Om inte omedelbara åtgärder vidtas kommer den globala uppvärmningen öka med mer än 1,5 grader till 2030 uppger FN:s klimatpanel.

– Det är ganska nedslående att höra hur lite tid vi har, säger Chiara Liguori vid Amnesty International.

Rachel Cleetus vid Union of Concerned Scientists menar att rapporten kan vara den skjuts framåt som världens regeringar behöver.

– De efterfrågade denna information 2015 och nu har vi det framför oss. Rapporten är en väckarklocka.

Effekterna av klimatförändringarna som orsakas av mänsklig aktivitet märks redan nu, vid en grads uppvärmning sedan förindustriell tid. Klimatförändringarna orsakar extremt väder som översvämning, torka och värmeböljor.

I år drabbades många platser – från Arktis till Japan av värmeböljor av aldrig tidigare skådat slag.

I USA orsakade den extrema värmen fler dödsfall i städer än alla andra väderhändelser sammantaget. I Japan dog över 65 personer under en vecka i en extrem värmebölja och läget beskrevs som en nationell katastrof.

Den nya klimatrapporten visar att extrema väderhändelser kommer att bli allt vanligare om den globala temperaturökningen inte begränsas till under 1,5 grader.

De 91 författare som skrivit rapporten menar att skillnaden mellan 1,5 och 2 graders temperaturökning är väsentlig. Bland annat innebär 1,5 grader mindre risk för sjukdomar och dödsfall på grund av höga temperaturer.

Liten, men väsentlig skillnad

Om den globala temperaturhöjningen skulle begränsas till 1,5 grader i stället för 2 grader skulle havsnivåhöjningen bli 0,1 meter lägre år 2100. Det skulle kunna bespara 10 miljoner människor från att utsättas för risker som översvämningar, särskilt i små östater.

Förluster av biologisk mångfald och påverkan på ekosystemen, som att korallreven dör, skulle inte heller bli lika omfattande som vid en högre temperaturökning.

– Även om det kan verka vara en liten skillnad så är det en väsentlig skillnad när det gäller konsekvenserna av 1,5 eller 2 grader. Varje bråkdel av en grad som vi kan undvika är viktig, säger Rachel Cleetus till IPS.

Små östater som hotas av stigande havsnivåer menar att det är nödvändigt att sätta gränsen för den globala uppvärmningen vid 1,5 grader. Men klimatförhandlingarna i Paris 2015 ledde till att världens länder kom överens om att den globala temperaturökningen inte ska överstiga 2 grader.

Ännu är länders utfästelser inom ramen för Parisavtalet otillräckliga. Snarare riskerar den globala uppvärmningen att bli mer än 3 grader, jämfört med förindustriell nivå.

– 1,5-gradersmålet är knutet till de politiska beslut som tas, tekniska val, sociala och ekonomiska val, och vi har ingen tid att förlora, säger Rachel Cleetus.

Både Rachel Cleetus och Chiara Liguori betonar att det krävs storskaliga förändringar inom alla sektorer, däribland energisektorn.

I den nya rapporten konstateras att koldioxidutsläppen måste minska med 45 procent till 2030 jämfört med 2010 och nå noll nettoutsläpp till 2050 för att det ska vara möjligt att nå 1,5-gradersmålet.

Rachel Cleetus pekar också på behovet av klimatfinansiering till utvecklingsländer. FN:s gröna klimatfond har blivit ett viktigt instrument för att hantera klimatförändringar i utvecklingsländer och stödja insatser för att begränsa utsläppen av växthusgaser.

Men av de 10 miljarder dollar som utlovats till fonden har endast 3 miljarder betalats ut, vilket innebär att fonden är i desperat behov av medel för att kunna begränsa den globala uppvärmningen till under 1,5 grader. Både länder som Australien och USA har avvisat förfrågningar om att bidra med mer pengar.

Upp till politiker

Klimatfinansiering har varit en viktig hake i många internationella förhandlingar, bland annat FN:s klimatmöten. Det väntas bli ett av de större hindren i förhandlingarna vid FN:s klimatmöte i december i Katowice i Polen där världens länder ska besluta om ett gemensamt regelverk för att nå målen i Parisavtalet.

Det finns möjligheter att hantera klimatförändringarna men många menar att det är bristen på politisk vilja och engagemang som är mest oroande.

– Det finns mycket som vi kan göra för att kraftigt begränsa utsläppen och det är upp till politiker och världens regeringar att visa ledarskap, säger Rachel Cleetus.

På olika håll har människor bestämt sig för att ställa sina regeringar till svars.

Miljögruppen Urgenda i Nederländerna menade att nationen gjorde så lite för att motverka klimatförändringarna att de bröt mot lagen och utsatte medvetet sin egen befolkning för fara. De tog sin regering till domstol och vann. Domstolen har beordrat Nederländerna att minska sina utsläpp med 25 procent till 2020.

Urgenda-målet har följts av en rad olika klimatprocesser i andra delar av världen.

– Det här är ganska uppmuntrande eftersom det kan få regeringar att agera och att göra mer, säger Chiara Liguori.

Vissa klimatåtgärder leder till andra problem

Klimatåtgärder kan inte ställas mot behov av jordbruksmark eller mänskliga rättigheter, framhåller Amnesty International. I Kenya har urfolk utsatts för tvångsvräkningar och fråntagits sina traditionella marker.

Rachel Cleetus vid Union of Concerned Scientists uttrycker sin förhoppning om ambitiösa klimatåtgärder och uppmanar det internationella samfundet att göra mer för att göra övergången till en koldioxidfri ekonomi och ett koldioxidfritt samhälle möjlig.

För att bromsa den globala uppvärmningen räcker det dock inte med att minska koldioxidutsläppen. Koldioxid måste också föras bort från atmosfären. Ny teknik för lagring och återvinning av koldioxid brukar kallas BECCS, från engelskans bioenergy with cabon capture and storage. Den går ut på att stora mängder biomassa odlas upp och därefter förbränns. Vid förbränningen separeras koldioxid som sedan kapslas in. Ny biomassa planteras och förhoppningen är att mer koldioxid kapslas in än vad som släpps ut.

Chiara Liguori vid Amnesty International säger att den kontroversiella BECCS-tekniken kräver att stora markytor tas i anspråk för att kunna odla biomassa.

– Det kan innebära att jordbruk och även lokalsamhällen trängs undan. Vi har redan sett exempel på att åtgärder vidtas för att bekämpa klimatförändringarna som samtidigt innebär att mänskliga rättigheter inte respekteras och det får allvarliga konsekvenser för människor. Det kan innebära en alltför stor börda för de människor som är mest utsatta för klimatförändringar och som har sämre förutsättningar att förvara sina rättigheter, säger hon till IPS.

I maj rapporterade Amnesty International att urfolket sengwer från Embobutskogen i Kenya tvingats bort från sina hem och fråntagits mark som ett resultat av den kenyanska regeringens beslut att minska avverkningen i området.

Påståenden om att urfolkets närvaro hotar den skyddade skogen har inte kunnat styrkas, säger Chiara Liguori.

– Alla åtgärder måste vara förenliga med mänskliga rättigheter. Du kan inte hantera ett problem med att samtidigt skapa ett nytt problem. Vi måste ställa om till en koldioxidfri ekonomi men vi kan inte fortsätta kränka mänskliga rättigheter, säger hon.

Tharanga Yakupitiyage