Kandidaterna är Viktor Kock och Rebecca Åkers i Vasa valkrets, Kyösti Kurvinen i Egentliga Finlands valkrets, Maarit Feldt-Ranta och Anette Karlsson i Nylands valkrets och Thomas Wallgren i Helsingfors valkrets.

Efter kongressbeslutet intervjuades kandidaterna av FSD:s verksamhetsledare Hildur Boldt. Första frågorna gick till FSD:s ordförande Viktor Kock och gällde hur han som fackligt aktiv och professionell vill återskapa stabilitet på arbetsmarknaden, samt hur han som far till tre döttrar vill förnya familjeledigheterna.

Kock gav ett utförligt svar om trepartssamarbetets historia och viktiga roll. Emedan arbetsgivarsidan och sedermera också regeringen övergett trepartssamarbetet vill han återinföra och stärka det.

– Sipiläs regering vill ha diktat, men vi vill inte vart fjärde år ändra villkor på arbetsmarknaden. SDP ska återskapa förtroendet till arbetsmarknadsparterna. Det gäller både arbetsgivar- och arbetstagarsidan, sade Viktor Kock.

Som pappa har han varit föräldraledig och vill arbeta för att ändra systemet så att detta ska ske i fler fall, för ett mer jämställt samhälle.

– All forskning visar att det som behövs för att få jämlikare fördelning av familjeledigheterna är kvotering. I Finland är nu ungefär en månad tilldelad bara pappan.

– Jag har själv talat varmt för 6+6+6 modellen. SDP har enats om en modell med 6+3+3 plus ett hemvårdsstöd på 24 eller 12 månader där man får välja att ta ut dubbel ersättning om man håller endast 12 månader. Dessa kan tas ut fram till att barnet är 10 år gammalt. Det här betyder mycket mer flexibilitet, sade Kock.

Han bedömde att de positiva effekterna är flera, bland annat utjämnande effekt på löneskillnaderna mellan kvinnor och män.

– Viktigast av allt är ändå barnens rätt till båda föräldrarna. Därför behövs en reform! sade Kock och rev ned applåder.

Rebecca Åkers höll med Kock om detta och tog i sin tur fasta på behovet av en samtyckeslag.

– Den är verkligt viktig i vågorna efter Me too.

Åkers har studerat först folkrätt och nu företagsekonomi och betonar vikten av att även företag skall axla socialt ansvar och ansvar för miljö och samhälle.

–  Företagen har ofta lagt upp sin verksamhet på ett sådant sätt att de förutsätter att det kommer fler regler. Endel vill implementera fler regler.

Värna om unga och utbildning

Kyösti Kurvinen är gymnastiklärare och fick frågor och talade om ungas hälsa. Hur förebygger man utslagning och marginalisering? Hur motverkar vi mental ohälsa bland barn?

– En sak jag tänkt mycket på är vikten av att alla barn har samma möjlighet att delta i hobbyverksamhet. Kostnader stiger när barnen blir äldre. Jag märker det tydligt i högstadiet. I årskurs 7-9 är det minst hälften som slutar me sina hobbyn. Det är ett samhällsproblem, då de som idrottar slutar med detta och börjar sitta på sina mopeder, sade Kurvinen och anklagade Sipiläs regering för att den utveckling i barns hälsa som nu sker.

Maarit Feldt-Ranta, FSD:s enda nuvarande riksdagsledamot och partiets vice ordförande, talade, precis som på seminariet tidigare på kongressen, om den stora bilden. Hon betonade om den nordiska välfärdsmodellen, en unikt framgångsrik samhällsmodell som måste utvecklas och inte avvecklas till förmån för ett marknadssamhälle.

– Jag kommer själv från väldigt anspråkslösa förhållanden från Tallmo i Karis. Därför tänker jag varje gång jag går upp för riksdagens ståtliga granittrappa att varför jag, vad är min roll i det hela? Och jag tänker då alltid att det handlar om att alltid vara på den svagaste sida, att utveckla ett Finland där alla har samma människovärde, sade Feldt-Ranta.

Hon hoppas framför allt att nästa regering som gynnar tillit och förtroende inom politiken och gentemot politiken, detta efter att det i de tre senaste regeringarna har saknats tillit för att föra stora reformer vidare.

Hon betonar vikten av att följande regering har ett program som genomsyras av vilja att försöka minska samhällsklyftorna.

– Vi går inte till val mot de andra partierna utan med våra fina ideal.

FSD:s vice ordförande Anette Karlsson, på hemmaplan, lyfte upp äldre människors situation, precis som hon gjort bland annat i denna ABL-artikel om rätten till en värdig ålderdom.

– Det känns ibland som att ekonomiska skäl driver beslutsfattande och att man glömmer människan och de personer som får leva med besluten. Den här riktningen skulle jag vilja ändra, sade Karlsson.

Hon berättade om en erfarenhet från ett besök till apoteket. Där såg hon en kvinna som satt med två olika medicinpaket och funderade på vilket hon skulle köpa. Hon behövde båda, men hade bara råd med det ena.

– I ett nordiskt välfärdssamhälle får det inte var så att någon står i apoteket och behöver två mediciner men har råd med bara en eller vara utan mat, sade Karlsson srm vidare fick frågor om utbildning och slog ett slag bland annat för en förlängning av läroplikten.

Hon berättade om en person hon känner som en dag som 16-åring fick brev om att hon inte blev antagen till någon studieplats. Karlsson frågade vad det sänder för budskap till en människa i den åldern. Det känns antagligen som ett “du duger inte”.

– Vi vill inte sända ett sådant budskap till våra unga. Vi vill säga att du har möjligheter, du har kunskaper, det spelar ingen roll hurdan bakgrund och familj du har. Du kan komma framåt, sade Karlsson.

Thomas Wallgren talade vidare om utbildning på tredje stadiet. Han vill dels återta regeringens dåliga beslut om nedskärningar i sektorn, dels hålla forskningen fri och självständig istället för mer marknadsstyrd som varit trenden de senaste åren.

– Framför allt behövs respekt för bildning, en tro på bildning som grund för en levande demokrati som i sin tur är bra för välfärdsstaten och alla.

I Helsingfors stadsfullmäktige har Wallgren arbetat bland annat mot skatteflykt och även detta kom upp på söndagen. Inkommande veckas onsdag ska beslutsfattarna i huvudstaden på bland annat hans initiativ ta ställning till en guide som berättar om hur olika företag som man kan gå till med servicesedlar sköter skattebetalningen.

Avslutningsvis tackade Wallgren hela kongressen:

– Att jobba i medvind och motvind för den gemensamma välfärden är något av det finaste man kan göra. Tack!