Då ABL besöker fredens öar är det sommarevenemang, en brand i Jomala och jordbrukets kris i torkan som stjäl rubrikerna. Men tar man ett steg bakåt är det en politisk fråga som överskuggar alla andra: Kommunreformen. Hur många och hurdana kommuner är det vettigt att ha för att garantera funktionalitet och fortsatt god service på Åland med cirka 30 000 invånare?

Vi slår oss ned en förmiddag med kansli- och kommunministern från Ålands socialdemokrater för en reflekterande lägesrapport.

Helt konkret föreligger två lagförslag som landskapsregeringen lagt fram och som torde godkännas i lagtinget i höst. Det ena är en okontroversiell uppdatering av åländska kommunstrukturlagen. Det andra förslaget medför däremot i sista hand tvingande sammanslagningar och omfattar morotspengar som minskar drastiskt för dem som väntar till 2022.

I praktiken kommer avgörandet troligtvis att fällas av Högsta domstolen även om Ålandsdelegationens ord väger tungt och Finlands president också ska stadfästa lagen.

Vi backar bandet

För cirka fyra år sedan kände Nina Fellman att hon var klar med journalistiken. Hon hade varit i de flesta roller på tidningen Nya Åland, bland annat som chefredaktör, och ville göra något annat.

Vad gäller kommunreformen hade hon som ledarskribent påtalat behovet otaliga gånger och följt processen minutiöst. Då hon ställde upp i val på socialdemokraternas lista var planen inte att bli minister, men valframgången ledde den vägen. Således är hon nu mitt i stormens öga, för kommunfusioner väcker som alltid starka känslor. Och denna gång är det på mer allvar än tidigare.

– Då vi började vår valperiod pratade man inte om möjligheten att det faktiskt skulle ske en förändring. Ingen hade på allvar sagt att nu gör vi det här. Från den stunden till idag har vi kommit långt. Det går inte att backa längre. Om det inte går igenom nu så lyckas det följande gång. Det finns en väldigt utbredd uppfattning om att någonting måste göras.

Dagens problem är enligt Fellman flera: Kommungränserna hindrar utveckling och samordning av frågor som planering, miljö, vatten- och avloppshantering. En del kommuner är för små för att vara handlingskraftiga. En åldrande befolkning och kostnadsutveckling betyder att upprätthållande av servicenivån kräver en strukturförändring.

Dessutom ser hon ett demokratiproblem.

Reformens motståndare anser att tvingande lagstiftning är odemokratiskt
och att mindre kommuner betyder mer demokrati. Fellman håller inte med. Hon betonar ansvar och funktionsduglighet.

– Kommuner har ansvar gentemot invånarna och lagstiftning och EU-regler. Nu har man inte förutsättning, kraften och kompetensen att göra allt det som förutsätts.

– I vintras hade vi ett exempel på detta i Geta kommun, ett viktigt planärende för ett fint område som kommunen underlåtit att planera. Sent om sider fick man fram en plan som kommunstyrelsen gav grönt ljus för, men fullmäktiges ordförande sade vi är bara amatörpolitiker och kan inte bestämma om det här. De säger själva att de inte vågar fatta beslut.

Ett annat problem är att hitta tillräckligt många invånare som ställer upp i val. Det har lyckats i minsta kommunen Sottunga som nu har under 90 invånare, men på andra håll krävs omval om en endaste invånare som ställde upp i valet flyttar bort.

Att folk blivit invalda i fullmäktige med noll röster säger också någonting.

”Håller inte länge till”

Socialdemokraterna har länge flaggat för en reform. I små kommuner finns rädsla för centraliseringar, att den lilla service som finns dras in. Fellman säger att socialdemokraterna talar för en reform för att stärka fler centralorter än Mariehamn och påminner om att en centralisering och nedmontering skett i flera decennier utan en kommunreform. Ett stort antal skolor har exempelvis stängts på några årtionden.

Med färre kommuner kunde flera invånare också få tillgång till exempelvis den skola man bor närmast, men som i nuläget ligger på fel sida om en administrativ gräns.

En allmän utmaning är en relativt gammal befolkning och bland annat sjukvårdens kostnadsutveckling.

– Gör vi ingenting växer kommunernas andel av den offentliga kakan kraftigt. Ingen vill spara på vård, skola, äldreomsorg, barnomsorg och så vidare men någonstans är man tvungen att skära om man inte gör något. Det handlar inte om att spara utan att om att det inte ska bli så mycket dyrare som det blir med dagens strukturer.

– Det här är viktigt för mig och socialdemokraterna. Våra kommuner klarar inte av sina uppdrag särskilt länge till. Det spelar ingen roll hur man än höjer kommunalskatten. Det hjälper inte då skattekraften är så låg, säger Fellman och framhåller vidare att det är oansvarigt med ett system där kommuner kan gå i konkurs om några invånare blir väldigt svårt sjuka och behöver dyr vård.

Allvaret i detta förstärks av att Åland, till skillnad från kommunerna i övriga Finland, saknar lagstöd för hur man ska hantera kriskommuner.

Vad tycker folket?

Enligt undersökningar är en klar majoritet av ålänningarna för att kommunerna ska bli färre. Däremot är det få som vill att just den egna kommunen ska drabbas och i vissa som skulle förlora sin självständighet är inställning kolossalt negativ.

– Jag tror en centralisering av vissa funktioner är självklar, som att administrationen koncentreras. Även tekniska sektorn kan centraliseras till en plats. Däremot inte servicepunkterna och närservice som skolor, daghem och äldreomsorg, säger Fellman.

Landskapsregeringens förslag, som kommunerna får hjälp med att snabbt utreda, bygger på fyra kommuner i framtiden: Mariehamn, Norra Åland, Södra Åland och Skärgården. Södra Åland vore då en slags “banan” på kartan som har med Jomala, men sedan sträcker sig ner till Lemland och vidare upp till Lumparland.

Det här skulle ge tre centralorter: Godby, Jomala och Mariehamn.

Det är enligt Fellman bättre än till exempel fallet på svenska Gotland som bildat en kommun och allting koncentrerats till Visby.

Men skärgården då?

– Skärgården är alltid ett särfall som behöver ett solidariskt stöd från resten av Åland. Den har stort värde och en särpräglad identitet. Vi måste ha råd att ha skärgården, men skärgården behöver bli starkare som helhet. Nu har vi fem skärgårdskommuner som kommer till landskapet med olika agendor, mot landskapet och mot varandra. Där måste de tala med en röst.

Kan närdemokratin hållas kvar trots fusioner?

– Det finns en stark känsla för det egna och det är oerhört viktigt att ha respekt för det. Hur kan man i en ny struktur ta vara på det? Vi har tittat på flera möjligheter och diskuterat med bland annat forskaren Siv Sandberg. Erfarenheten visar att man kan ha sockenråd eller liknande och att dessa konstruktioner är viktiga under en övergångsperiod, men utan reell makt försvinner de ganska snabbt. Att ge dem pengar att fördela eller låta dem vara viktiga remissinstanser är enda sättet att hålla dem kvar.

Nästa år kan allting vara klart

I Fellmans drömscenario har Högsta domstolen godkänt de två nämnda lagförslagen senast under första kvartalet 2019.

– Vi kan inte förverkliga de nya kommunerna innan valet 2019, men vi kan få lagen godkänd.

Hon hoppas innerligt att det går vägen, trots att det måste bli sammanslagningar genom en tvingande lagstiftning. Alternativet med frivilliga fusioner är fint i teorin. Däremot brukar resultaten utebli praktiken. Ett exempel på detta är en cirka tio år gammal lag om att Ålands räddningsmyndigheter borde sammanslås. Men de har hittills vägrat. Och Åland har än i dag två räddningsmyndigheter.

Lagtinget försökte slå samman dem med tvång, men Högsta domstolen satte med hänvisning till grundlagen stopp för detta som lagen då var utformad. Nu pågår ändå en frivillig process som tog ny fart under lagstiftningsarbetet.

Med kommunreformen hoppas man ha hittat en hållbar väg som tillåter ett i sista hand tvingande förfarande. Frågan är ändå juridiskt delikat och utfallet ovisst in i det sista. Det är nämligen inte möjligt att göra ändringar efter att klubban fallit i lagtinget i höst. Så om en del av paketet anses lagstridig faller alltsammans. Och sedan blir det val.

Hur röstar man då? På Åland handlar det inte alltid om att välja parti. Speciellt i små kommuner är listorna ofta partilösa.

– Många analytiker säger att då man slår samman kommuner till större helheter sker det en politisering av kommunpolitiken, att man börjar tänka i ideologiska banor snarare än att tänka på vem folk är. En kvinna på Föglö sade till mig att reformen vore fantastisk för att man då äntligen kan fråga vad de man röstar på tycker, berättar Fellman.

– Nu är det ibland de med störst gårdar och mest mark som har makt. Många kommuner på Åland har varit maktbasen för den gamla makten, där de skolat upp sin bypolitiker som tagit med sig sitt stöd till en lagtingsplats och där fortsatt arbeta för sin kommun men underlåtit att arbeta för Åland som helhet. Det tycker jag är fel, att gå in i ett större politiskt sammanhang och bara representera sin egen plätt på jorden.

Reformen väcker känslor, har du varit utsatt för obehaglig respons?

– Nja, jag har tyckt det varit jätteroligt, för det här är viktigt och nödvändigt för Åland som är ett fantastiskt samhälle med en fin servicenivå, men receptet för att bevara den är inte att göra ingenting. Vi måste förändra. Jag har övat ganska länge som ledarskribent och kvinna och blivit van med skitstormar. Ibland är det tufft. Ibland blir det diskussion om min person. Men det här är ett jobb som ska göras.

– Det är en solidaritetshandling att bygga något som är starkare än de enskilda delarna, säger Nina Fellman.

Eller som hon uttryckte det i lagtinget i juni:

“…äntligen finns möjligheten att genom samordning, samarbete, rationalisering och effektivering av vissa verksamheter spara pengar, inte för själva sparandets skull utan för kommuninvånarnas bästa. Pengarna ska användas där de gör nytta, inte till att upprätthålla strukturer som tiden sprungit ifrån. Jag hoppas att denna reform blir ett första steg mot en modern, hållbar och elastisk kommunstruktur där det finns både styrka och mod att ta sig an framtiden.”