resultatet av gemensamma och givande resor resulterade också i gemensamma artiklar.

Folke Sundman blev bekant med Gunnar i samband med SDP:s partikongress i Tammerfors 1972. Gunnar var då stipendiat vid Tammerfors universitet, och följde med kongressen som observatör där Sundman var det socialdemokratiska ungdomsförbundets representant. Detta blev början till en livslång vänskap men också samarbete inom olika freds- och allmänpolitiska projekt. Höjdpunkten i detta var samarbetet inom ramen för den obundna europeiska fredsrörelsen END (Europeisk kärnvapennedrustning) från början av 1980-talet. Gunnar bar huvudansvaret för organiseringen av det stora END-konventet i Lund år 1988. Tack vare Gunnars mångsidiga kontakter kunde ett stort antal fredsaktivister och oliktänkande från Östeuropa delta i konventet.

Som en talande kuriositet kan nämnas att från Ungern deltog både en delegation från den officiella ungerska fredskommittén ledd av Miklós Barabás och ungerska opposotionella med den unge dissidenten Viktor Orbán i spetsen. Idag är rollerna ombytta. Barabás är socialdemokrat och leder den ungerska Europarörelsen i opposition mot Orbáns auktoritära och antieuropeiska regim.

Det folkbildande inslaget var hela tiden närvarande på olika sätt i det mesta som Gunnar gjorde, såväl i yrkeslivet och som pensionär. Från år 2019 ända fram till julveckorna 2025 var Gunnar en starkt drivande, folkbildande arrangör av ett stort antal seminarier i varierande, internationella frågor med ABF Stockholm som plattform. En mycket uppskattad insats som ABF Stockholm varit mycket nöjda och glada för.

Gunnars Finlandskontakter var omfattande och sträckte sig långt utöver den socialdemokratiska partifållan. Han besökte Finland, inte bara Helsingfors utan särskilt också Lappland, regelbundet under flera decennier, ibland tillsammans med Robert Björkenwall. Besöksprogrammen var ytterst intensiva och mångsidiga. Ett obligatoriskt inslag var ett besök i Akademiska bokhandeln i Helsingfors för att inhandla ny politisk och skönlitteratur, endera på svenska eller finska, som Gunnar talade med en viss ”meä”-brytning. Som höjdpunkten i dessa bilaterala kontakter kan vi nämna det seminarium på ABF-huset i Stockholm Gunnar tog initiativet till och planerade på hösten 2017 då Finlands självständighet nådde 100 år. Seminariets övergripande tema var arbetarrörelsen i Finland och Sverige, med både historiska överblickar och framtidsperspektiv. Kamrater som Lena-Hjelm Wallén, Thage G. Peterson, Ulf Sundqvist och Yrsa Stenius toppade seminariets talarlista.

När Gunnar ringde så ställde tillfrågade upp som medverkande i olika seminarier. Samma när han och Björkenwall den 30 november 2019 ordnade ett mycket välbesökt seminarium i Stockholm om Kiruna och dess stadsomvandling, LKAB:s järnmalm och nya fyndigheter, koldioxidfri stål samt om lärdomarna 50 år efter den stora gruvstrejken 1969-70.

Gunnars hjärta klappade starkt för Norrbotten, hans eget och hans föräldrars Tornedalen – och för Luleå hockey. En klubb som blivit svenska mästare två gånger. Senast så när de vann mästarpokalen för ett år sedan. Så ingen tillfällighet att Gunnar tog initiativet till att i Stockholm starta Luleå supporterklubb syd redan 1984. En klubb som ofta och gärna hämtade finska spelare från Kärpät i Uleåborg – och som, likt målvaktsikonen Jarmo Myllys, (som Luleå förvärvade från Lukko), trivts i hocheyklubben i norra Sverige.

Vi sörjer en god vän och fin kamrat. Nu får andra ta stafettpinnen och föra vidare Gunnars nordiska och relationsbyggande arbete. Och det i en mycket skakig och oförutsägbar omvärld.

Robert Björkenwall och Folke Sundman

Gunnar Lassinantti. (Bildkälla: Gunnar Lassinanttis familj)