Per Blomster var hemma från Tolkis (numera Borgå) och flyttade i 16 års ålder till Helsingfors. Han hörde till den rätt stora skara svenskspråkiga Sibbo- och Borgåbor som under åren efter kriget sökte sig till Trafikverket i Helsingfors. Per Blomster blev spårvagnsförare.

Mycket snart blev han också medlem i en av den finlandssvenska socialdemokratins unika föreningar, nämligen Spårvägens svenska socialdemokratiska förening eller ”Spåran” som var föreningens smeknamn. Under tiden före självständigheten och inbördeskriget fanns det i Helsingfors, med Arbetarföreningen som en slags takorganisation, ett flertal fackligt baserade svenskspråkiga partisammanslutningar, men därefter upphörde den organisationsformen nästan helt.

”Spåran” grundades den 13.9.1946 och hade på 1950-talet som mest närmare 100 medlemmar. Under de första årtiondena hade föreningen en stark ställning i kommunalpolitiken i Helsingfors. I kommunalvalet 1950 valdes rentav två medlemmar från Spåran in i stadsfullmäktige, föreningens första ordförande Oskar Träskvik och Harry Lindgren, som sedan under flera perioder representerade föreningen i fullmäktige. Något senare blev Bror Forssell förgrundsfiguren i Spåran och blev ett par gånger vald till ersättare i fullmäktige.

Efter Träskvik, Lindgren och Forssell växte sedan Per Blomster fram som ledargestalten för Spåran. Han valdes till ordförande för föreningen år 1977 och återvaldes med ett par mellanårs undantag ända fram till slutet av 1990-talet. Under föreningens två sista aktiva år 1998-99 fungerade Blomster som föreningens sekreterare.

Efter Spårans nedläggning kom Blomster över till Helsingfors svenska arbetarförening där han var en aktiv medlem ända till sin död.

Per Blomster figurerade rätt sparsamt i offentligheten. Henrik Helenius har gjort två artiklar om Spåran för Arbetarbladet, en inför kommunalvalet i oktober 1980, en annan inför riksdagsvalet på våren 1987. I båda artiklarna intervjuades Per. Långt senare gjorde Helenius ett inslag om Spåran och Per Blomster till en skrift om den finlandssvenska arbetarklassen i Helsingfors, publicerad av Magma år 2016. En positiv inställning till själva arbetet och en stolthet över både det politiska och fackliga engagemanget återspeglas tydligt i dessa intervjuer.

Per Blomster levde också ett rikt privat- och familjeliv. Han var gift två gånger och hade fyra barn från det första äktenskapet. Sin andra hustru mötte han – föga överraskande kan man väl säga – inom Spårvägen.

I några minnesord jag delgivits av hans dotter Siv Knaappila framgår det att han vid sidan av arbetet, det politiska engagemanget och övrigt föreningsliv var oerhört aktiv på många olika fronter. Han var en skolad seglare, med en seglats tillsammans med sin fru över Atlanten till Karibien som höjdpunkt. Han ägnade sig också åt stenslipning, och dansen var en kär och livslång hobby. Lägg till vattenskidor och ett flertal längre utlandsresor så börjar helhetsbilden av den mångsidigt aktiva mänskan vara komplett. Samröret med barn, barnbarn och barnbarnsbarn förstås icke att förglömma.

Per Blomster (1932-2025) den 6 mars 2025. (Bildkälla: Per Blomsters familj)

Det finns inte många kvar ur Per Blomsters generation som kände honom personligen, med åtminstone ett värdefullt undantag. Per-Erik Johnsson var ordförande för Helsingfors svenska arbetarförening åren 1981-1988 och var därmed kollega och samarbetspartner med Blomster under en lång tid.

”Jag har en positiv minnesbild av Blomster, han var en tystlåten men stabil kamrat, jag uppskattade honom mycket”, är Johnssons kommentar efter att han mottagit sorgebudet. ”Vi hade gott samarbete och många gemensamma möten på 22:an (arbetarföreningens gamla mötesrum i Folkets hus). Vi kände oss jämbördiga”, säger Johnsson, ”vi hörde till generationen som växte upp under svåra förhållanden under 1930-talet, hade tydliga minnen från krigsåren och kom med i arbetslivet strax efter kriget. Jag vill högakta hans minne”, säger hans samtida Per-Erik Johnsson.

Med Per Blomsters bortgång är ett speciellt kapitel i den finlandssvenska arbetarrörelsens historia i Helsingfors avslutat. Per Blomster var ”den sista aktiva mohikanen” bland spårvägens svenska socialdemokrater. Vid sitt frånfälle var Per Blomster arbetarföreningens äldsta medlem, född 10.10.1932. Inom Helsingfors svenska arbetarförening hedrar vi med stor respekt hans minne och är tacksamma för hans årtionden långa insats för rörelsen.

Folke Sundman
ordförande
Helsingfors svenska arbetarförening