Då Sipiläs regering bildades fick sannfinländarna med sitt språkexperiment i regeringsprogrammet. Det handlar om att elever i årskurs 6 fritt ska få välja andra språk i undervisningen, och alltså välja bort den obligatoriska skolsvenskan.

Sannfinländarna är förstås inte med i regeringen sedan splittringen sommaren 2017, men frågan är lika viktig för utbrytarna Blå framtid och speciellt för Sampo Terho, partiets ordförande och Finlands kultur-, Europa och idrottsminister.

Terho har likväl tvingats se hur ett svagt intresse bland kommunerna att delta i språkförsöket har försvagats ytterligare. Av de kommuner som anmälde sig har en efter en hoppat av. På målrakan återstod endast Nyslott och Rovaniemi. Efter möten på torsdag kväll drar sig Nyslott ur och Rovaniemi beslöt att man ska följa Nyslotts exempel för att det vore lönlöst att vara ensam med i försöket, som därmed fallet platt.

– Det var roligt att man tänkte om både i Nyslott och Rovaniemi. Därmed urholkades hela projektet, säger Jacob Storbjörk, FSD:s styrelsemedlem och Folktingets vice ordförande.

Han konstaterar att det slutligen inte fanns något intresse att byta ut svenskan som andra språk.

– Svenska språket är en viktig nyckel. Som en del sade i Nyslott ska man inte sätta en del av eleverna i en sämre position.

För Storbjörk är det en självklarhet att det är de förtroendevalda som ska fatta beslut om att delta i språkförsök. Att det från början var en ensam tjänsteman som fattade beslutet i Rovaniemi beskriver han som en fars.

– Det är bra att Mikkel Näkkäläjärvi reagerade. Tjänstemän kan ta initiativ men de ska sedan behandlas av förtroendevalda organ, säger Storbjörk.

Han tillskriver det misslyckade språkförsöket en större betydelse än bara en avvärjningsseger för svenskan i Finland.

– Det här var också en seger då man testade viljan att bevara svenskan som andra språk och det resonerades att det är vettigt att fortsätta som i nuläget. Svenskan testades och vann.

En viktig principfråga

Nämnda Mikkel Näkkäläjärvi, fullmäktigeledamot i Rovaniemi och ordförande för Socialdemokratisk ungdom, är glad att frågan till slut behandlades även av politikerna i Rovaniemi.

– Jag blev verkligen överraskad den dag jag läste att Rovaniemi var med på listan över vilka som deltar då det inte behandlats demokratiskt alls. Det visade sig att en tjänsteman fattat beslutet, varpå jag gjorde en fullmäktigemotion. Det är en viktig principfråga i ett tvåspråkigt land och inget som kan beslutas om som en teknisk sak, säger Näkkäläjärvi “nöjd över att en av regeringens dåliga idéer inte förverkligas”.

Han bedömer att frågan blivit något som Blå framtid försökt ha som livboj, förgäves.

– Det här är mer än en språkfråga, det handlar också om Finlands orientering mot Norden som jag förespråkar. Det handlar därmed också om ekonomiskt samarbete.

Näkkäläjärvi konstaterar att det oavsett var en elev bor inte går att bedöma huruvida hen kommer behöva svenskakunskaper senare i livet eller inte.

Han talar av egen erfarenhet.

Under uppväxten i Enare trodde han inte att han skulle behöva svenskan särskilt mycket i livet.

Nu har språket varit av stor betydelse inom politiken för de nordiska kontakterna. En vet aldrig vart livet för en.

– Jag kunde ju inte ana att jag skulle komma att diskutera på svenska med Sveriges statsminister som ung vuxen.

“Svenskan går stärkt ur det här”

Mikael Hiltunen, projektchef för nätverket Svenska nu, är också glad att språkförsäket kom av sig.

– Man kan säga att svenska språket går segrande ur den här processen och tröskeln för att experimentera med svenskan framöver är betydligt högre, säger Hiltunen och lyfter fram faktumet att föräldrar landet över starkt tagit ställning för att deras barn ska läsa svenska.

I Villmanstrand frågades över 700 familjer och endast drygt tio ville delta. Mönstret är liknande i andra aktuella kommuner.

– Det är ganska tydliga signaler man inte vill ändra på svenskans ställning, säger Hiltunen.

Han är kritisk till hur själva språkförsöket lades upp och motiverades från första början.

– Det var från start väldigt oklart vad man vill åstadkomma med språkförsöket och hur utbildningsstigen ska se ut för de elever som skulle välja något annat språk än svenska.

Själva processen kantades också av att kommunerna behandlade frågan om deltagande med stor variation. I en del kommuner frågade man först föräldrarna, i andra fattade man först beslut som man sedan fick ta tillbaka. Förfarandet i Rovaniemi, där ett första beslut att delta inte förankrades politiskt, beskriver Hiltunen som “märkligt”.

Vilken var den största risken med språkförsöket?

– Vi i nätverket Svenska nu har mest varit oroliga över de enskilda elevernas studie- och karriärmöjligheter. Om man vill studera på universitetsnivå ska man avlägga tjänstemannasvenska, men hur ska man komma ifatt de andra om man slopat svenskan i grundskolan? Det hade skapat en ojämlik situation.

– Man kan också komma ihåg att då studentsvenskan avskaffades började det också med ett försök. Den risken hade funnits också nu.

Att det inte blir något av språkförsöket får man enligt Hiltunen tacka ansvarstagande föräldrar för, föräldrar som tänker på sina barn och deras framtid.

– Den politiska debatten lever i en anna värld än dessa föräldrar. Svenskan går stärkt ut det här. Nu har man utrett opinionen och det har visat sig att föräldrarna tycker att det är viktigt att deras barn fortsättningsvis ska läsa svenska i skolan.

Ett erkännande

Folktingets biträdande folktingssekreterare med ansvar för utbildningsfrågor Camilla Grundström ser också utfallet av språkförsöket som ett erkännande för Finlands båda nationalspråk, svenska och finska.

– Svenskans ställning i Finland är stabil och dessutom stärkt i och med processen och diskussionen kring det planerade språkförsöket. Det visar att det svenska i Finland har många vänner bland majoritetsbefolkningen. Vårdnadshavarna till eleverna vill att barnen lär sig svenska.

–  Politisk experimentlust avspeglar inte verkligheten bland elever och vårdnadshavare, säger Grundström.

Om försöket hade förverkligats hade det enligt Folktinget inneburit en risk för att svenskans ställning på sikt skulle ha försämrats. Det hade i sin tur gjort det svårt att trygga den svenskspråkiga befolkningens rättigheter då det bör finnas tillräckligt många språkkunniga personer som kan upprätthålla strukturer och service på svenska.

Grundström framhåller Folktingets linje att svenska och finska som nationalspråk ska inte ställas mot varandra och att ingen ska fråntas rätten att lära sig landets nationalspråk.

Vidare har Folktinget en hel arsenal med kritiska invändningar mot språkförsöket.