I SDP:s gruppanförande gav Storbjörk uttryck för speciellt optimistiska stämningar gällande svenskans situation om regeringen leds av socialdemokraterna. Som många andra talare betonade han vikten av att trygga Ålands situation. “Ålands sak är vår”, konstaterade Storbjörk och påpekade att den föregående regeringen på många områden har “misskött samarbetet med Åland”. Som viktiga svenska frågor för socialdemokraterna lyfte Storbjörk fram utvecklingen av nationalspråkstrategin, språkkonsekvensbedömningar i lagberedningen, fulljour till Vasa centralsjukhus och en humanare vårdreform som tillgodoser de grundlagsenliga språkliga rättigheterna.

I en politisk situation där de flesta folktingsledamöter har varit i opposition rådde det stor samstämmighet gällande förhoppningarna inför nystart när det gäller både svenskan och de åländska frågorna. Samlingspartisten Kimmo Sasi påpekade dock sitt missnöje med att regeringen Sipilä inte fick igenom sin vårdreform och berömde försvarsministern Jussi Niinistö för sina många möten med Sveriges försvarsminister Peter Hultqvist. Annars verkade det vara få som saknade regeringen Sipiläs insatser i nordiska, svenska och åländska frågor. SFP:s Mats Brandt såg hoppfullt inför landets tvåspråkighet nu när regeringen byts. Han påminde också om att SFP hade spelat en central roll när det som sedan skulle bli Folktinget hade grundats för hundra år sedan.

Svenska folkpartiets Björn Månsson gav under sessionens andra dag en speciell hyllning till Maarit Feldt-Ranta för hennes insatser och menade att hon borde få Folktingets medalj. Månsson uttryckte också sin glädje för att Johan Kvarnström hade tryggat FSD:s mandat i riksdagen och sade sig gärna se både SDP och sitt eget parti i den kommande regeringen. En annan nyländsk riksdagsledamot, Harry Harkimo, fick däremot en känga för att inte ha drivit de svenska frågorna och Månsson ifrågasatte effektiviteten av Harkimos enmansgrupp i riksdagen.

En av de mest omdiskuterade frågorna i Folktingets resolution var kravet att återinföra den obligatoriska svenskan i studentskrivningarna. Samlingspartisten Sasi ansåg att det är mycket viktigt med tanke på att tjänstemännen ska kunna svenska. Sara Kemetter från Åland tyckte att det var i sak bra men undrade om målsättningen var realistisk. Folktingets avgående ordförande Thomas Blomqvist påpekade att det var trots allt tänkt att man skulle ompröva beslutet om valet av svenskan minskar. I resolutionen betonades behovet av att göra svenskan obligatorisk i studentskrivningarna på nytt framför allt utgående från den negativa utvecklingen. I övrigt konstaterade Folktinget att det ska “systematiskt och konsekvent genomföras språkkonsekvensbedömningar vid förvaltningsförändringar, i lagberedningen och vid upphandlingar”. Socialdemokraten  Mika Helander fungerade som ordförande för resolutionsutskottet.

Folktingets nya ordförande Sandra Bergqvist påpekade att organisationen hade agerat som vakthund när svenskans ställning hade försvagats. Hon menade att den finlandssvenska och den åländska identiteten ska synas också i fortsättningen. Den avgående ordföranden Thomas Blomqvist påpekade att “ett positivt språkklimat i Finland gagnar hela Finland” och ville se arbete för förståelse för svenska frågor bland den finskspråkiga majoriteten. Sitt värv avslutade han med att skickligt deklamera Karin Boyes klassiska dikt “I rörelse”. När sessionen var över klingade Modersmålets sång med bestämdhet.

Topi Lappalainen