Östergård arbetade länge som sjukskötare. Efter överskötarkursen studerade hon till magister i Göteborg. Hon har haft olika uppgifter inom både hälso- och socialvården. Ursprungligen kommer Östergård från Österbotten, född i Vörå och hon har sin skolgång från Vasa.

Östergård utsågs inte bara till hedersmedlem, utan hon var också kongressombud för HSAF.

– Innehållet av kongressen var mycket bra. Matias Mäkynen och Johan Kvarnström höll riktigt bra tal och allt fungerade väl.

Östergård hörde till den minoritet som röstade för Rebecca Åkers förslag i eutanasifrågan, alltså för eutanasi, mot utskottets åsikt att anteckna helsingforsföreningen Socialdemokratiskt Forums motion för kännedom, som majoriteten stödde och som följaktligen hände enligt utskottets förslag.

– Jag gjorde det fast jag som sjukskötare har lovat att vårda och värna människolivet tills det tar slut. Både min make och min mamma dog av cancer. De erfarenheterna har fått mig att tänka att patienten borde själv ha rätt att bestämma när man har alltför plågsamma smärtor, självfallet inte så att vem som helst skulle ha rätt att ta livet av någon annan. Jag trodde att vi skulle i Finland redan vara mognare i eutanasifrågan än vad vi är när i nordiska diskussioner som jag har fått ta del av på Hanaholmen har jag uppfattat att åsikterna börjar ändras. Det där med palliativ sedering är inte en realistisk möjlighet för alla som det är nu och det fick jag åter igen se när min guddotters man dog i början av året. Nu avgörs den palliativa vårdens kvalitet av var du bor och vilken läkare du träffar. Till exempel Terhohemmet är en bra plats för dödssjuka, poängterar Östergård.

Ett glädjeämne var framgången av motionen om sjukskötarnas löner från den egna föreningen HSAF som Östergård hade skrivit tillsammans med Elisabeth Helander.

– Jag är allvarligt bekymrad vad sjukskötarnas löner beträffar. Enligt en undersökning hade 80 procent av sjukskötarna vid universitets- och centralsjukhusen haft tankar om att byta yrke och 40 procent tänkte verkligen lämna sitt yrke. Sjukskötaryrket har inte samma dragningskraft som förr. Det finns brist på arbetskraft och brist på vikarier och lönen är ändå så låg att man just och just lever på den. Det finns inte tillräckligt med personal som vill jobba med de uppgifterna innan lönerna och förmånerna blir bättre. Arbetsgivarna påstår att de inte har råd men någonting måste de göra åt lönerna om de vill ha sjukskötare. Vårdarbetet har många fina sidor men det är ett fysiskt och psykiskt tungt arbete. De som kan svenska sticker till Norge eller Sverige såsom det är nu med lönerna.

Östergård hoppas att regeringens förslag till social- och hälsovårdsreform går igenom och att reformen leder till bättre tillgång till vård på modersmålet. Tanken om jämlik vård i hela Finland är viktig för henne.

Situationen under coronakrisen för dem över 70 år har varit något som Östergård har tänkt speciellt mycket på. Hon hör själv till åldersgruppen och ser inte minst genom sin verksamhet i Reumaföreningen hur mångas hälsa har försämrats när de har stannat hemma under pandemin. Som kontaktperson har hon talat med många reumapatienter och har en bra uppfattning om läget. Hon är dessutom ordförande för De Sjukas Väl i Huvudstadsregionen som erbjuder fysioterapi åt äldre finlandssvenskar hemma hos dem.

Till hedersmedlem i FSD utsågs Östergård tillsammans med Mae Cedercreutz-Pesonen, Elisabeth Helander, Henrik Helenius, Yngve Lindholm och Tom Sandlund, medan Kaj Bärlund utsågs till hedersordförande.