Holger Wickström minns än idag sina tankar den gången. Det var en dramatisk händelse som kom att påverka hans liv.

– Jag var ganska förvånad då en hård kommunist sade att det var riktigt rätt att intervenera på det sätt Warszawapakten gjorde. I annat fall hade amerikanerna kommit dit.

Men ganska snart skulle den dåvarande socialdemokraten Wickström tänka om på den punkten.

Inom det socialdemokratiska ungdomsförbundet uppstod en fraktion ledd av Juhani Pitkänen som på finska kallades ”telaketjudemarit”, sossar på larvfötter, efter de ryska pansarvagnarna, och som stödde Warszawapaktens inmarsch. Denna fraktion skulle sedermera ansluta sig till oppositionen inom Finlands kommunistiska parti (FKP). Bland dem återfanns också Holger Wickström.

Femtio år senare säger han:

– Sist och slutligen kom tjeckerna undan med blotta förskräckelsen, för det kunde ha gått värre. I och med sammetsrevolutionen och kommunismens fall 1989 blev allt bra i landet.

Uppväxt i fabrikens skugga

Men tillbaka till utgångspunkten.

Holger Wickström är alltså född för 70 år sedan i dåvarande Karis köping. Familjen bestod av föräldrarna och fem syskon.

– Två syskon var äldre och två yngre, så jag befann mig mitt emellan, konstaterar han.

Fadern var metallarbetare och bar titeln smed. Han arbetade vid Sisus lastbilsfabrik och senare vid stålverket i Åminnefors. Politiskt betraktade han sig som socialdemokrat på vänsterkanten. Han tillhörde Karis Bil-och metallarbetarfackavdelning och hemma kunde han berätta om politiska diskussioner som förts på arbetsplatsen.

– Han dog på sitt 80-års födelsekalas med ”stövlarna på”, berättar Holger.

– Också jag jobbade två somrar vid samma stålverk. Vi bodde i stadsdelen Kila och de flesta i kvarteret var arbetarfamiljer, så man kan verkligen säga att jag vuxit upp i ”fabrikens skugga” efter namnet på Toivo Pekkanens berömda bok.

Holgers bestämda uppfattning är att femtiotalets barn trots allt hade det betydligt roligare än dagens unga.

– Vi lekte till exempel indianer och cowboys. Trots enkla levnadsförhållanden kände vi oss inte särskilt fattiga. Men min mamma betonade alltid vikten av att spara med hänvisning till det nyligen genomlevda kriget.

Med radikala tag in i politiken

I slutet av sextiotalet anslöt Holger Wickström sig till Karis-Billnäs socialdemokratiska ungdomsklubb tillsammans med några andra likasinnade unga.

– Man kan nog säga att vi var mycket radikala och ville ta makten av ”gråsossarna”.

I armén upplevde han sig som en ”Super-Rambo” och han tyckte om ordning och disciplin.

– Där trivdes jag som fisken i vattnet, säger han själv.

Ordning och disciplin skulle han snart få uppleva också i det politiska livet. Hösten 1969 började han studera statskunskap och nationalekonomi vid Åbo Akademi och anslöt sig till Socialistiska Åbo Studenter (SÅS) som ännu tillhörde Finlands svenska arbetarförbund och Finlands socialdemokratiska parti. Följande år lämnade SÅS socialdemokraterna för att istället bli en avdelning inom det kommunistdominerade Demokratiska förbundet för Finlands folk (DFFF) samt det DFFF-anslutna Socialistiska studentförbundet (SOL).

– Det var SÅS representanter som vid förbundskongressen 1970 avgjorde att majoriteten inom SOL gick över från de revisionistiska kommunisterna till taistoiterna, säger Holger.

Det finländska kommunistpartiet på den tiden var splittrat i en revisionistisk majoritet och en ortodox minoritet ledd av Taisto Sinisalo, därav namnet taistoiter. I motsats till de andra nordiska länderna där den tidens studentradikalism fick maoistiska eller trotskistiska former, engagerade sig motsvarande grupper i Finland inom den Moskvatrogna taistoitrörelsen.

Holger minns epoken mycket bra.

– Det handlade om hänförda hyperaktiva människor och en väckelserörelse som gick genom studentvärlden under hela 1970-talet. Många offrade av sina studielån till insamlingar bland annat för att skaffa fram stencilapparater för alla de oändliga mängder duplikat som skulle produceras.

Holger påminner om hur de taistoitiska studenterna upplevde sig som ideologiskt överlägsna andra.

– Det kan inte förnekas att Taisto Sinisalo var en skicklig demagog.

Mindre hänförd blev Holger dock när han 1973 anslöt sig till kommunistpartiets avdelning i Karis.

– Medlemskåren i Karis bestod nämligen av gamla trötta människor, konstaterar han.
Lärorikt yrkesliv

Så följde år av yrkeskarriär. 1978 anställdes Holger Wickström som idrottssekreterare i Karis stad vilket han var i åtta år. Därefter följde en massa andra jobb. Hans sista anställning innan pensioneringen var vid socialbyrån i Karis stad där han stannade i tio år. Och då fick han verkligen se livets skuggsidor.

– Jag mötte vandrande människovrak. Jag brukar säga att jag suttit i fängelse men inte som fånge utan som stödperson för fångar. Jag var också skuldrådgivare för överskuldsatta människor. Av mina hundratals klienter var det tre som begick självmord. Det värsta av mina fall var en patient från ett mentalsjukhus som tog livet av sig när han var på väg till min mottagning.

Under många år satt Holger i Karis stadsfullmäktige. Först som folkdemokrat, men efter en paus ställde han upp för socialdemokraterna. I mitten av 1990-talet hade han nämligen återvänt till det socialdemokratiska fadershemmet genom att han anslöt sig till Karis svenska socialdemokrater.

Han tycker att man har en bra stämning inom partiavdelningen och att man lyckats undvika strider. Därför är han optimist inför framtiden.

Han påminner om en aforism av den finlandssvenska arbetarrörelsens legendariska filosof Atos Wirtanen: ”Makt fördummar, makt förråar”.

Med det menar han att man inte ska låta sig förblindas av maktens sötma.

– Det var de aktiva socialdemokraterna Veikko Wigren och Ralf Grundström som fick mig att igen ställa upp i ett kommunalval. Jag blev invald. Totalt har jag hittills varit med i elva kommunalval. Som en kuriositet kan nämnas att både min fru och dotter samtidigt var medlemmar av Karis stadsfullmäktige men som representanter för Svenska folkpartiet.

En annan stor grej i hans nya politiska liv blev när han fick vara med om att ragga upp Maarit Feldt-Ranta som blev en stor politisk stjärna.

– Vid en av Finland svenska socialdemokraters kongresser kallade Paavo Lipponen henne rentav för ett messianskt fenomen.

År 2010 blev Holger formellt pensionerad efter en hjärtattack som han plötsligt fick på Helsingfors järnvägsstation.

– När jag vaknade upp på ett sjukhus såg jag en vacker sjuksköterska som frågade om jag vet var jag är. Jag svarade att jag måste vara i sjunde himlen. Då sade hon att jag nog varit på god väg dit upp, men ändå stannat på femtonde våningen på Mejlans sjukhus i Helsingfors.

I och med det anser Holger Wickström att han samtidigt fick ett nytt liv.

– Livet är en gåva och en fest, sammanfattar han.

Text: Henrik Helenius

Holger Wickström firar sin bemärkelsedag med en mottagning fredagen den 31 augusti med början kl. 15.00 i Tryckeriteatern, Torggatan 1, Karis. På kvällen har han en fest för inbjudna gäster.