MENY
Turva – Hymy
Tyomies

Feldt-Ranta: Nordiska rådets president Britt Lundberg svek Finlands riksdag

Kuva: Jari Soini

– Jag är verkligen besviken, säger Maarit Feldt-Ranta efter att Nordiska rådets president Britt Lundberg (C) lagt den avgörande rösten mot finskans och isländskans ställning i rådet.

Nordiska rådets presidium behandlade igår på sitt möte på Island initiativet som den finländska och isländska delegationen hade initierat till i syfte med att förbättra finskans och isländskans ställning i rådet. Tanken med motionen var att möjliggöra motionsrätten och bättre tillgång på information på finska och isländska och på det sättet trygga bättre språkliga rättigheter för alla.

Nordiska rådets president, ålänningen Britt Lundberg (C) röstade mot förslaget i presidiet. Lundbergs röst var avgörande.

– Jag är verkligen besviken. Vi kunde inte drömma om att Lundberg skulle vända sig mot Finlands riksdag efter att vi hade kört fram henne som president till Nordiska rådet. Lundbergs agerande är verkligen beklagligt och främjar inte språkklimatet varken i rådet eller i Finland, säger riksdagsledamot Maarit Feldt-Ranta (SDP) som är vice ordförande för Finlands delegation i Nordiska rådet.

Hon påminner om att Finlands riksdag i alla sammanhang har ordnat tolktjänster för Lundberg för att möjliggöra så goda arbetsförutsättningar som möjligt under presidentskapet. Det är enligt Feldt-Ranta verkligen beklagligt att Lundberg inte anser att andra är förtjänta av samma rättigheter.

– Britt Lundberg är ordförande i Mittengruppen i Nordiska rådet. Det är också på sin plats att fråga huruvida den Finländska partierna i Mittengruppen; Centern, De Gröna och SFP förhåller sig till Lundbergs agerande som inte är i linje med vår strävan att främja god kommunikation och möjligast djup integration i Norden.

Diskussion

Många dör fortfarande på väg till Europa

Kuva: Foto: Simba Russeau/IPS
Hawiyeh Awal från Somalia som efter att ha lämnat Libyen blev strandsatt på gränsen mellan Libyen och Tunisien.

Färre tar risken men förra veckan uppges 160 flyktingar och migranter ha drunknat på sin väg över Medelhavet. FN:s flyktingorgan UNHCR uppmanar länder att erbjuda fler platser för vidarebosättning.

 

Även om tillströmningen av flyktingar och migranter har minskat är det fortfarande många som ger sig ut på den riskfyllda färden till Europa.

−Vi vill se en övergripande strategi för att kunna hantera situationen där migranter och flyktingar ger sig av på farliga färder genom Saharaöknen och över Medelhavet, säger UNHCR:s talesperson William Spindler.

Förra måndagen räddade den italienska kustbevakningen 60 personer och tog hand om åtta kroppar. Det befaras att uppemot 50 personer, däribland 15 kvinnor och 6 barn, kan ha drunknat.

I onsdags sjönk en gummibåt med 100 flyktingar utanför Libyens kust. Libyen är ett av de länder som flest flyktingar passerar.

Det beräknas att omkring 227 000 flyktingar har behov av vidarebosättning i 15 prioriterade länder längs rutten över centrala Medelhavet.

Trots att UNHCR förra året vädjade om 40 000 platser för vidarebosättning av flyktingar har FN-organet endast fått tillgång till 13 000 platser.

Efter uppgifter om att migranter sålts på auktioner och utsatts för fruktansvärda förhållanden i läger i Libyen har både UNHCR och Internationella migrationsorganisationen, IOM, evakuerat hundratals flyktingar från Libyen till Niger.

EU har dock fortsatt att hjälpa den libyska kustbevakningen med att stoppa och skicka tillbaka migranter.

 

”En skandal”

FN:s människorättschef Zeid Ra’ad al-Hussein riktar kritik mot EU:s samarbete med Libyen. Han menar att EU:s arbete för att stoppa människor på flykt är inhumant.

− Det lidande som migranter utsätts för i förvar i Libyen är en skandal för mänsklighetens samvete. Vi kan inte tyst bevittna modernt slaveri, våldtäkter, sexuellt våld och utomrättsliga avrättningar i syfte att styra migrationen och hindra desperata och traumatiserade människor från att nå Europas stränder.

Han förklarar att den irreguljära invandringen måste avkriminaliseras för att migranters mänskliga rättigheter ska kunna skyddas.

Människorättsföreträdare har kritiserat avtalet mellan EU och Turkiet där migranter som kommer till de grekiska öarna skickas tillbaka till Turkiet. Många uppger att asylsökande inte är säkra i landet eftersom Turkiet inte beviljar asyl eller flyktingstatus till icke-européer.

UNHCR har uppmanat till insatser för att öka skyddet och stödet till länder som är första asylland, erbjuda säkra vägar för flyktingar till säkerhet genom vidarebosättning och familjeåterförening och ta itu med grundorsakerna till varför människor drivs på flykt.

 

 

ÄMNESORD

Diskussion

Flyktinguppgörelse med Burma kritiseras

Kuva: Foto: Naimul Haq/IPS
Framtiden är osäker får de hundratusentals rohingya-flyktingar som nu lever i enkla läger i Bangladesh.

De många rohingyer som tvingats på flykt till Bangladesh undan våldet och terrorn i Burma ska kunna återvända, enligt en överenskommelse mellan länderna. Hur det ska kunna gå till är dock högst osäkert.

 

Kvinnoaktivisten Shireen Huq är grundare av Naripokkho, en av Bangladeshs främsta människorättsorganisationer. Och hon är kritisk till den uppgörelsen som landets myndigheter har gjort med Burma.

–Bangladesh skulle inte ha hastat från en bilateral uppgörelse, i synnerhet inte utan att involvera FN eller först konsultera flyktingarna själva, säger Shireen Huq.

Hon menar att landet först borde ha sökt diplomatiskt stöd från sina grannländer och andra viktiga aktörer som Ryssland och Kina.

–Det internationella samfundet måste öka sina påtryckningar för att få Burma att sätta stopp för mördandet, förföljelserna och diskrimineringen, säger Shireen Huq.

Framtiden för rohingyerna är fortsatt mycket osäker eftersom den burmesiska regimen vägrar att ge den förföljda minoritetsgruppen medborgarsstatus i landet. Det minskar möjligheterna för fred.

FN:s flyktingorgan UNHCR beräknar att det kommit 655 000 nya rohingyaflyktingar till Bangladesh sedan den 25 augusti förra året. Det innebär att det totala antalet burmesiska flyktingar i landet nu uppgår till över 954 000 människor.

I slutet av november förra året undertecknade Bangladesh och Burma ett samförståndsavtal med målsättningen att de människor som tvingats på flykt undan de militära angreppen i delstaten Rakhine ska kunna återvända hem.

Shireen Huq påminner dock om ett liknande avtal som ingicks mellan länderna 1993. Den uppgörelsen var dock inte särskilt framgångsrikt eftersom de flesta rohingyer som flytt undan förföljelserna i hemlandet inte var beredda att frivilligt återvända till Burma.

Hon menar att de bangladeshiska myndigheterna agerat generöst och ansvarstagande gentemot flyktingarna från grannlandet. Men det ingångna samförståndsavtalet ger hon inte mycket för.

–Det kommer att få samma resultat som uppgörelsen 1993, som tydligt visade att endast bilaterala åtgärder inte fungerar.

Hon menar att de rohingyer som nu finns i Bangladesh sannolikt kommer att bli kvar i landet under lång tid.

–Om vi förstått det hela rätt så kommer de inte tillåtas att återvända till sina hembyar, utan ska förflyttas till nya platser. Är det så, så är det på samma sätt som tidigare. De skulle förflyttas från ett läger i Bangladesh till ett läger i Burma. Det skulle innebära ytterligare en humanitär katastrof, säger Shireen Huq.

 

”Orättvist stor börda”

Uppgörelsen mellan Bangladesh och Burma har välkomnats av USA, EU och FN. Men andra bedömare menar att de båda länderna borde involvera en tredje part om de ska lyckas nå en hållbar lösning på krisen.

Den erfarne diplomaten Muhammad Zamir säger till IPS att omvärlden inte kan låta Bangladesh ensamt axla de komplexa problem som en repatriering av den förföljda minoritetsgruppen skulle medföra.

–Det är orättvist att Bangladesh lämnas själv med denna stora börda. Den allra viktigaste frågan handlar om att se till att flyktingarna erbjuds säkerhet och skydd när de väl återvänder.

När IPS möter Muhammad Zamir har han precis återvänt efter ett besök i flyktinglägren i Cox’s Bazar.

–Det som pågår i lägren är en humanitär katastrof som förvärras varje dag. Rohingyerna är redan traumatiserade och har lidit tillräckligt av de prövningar de utsatts för. Deras mardrömmar är i färskt minne och om de ska vilja återvända krävs det allvarliga satsningar för att garantera deras säkerhet på lång sikt, säger han.

Regeringsrepresentanter från Bangladesh och Burma har bildat en arbetsgrupp som har till uppgift att skapa förutsättningar för att flyktingar ska kunna börja återvända. Gruppens första möte ska enligt planerna hållas denna vecka.

 

Svår situation

Den tidigare armégeneralen M Sakhawat Husain arbetar numera som krönikör och politisk analytiker. Han är mycket kritisk till det samförståndsavtal som upprättats med Burma.

–Rohingyernas legitima och minsta krav – att erkännas som medborgare i sitt eget land – har helt ignorerats i uppgörelsen. Men tanke på att förföljelserna fortfarande pågår, vilket det har kommit flera rapporter om, hur ska en frivillig repatriering kunna genomföras?, frågar han sig.

M Sakhawat Husain säger till IPS att många av rohingyerna tvingats på flykt undan omänsklig behandling och ren tortyr.

–Det blir svårt för Bangladesh att skicka tillbaka dem på frivillig basis, säger han.

Även den tidigare ambassadören Muhammad Shafiullah menar att det skulle vara mycket svårt att genomföra en jättelik repatriering utan hjälp av FN-organ.

–Burma har vägrat att involvera FN. Hur ska vi kunna förvänta oss en smidig repatriering under de omständigheterna?, säger han.

Muhammad Shafiullah menar samtidigt att den bristande finansieringen av rohingyernas flyktingläger utgör ett mycket svårt problem.

–Hittills har FN-systemet lyckats samla in medel för sex månader och en till givarkonferens är inplanerad innan den tiden gått. Bangladesh har inte möjlighet att axla en så stor börda under längre tid. Och av precis det skälet undertecknade Bangladesh överenskommelsen om repatriering trots att villkoren var dåliga för landet, säger Muhammad Shafiullah.

 

 

 

Diskussion

”Endast de unga kan rädda planeten”

Kuva: Foto: Amantha Perera/IPS
Aktivisten Kumi Naidoo menar att världen bara kan räddas av de unga.

Dagens unga måste komma på nya lösningar på gamla problem som klimatförändringar och sociala orättvisor. ”Min egen generation har misslyckats”, säger den sydafrikanske aktivisten och nye generalsekreteraren för Amnesty International, Kumi Naidoo.

Lue lisää

Diskussion

Stupade i Falklandskriget identifieras

Kuva: Foto: Pixabay

Forskare har identifierat kvarlevorna efter 88 argentinska soldater som legat i okända gravar på Falklandsöarna efter kriget mot Storbritannien 1982. Nu pågår arbetet med att kontakta anhöriga.

 

I december 2016 kom Storbritannien och Argentina överens om att kropparna skulle identifieras och i juni förra året påbörjades arbetet.

−I vissa fall får familjemedlemmar ta emot ringar, krucifix, handskar eller andra tillhörigheter som begravts tillsammans med kropparna. Det är mycket rörande ögonblick, säger Julio Aro, som själv deltog i kriget.

Han återvände till Falklandsöarna 2008 och fann 121 oidentifierade gravar och beslutade sig då för att se till att soldaterna i de anonyma gravarna skulle identifieras.

−Alla familjer reagerar på olika sätt. Några är lättade, andra ledsna. Jag träffade en man som fortfarande hoppades att hans son skulle återvända från Falklandsöarna. Det handlar om trettiofem år av smärta. Dessa människor har utsatts för ett enormt lidande, säger han till IPS.

Processen väntas avslutas i mars eller april då en ceremoni ska hållas på Falklandsöarna tillsammans med anhöriga till de stupade. Namnen på de tidigare oidentifierade soldaterna kommer då att sättas upp på varje grav.

 

Flyttade fokuset

Den argentinska invasionen av Falklandsöarna 1982 kom i ett läge då landets dåvarande militärdiktatur behövde en fråga som kunde ena nationen och föra bort uppmärksamheten från brotten mot de mänskliga rättigheterna som begicks i Argentina. Samtidigt var tanken på en återerövring av Falklandsöarna från Storbritannien något som hade och fortfarande har ett brett stöd bland landets befolkning.

Men Storbritannien slog tillbaka och efter två månader kapitulerade de argentinska trupperna. Under kriget stupade 649 argentinska soldater.

När Storbritannien återtog kontrollen över öarna förvärrades krisen för militärregimen i Argentina vilket beredde väg för landets återgång till demokrati följande år.

Internationella rödakorskommittén, ICRC, anförtroddes uppdraget att identifiera de argentinska soldaterna som begravts i anonyma gravar på Falklandsöarna.

Efter det följde en lång period av intervjuer och insamling av dna-prover från familjemedlemmar som aldrig hade återfunnit sina anhöriga. I juni klev en grupp bestående av 14 experter från Argentina, Australien, Chile, Storbritannien, Mexiko och Spanien i land på Falklandsöarna.

Under sju veckor, under den kalla vintern, arbetade experterna med att gräva upp kroppar, samla in dna-prover, placera kvarlevorna i nya kistor och begrava dem igen i samma gravar.

Analysen av proverna, där jämförelser gjordes med de dna-prover som samlats in från anhöriga, genomfördes på ett laboratorium i Córdoba. Samtidigt genomförde två andra laboratorier i Storbritannien och Spanien tester parallellt för att kunna bekräfta resultaten.

 

”Respekt för de fallna”

Kropparna var i relativt gott skick tack vare den brittiska översten Geoffrey Cardozo som efter kriget ägnade sex veckor åt att samla in liken och upprätta en militärkyrkogård.

−Han beslutade sig för att skapa en militärkyrkogård med mycket stor värdighet och respekt för de fallna, säger rättsmedicinska antropologen Luis Fondebrider.

Han berättar att Geoffrey Cardozo svepte in alla kroppar och att deras tillhörigheter lades i tre olika säckar. Han ritade även upp en karta över kyrkogården och skrev en rapport.

Kartan och rapporten togs omhand av Geoffrey Cardozo i flera årtionden. Men år 2008 överlämnade han allt till den tidigare soldaten Julio Aro när han träffade honom i samband med ett möte i London som han var inbjuden till av en grupp lokala krigsveteraner.

Julio Aro blev besatt av tanken på att kunna identifiera de argentinska soldater som begravts på Falklandsöarna och Geoffrey Cardozo visste att dokumenten skulle vara till stor hjälp. Julio Aro började arbetet med att söka kontakter och var övertygad om att de anhöriga som förlorat någon i kriget skulle kunna få ett svar en dag.

År 2011 när allt verkade svårare än någonsin hörde journalisten Gaby Cociffi av sig. Han hade bevakat Falklandskriget och blev involverad i projektet. Han fick tag i mejladressen till den brittiska rockstjärnan Roger Waters som var på världsturné och som bland annat skulle uppträda i Buenos Aires. Roger Waters blev offentligt involverad och tog upp frågan när han mötte den dåvarande presidenten Cristina Fernandez i det argentinska regeringspalatset Casa Rosada. Då tog presidenten frågan i egna händer och den 2 april 2012 meddelade hon att hon skickat ett brev till Internationella rödakorskommittén, ICRC om att kontakta Storbritannien och försöka identifiera de argentinska soldaterna.

Det är mer än trettiofem år sedan Falklandskriget mellan Argentina och Storbritannien. Nu underrättas anhöriga till de söner, män och bröder som aldrig återvände hem.

 

 

Diskussion