Dagarna har blivit ljusare och solen värmer allt mer. Finländarna har äntligen börjat söka sig ut från sina mörka hålor för att insupa lite D-vitamin och frisk luft. Äntligen är våren här! Med våren kommer ofta en önskan om något nytt och fräscht. Kanske tar man tag i nyårslöftet om att motionera mer, eller så vill man göra sig av med gamla kläder och gå en shoppingrunda för att hitta lite nya luftiga kläder att ta på sig efter den kalla vintern. Många väljer också att städa och tvätta bilen eller städa ut onödiga prylar från garaget eller förrådet. Kanske hittar man små saker som burkar med torkad färg, eller så större saker såsom barnens skidor som blivit för korta eller en dammig möbel som inte hittat sin plats trots att den är fin. Ibland hamnar dessa föremål i en loppisgrupp på Facebook, eller så slängs de helt kallt på den redan överfulla sophögen. För ibland är det ju bara lättast så.

Men hur kommer det sig egentligen att vi har så mycket onödiga prylar? “Den som spar, han har” var ett uttryck jag ofta hörde som barn, vare sig det handlade om pengar eller saker. Min farmor, som växte upp under krigstiden, var en inbiten samlare – och sparare. Hon sparade på alla typer av plastpåsar man kunde tänka sig och olika prylar fick aldrig komma ut ur sina förpackningar, för de var ju så fina eller så hade hon en liknande fungerande pryl i användning. För hennes del gick sparandet kanske lite överstyr, speciellt i mina ögon eftersom jag själv växte upp på 80- och 90-talet, överflödets tid. Då gällde det ofta att kasta istället för att försöka reparera och köpa plast istället för material som lättare gick sönder. Samtidigt skulle man spara på saker, inte för att man behövde dem, men för att de innehöll minnen och kanske kunde vara bra att ha någon gång. Men plastpåsarna de hamnade dock, som mycket annat, på soptippen.

I dag har jag svårt att greppa hur oansvariga vi människor varit och fortfarande är. Trots att jag växte upp under en tid då plast var det bästa som hänt människan och sakflödet var stort, så känns det som att många av oss inte insett hur stor skada naturen tagit av vårt habegär. 2000-talet har varit fast fashion eran, en period då flödet av kläder varit stort och klädernas kvalitet minskat år för år. Just nu finns det otroliga mängder kläder som slängts på grund av detta och som påverkar både naturen och människan negativt. Nu har folk äntligen börjat vakna upp till verkligheten. Nu är frågan bara den, är det redan för sent?

Inför årets vårstädning hoppas jag därför att vi tänker efter vad vi kan göra med de saker som vi inte längre behöver. Kan vi sälja, ge bort eller donera dem till någon? Kanske vi kan reparera den där söndriga makapären istället för att slänga och köpa nytt? Kanske behöver vi inte de där nya vårkläderna just i år, för vi har ju faktiskt fina kläder längst in i klädskåpet som vi glömt bort. Och behöver vi något, så finns det överfulla loppisar med saker som man kan köpa för en, ofta, billig peng. Kanske kan vi helt enkelt låta årets våriga solstrålar inspirera oss till att ändra på vårt hållbara och cirkulära tänk, och genom det bidra till att vi även i fortsättningen kan få njuta av våren och vår fina finländska natur.