Han kände väl till att man i riksdagen på eftermiddagen skulle ha konstaterat under talmannens ledning att social- och hälsovårdsreformen inte blir av under denna riksdagsperiod.

Han hade med irritation följt med Samlingspartiets dubbelspel, en efter en lösgjorde sig medlemmar i riksdagsgruppen från reformen. Han slog till först.

I de kretsar som favoriserar privat vård hade man kommit till att om reformen inte blir av kommer flera kommuner och mindre kommunalförbund att vända sig till de stora internationella aktörerna för att fixa sin social- och hälsovård.  De mest marknadsvänliga inom Samlingspartiet vägrade stödja reformen.

Den blå framtiden förlorade medlemmar i gruppen, då valet närmar sig.

Det fanns inte mera en majoritet för Sipiläs regerings social- och hälsovårdsreform.

Så Sipilä slog till.

När man avgått som statsminister sitter regeringen kvar som expeditionsministär.

Då kan Sipilä som Centerns partiordförande gå ut på valfältet och kritisera sina tidigare regeringskumpaner.

Det är skäl att göra det för Centern. Samarbete med Samlingspartiet slutar som bekant alltid illa för Centerns understöd.

Sipiläs utspel fungerade bra. Samlingspartiet var förvarnade, dock verkade Orpo missräknad.

Inom oppositionen var Antti Rinne oförberedd. I sitt första uttalande krävde han att regeringen borde ha fortsatt!

De gröna tog det bara lugnt.

Sannfinländarnas Halla-aho konstaterade torrt

att regeringen borde ha avgått för länge sedan.

Så nu är valrörelsen igång.

Riksdagen kommer troligen ännu att godkänna lagpaketet om kontraspionage, som man varit ganska enig om.

Sedan packar riksdagsledamöterna ihop för denna gång och ger sig ut på valfältet.

”Blir en verklig batalj”

Socialdemokraterna leder fortfarande på gallupnivå, men både Samlingspartiet och Centern är mäkta skakade av sina dåliga gallupsiffror.

De kommer att satsa för fullt.

Samlingspartiet har stora ekonomiska resurser. Centern litar på bonderörelsen när det kniper.

Det blir en verklig batalj.

Sannfinländarna har länge haft vind i seglen. De naggar socialdemokraterna i kanterna. På det fackliga fältet tycks deras budskap gå hem.

Anna-Maja Henrikssons envetna mittenpolitik i oppositionen gör att SFP sköter sitt. Mandatet i Åboland kan dock vara hotat.

SFP är där utan valförbund, vilket är ett riskspel.

Socialdemokraterna kan inte mera bara lita på medvind. De måste gå hårt ut med sina temata. För mig är det litet oklart, vilka de viktigaste är.

När det gäller ekologiska frågor, så räcker det – tammefan – inte att tala om klimatförändringen.

Det gör alla partier nuförtiden. Viktigast är att trygga folks närmiljö.

I Helsingfors har socialdemokraterna blivit kända för att vilja bygga bostäder varsomhelst, ja, till och med i centralparken.

Enda frondören i fullmäktigegruppen har Thomas Wallgren varit. Det länder honom till heder.

Ändra kurs i tid. De som någon gång flyttar in i de nya bostäderna röstar inte nu.

Många av dem som röstar nu vill ha litet grönt – en park, en bit skog, eller en strandpromenad – inom räckhåll.

De finlandssvenska socialdemokraterna har ett svårt val framför sig, då Maarit Feldt Ranta avböjde kandidatur p.g.a. sjukdom.

De kan dock ta ett mandat eller två, men då gäller det att sätta fart på kampanjerna och att tänka stort.

Lycka till!

Jacob Söderman