– Det blir en trevlig kväll i familjekretsen och det räcker med själva bemärkelsedagen. Men visst är det en milstolpe där man funderar hur läget ser ut och lite framåt, säger Sundman till ABL.

– Jag har försökt trappa ner vad gäller olika förtroendeuppdrag. Nästa år blir det 10 år sedan den formella pensioneringen från Utrikesministeriet och i viss mån har jag lyckats med planen att gallra i förtroendeuppdragen. Jag var mångårig styrelseordförande för Internationella solidaritetsfonden och det uppdraget lämnade jag åt sidan för ett par år sedan.

Utöver det långvariga ordförandeskapet i HSAF är Sundman med i tre av SDP:s internationella arbetsgrupper, nämligen de utrikespolitiska, globalpolitiska och nordiska arbetsgrupperna. Han är styrelsemedlem i Finlands fredsförbund, styrelsemedlem i Paasikivi-samfundet och ordförande för Understödsföreningen för arbetartradition i Svenskfinland.

– I den sistnämnda rollen är jag aktivt med i arbetet som Aapo Roselius är i gång med för att få till stånd en politisk biografi över K-A Fagerholm. Det är meningen att han ska få manuskriptet klart under 2026, berättar Sundman.

– I födelsedagsintervjun för fem år sedan hade jag en relativt optimistisk syn på allt möjligt inklusive partiets politik och annars också. Det kändes att många saker hade gått i rätt riktning, både i större sammanhang beträffande världspolitiken och här hemma var jag särskilt nöjd med partiets linje på basen av partikongressen i Tammerfors 2020.

De senaste fem åren har dock påverkat Sundmans syn på världen och den inhemska politiken i en mer pessimistisk riktning.

– Det gäller kriget i Ukraina och alla övriga internationella kriser som håller på att bryta den multilaterala regelbaserade världsordningen. Vi har dessutom fått en regering här i landet i valet 2023 som har förändrat de inrikespolitiska konstellationerna i Finland på ett dramatiskt sätt.

Sundman är inte särskilt nöjd med vad regeringen Orpo har fått till stånd.

– Den nuvarande regeringen är den mest högerinriktade regeringen i mannaminne och mitt minne är ganska långt. Vi har faktiskt den mest högerinriktade regeringen under efterkrigstiden. Jag är speciellt missnöjd med skrotandet av statsstödet till medborgarorganisationer, framför allt fredsrörelsen. Det är en dramatisk förändring mot det sämre. Sådant här präglar min syn när optimismen har förbytts i pessimism i många avseenden.

När Finlands svenska socialdemokrater kommer på tal förbyts den dystra stämningen, även om han ser farhågor och ett behov för förnyelse.

– Ett färskt plus i boken är att Anette Karlsson kom in i riksdagen, visserligen under hemskt tråkiga omständigheter.

Sundmans bedömning är att det har gått hyfsat bra för FSD som rörelse annars också. Han hänvisar t.ex. på valresultaten i de senaste valen.

– Det är mycket att önska och hoppas på när det gäller FSD. Det har att göra med intresse för politiken i bredare mening. Vi har sett det i HSAF att det är allt svårare att engagera nya mänskor. FSD har all anledning att fundera på förutsättningarna för framtiden.

Sundman hänvisar till det omfattande strategiarbete som gjordes när han aktiverade sig på nytt i FSD-sammanhang i mitten av 2000-talet och skriften För en förnyad finlandssvensk socialdemokrati.

– Jag grävde fram papperet före FSD-kongressen i Raseborg i fjol där vi blickade tillbaka på FSD:s historia och också framåt. Jag hade ett särskilt anförande om FSD:s historia där jag lyfte fram tre frågor, tre roller som är FSD:s raison d’être.

Sundmans första punkt gällde FSD:s position dels i Svenskfinland, dels inom partiet.

– FSD:s roll är att representera socialdemokratin i kampen om den politiska makten i Svenskfinland. Som en del av partiet gäller det också att se till att partiet är en varm och målmedveten förespråkare för svenskans ställning. FSD ska arbeta för att svenskan hålls stark inom partiet.

Den andra punkten gällde en fråga som har varit särskilt viktig för Sundman, nämligen det nordiska samarbetet.

– FSD har haft och bör ha en särskild roll som länk och brobyggare när det gäller det nordiska samarbetet på olika plan och på olika sätt. FSD ska vara ett språkrör för det nordiska samarbetet och inte enbart i organisatorisk mening. Jag tänker på det nordiska samarbetet som en utgångspunkt för hur den internationella politiken och samhällspolitiken borde byggas på. Inom partiet bör FSD konstant jobba för värnandet om den nordiska identiteten som en politisk profilfråga.

Den tredje punkten gällde FSD:s roll som SDP:s samvete.

– Det är den gamla tesen att FSA och FSD under partiets historia har varit partiets politiska och ideologiska samvete. Det är ingen stadgeenlig roll utan en roll som FSD under årtionden har tagit på sig utgående från sina egna resonemang. En av funktionerna för FSD som politisk organisation är att se till att det förs en öppen och aktiv politisk och ideologisk debatt inom partiet.

– Arbetarföreningen är min huvudsakliga plattform för att vara med i diskussionerna inom FSD, konstaterar Sundman om åren efter att han lämnade rollen som FSD:s fullmäktigeordförande. Innan dess deltog han i det vardagliga politiska arbetet på ett högre plan.

– Jag ser med tillförsikt på FSD:s framtid, summerar Sundman läget inom den egna rörelsen.

– Under pensionsåren har nordiskt samarbete varit något alldeles särskilt centralt för mig. Det handlar om det regelbundna samarbetet med FNSU-veteranerna från sjuttiotalet. Vi hade en lyckad träff för några veckor sedan i Helsingfors.

Sundman var riktigt nöjd med diskussionen om världspolitiken och socialdemokratin i Norden.

– Jag var särskilt förtjust i Lars Engqvists resonemang. Han hade också tre punkter, berättar Sundman.

– Engqvist efterlyste en skärpning i socialdemokratins profil i de nordiska länderna. Enligt honom måste vi mer än i dagsläget framstå som en samhällskritisk rörelse. Vi ska inte låta bli att försvara allt det bra vi har gjort i välfärdssamhällets historia men det finns fortfarande mycket som kräver samhällskritik.

– Hans andra punkt var att socialdemokratin bör vara allt tydligare i sin kritik mot det nya klassamhället. Det har uppstått ökande rikedomar för de allra rikaste och en växande del av befolkningen lever i fattigdom. Klasskillnaderna har ökat under de gångna åren och vi måste vara ytterst tydliga med det.

– Den tredje punkten hade att göra med själva rörelsen. Han utgick ifrån att våra samhällen, i den nya medie- och teknologivärld vi lever i, bör organisationen anpassas till de nya förutsättningarna. Det här är en överlevnadsfråga för oss som rörelse. Det gäller att hålla socialdemokratin som en levande folkrörelse. Vilka organisationsformer det sker under kan diskuteras men vad vi bör kämpa för i dagens läge är att hålla fast vid folkbildningen. Folkbildningen och upprätthållandet av en folkrörelse går hand i hand, betonade Engqvist och det gäller att reproducera den socialdemokratiska ideologin i nya förhållanden, att skapa en kontinuitet i den ideologiska basen.

Sundman blev närmare bekant med Sveriges blivande vice statsminister, dåvarande SSU-ordföranden Engqvist på en fact finding mission till Israel.

– Det var en tio dagars resa av Socialistiska Ungdomsinternationalen våren 1973 där vi besökte också Gaza och Västbanken och förde kritiska diskussioner med den israeliska partiledningen. Vi fick träffa Israels dåvarande utrikesminister Abba Eban.

– Vi hävdade att någon form av statslösning som garanterar det palestinska folkets rättigheter bör vara målsättningen och det var ett känsligt tema.

Sundman påpekar att det var sammanlagt sju tidigare nordiska socialdemokratiska ungdomsförbundsordföranden som deltog i FNSU-veteranernas träff i Helsingfors. Själv var han en av fem av de tidigare förbundssekreterarna som deltog.

Ett annat nordiskt sammanhang där Sundman har varit med är den så kallade bastuligan i Sverige.

– Efter att Ulf Sundqvist gick bort blev jag inbjuden att komma med i bastuligan som gamla SSU-aktiva håller igång. Det är en informell vängrupp som Ingvar Carlsson grundade i tiden. Bastuligan hade sin sjuttioårsträff på Bommersvik i mitten av augusti och Ingvar var med.

Ingvar Carlsson fyller 91 år i november så dit har Sundman ännu en bit kvar. Lars Engqvist har nyligen fyllt 80 år.