Nyheter

Hjalmar Lundbohm – ledare, samhällsbyggare och kulturmecenat i gruvstaden Kiruna

Gruvstaden Kiruna i september 2017.

Nyligen kom forskaren och författaren Curt Persson ut med en populärvetenskaplig biografi om “Hjalmar Lundbohm – ledare, samhällsbyggare och kulturmecenat” (förlag Älven kultur). Frågan är om den 387 sidor feta och rikligt illustrerade biografin kommer att förändra bilden av mannen som har kallats Kirunas grundare? Jag tror det.

Robert Björkenwall

Arbetarbladet

 

Kiruna-födde historikern Curt Persson har åstadkommit en väl genomarbetad, rikt illustrerad spännande biografi om gruvstaden Kirunas grundare Hjalmar Lundbohm. Curt Persson, väl lämpad för uppgiften, har ägnat en stor del av sitt vuxna liv till att studera Hjalmar Lundbohm, mannen som allmänt kallats Kirunas skapare. En stor vinst med hans biografiska verk är att Lundbohm blir mera mänsklig med sina stora förtjänster men också med sina fel och brister. Därmed så blir han mera mänsklig, har författaren Curt Persson själv sagt

Historiskt har Hjalmar Lundbohm getts en helt avgörande betydelse som mannen som skapade Kiruna. Han har bland annat gett namn åt den största gatan och den kommunala gymnasieskolan i gruvstaden. Men hur blir det i det nya, flyttade Kiruna centrum som nu uppförs runt nya stadshuset Kristallen med dess länskonstmuseum högst upp? Persson anser att Lundbohm inte behöver några nya gator och hus uppkallade efter sig. Han behöver inga nya monument, anser Curt Persson. Han står stark utan sådant.  

Visst kan det synas vara en smula vågat av en tidigare chef  för Hjalmarlundbohmsgården – numera flyttad till en säkrare plats i Kiruna jämte andra kulturbyggnader – att ge sig på projektet att doktorera och tillika skriva en populärvetenskaplig volym om den mytomspunne LKAB-disponenten under Kirunas pionjärtid.

 

Många av storföretagsledarna i början av 1900-talet var precis som Hjalmar Lundbohm samtidigt betydelsefulla samhällsbyggare. Efteråt sägs det ibland att dessa i sin personlighet och gärning “bar tiden”. För den i Kiruna kommun födda och uppvuxna Curt Persson och med föreståndarskap senare för Hjalmarlundbohmsgården, kultursekreterare vid Kiruna kommun och därefter som landsantikvarie och länsmuseumchef i Norrbottens län i Luleå var det det logiskt att Curt kom att doktorera om Lundhohm-gestalten vid Luleå tekniska universitet. Detta med avhandlingen ”Hjalmar Lundbohm – En studie om ledarskap inom LKAB 1898- 1921”, som gjorde Curt Persson till fil doktor i oktober 2015. Ett minst sagt källkritiskt mödosamt arbete emedan Hjalmar Lundbohm lät brodern, landsfiskalen Sixten bränna brev och andra handlingar inför sitt frånfälle. Ändå har Curt Persson lyckats väl i sina forskarmödor och med att gräva fram faktamässigt väl underbyggda slutsatser och skapa en mänskligt komplex bild av myten Hjalmar Lundbohm.

 

Därtill har den nu i sin pedagogiskt reviderade form blivit en utmärkt populärvetenskaplig biografi, utgiven hösten 2018. Den ger en både läsvärda och pregnant rikliga gestaltning av Lundbohms persona, rensad från tidigare tidigare panegyrisk “slagg” av förenklingar om “Lapplands okrönte kung” och annat liknande. För det förtjänar Curt Persson beröm.    

Detta särskilt som Hjalmar Lundbohm i malmfälten kommit att användas som en logotype och gett namn åt den största gatan, en skola med mera i Kiruna och en forskningsfond därtill. Med sin avhandling och biografi har Persson därmed också räddat företagsledaren, konstmecenaten och samhällsbyggaren Lundbohm ur mytbildningens klor och gjort honom till en mänskligt komplex personlighet.

 

På köpet har vi fått en både läsvärd och kunskapsrik biografi om en på många sätt fascinerande norrbottnisk pionjär och samhällsbyggare. Lundbohm har i Perssons bok blivit en visserligen på många sätt enastående och trovärdig person men samtidigt också en med mänskliga brister och tillkortakommanden som alla andra. Vi vet till exempel att han vid minst två tillfällen själv var inställd på att gifta sig med först Emilie Demant (dansk konstnär) och senare den “wallraffande” journalistpionjären Ester Blenda Nordström. De blev dock inte av och Curt Persson avstår själv från spekulera vidare om Lundhohms kärleksliv då verifierbara källor saknas. Men klart är att Blenda Nordström ansåg Hjalmar för gammal och avvisade hans frieri.

 

En i förtid åldrad och sjuklig Hjalmar Lundbohm avled under påskdagen den 4 april 1926 hos sin bror. Lundbohm hade då redan sedan fem år tillbaka – juni 1921 – lämnat alla sina uppdrag i LKAB med hänvisning till sviktande hälsa och försämrade relationer med övriga ledande i koncernen. I praktiken hade hans operativa ledningsuppgifter övertagits av hans efterträdare Granström under första halvåret 1920. Lundbohm reste från Kiruna den sjätte oktober 1920 och återvände sedan aldrig mera. Men han fortsatte att korrespondera och hålla sin vakande, patriarkala hand över allt och alla i Kiruna – och särskilt så vad gäller utbildningsfrågorna. Han ogillade att hans efterträdare Granström i LKAB och landshövding Malm visade bristande intresse för kompetensförsörjningen på lite längre sikt för bolaget och samhället Kiruna.

 

Med sin rika biografi lyfter Curt Persson fram Hjalmar Lundbohm som en tydlig och profilskarp person i kretsen av andra framgångsrika industri- och samhällsbyggare. Detta var i en tid när flera av de stora svenska verkstads- och tillverkningsföretagen byggdes upp och tidigt kom att också ta för sig på en internationell marknad. Utvinningen av den lappländska järnmalmen och skapandet av LKAB som ända fram till nu och framöver ryms väl i samma industriella mönster.

 

Lägg därtill dess med tiden allt viktigare roll som kassako för svenska staten, liksom gruvbolagets så viktiga roll för inte bara svensk utan även europeisk stålindustri – och som hela EUs “hemmagruva” för vidareförädlad järnmalmspellets.

 

I sin fullödiga biografi om Lundbohm förmår Curt Persson väl visa hur LKAB:s förste disponent formades genom sin uppväxtmiljö, utbildning, studieresor och vetenskaplig verksamhet och i sitt chefs- och ledarskap över LKAB och hur han i den funktionen hade stor nytta av sitt goda nationella och internationella nätverk. Lika viktigt var detta också i hans samhällsbyggande, präglat av en bred humanistiska människosyn och stora konstintresse – och som kom att sätta sin prägel på gruvstaden Kiruna så fjärran och olik amerikanska och andra mera torftigt byggda och kulturfattiga gruvsamhällen.

 

Persson visar med sin lödiga och välresearchade biografi att han är medveten om vad biografin som framställningsform av ett historiskt förlopp kräver av ett vetenskapligt förhållningssätt och inte blir bortslarvat i skrivglädjen. Curts biografi om Lundbohm förtjänar att läsas av alla som har intresse av den stolta gruvstaden Kirunas historia och av den nu i sitt slag helt unika stora stadsflytten och omvandlingen som järnmalmsgruvans expansion nu på 2010-talet kräver. För detta enorma projekt har statens “kassako” LKAB – med årliga utdelningar i mångmiljardklassen – hittills lagt ut drygt 13 miljarder kronor på och lär behöva lägga kanske lika mycket till innan allt är klart och hela stadsflytten är genomförd. Perssons Lundbohmbiografi ger historisk bakgrund både till detta och även perspektiv på den norrbottniska industri- och samhällshistorien i stort. Persons verk ger viktiga perspektiv också i detta nuläge med stora omställningar i det arktiska gruvsamhälle i norra Sverige.

 

Robert Björkenwall

 

 

Skribentens lästips om Kirunaflytten: artikel i The Guardian här.

 

Dela denna artikel

Kommentarer

Artiklar kan kommenteras i ett dygn efter publicering. Använd ett sakligt och respektfullt språk: administratörerna förbehåller sig rätten att vid behov radera opassande kommentarer och förhindra skribenten från att kommentera vidare.

Sähköpostiosoitteesi

Demokraatti

päätoimittaja: Petri Korhonen
Lähetä juttuvinkki →

Toimitus: PL 338, 00531 Helsinki, puh. 09 701 041

Arbetarbladet

chefredaktör: Topi Lappalainen
Kontakt →

Redaktion: Broholmsgatan 18-20 C, 00531 Helsingfors

Tietosuoja-asetukset

2018 DEMOKRAATTI
TIETOSUOJA- ja REKISTERISELOSTE