Ärade talman,

Bästa folktingsledamöter,

I dessa tider av snabba och vad som ganska ofta ser ut som gjorda utan en genomgående effektanalys politiska beslut som regeringen fattar är det viktigt att förstå vilka effekter detta kommer att ha på vårt lands befolkning, men också på oss, Finlands svenska befolkning. Frågan är närmast om vi faktiskt vet vad som kommer att hända och historiskt är en minoritets position alltid svår när man måste göra nedskärningar.

Ur ett nationalekonomiskt perspektiv har redan affärslivet, industrin och ett stort antal forskare kraftigt ifrågasatt logiken som nedskärningar har gjorts och ifall de faktiskt har en positiv helhetsekonomisk effekt, vilket regeringen eftersträvar.

Det intressanta är den situation där SFP talar om att skydda svenskans ställning och Kimmo Sasi här i sitt anförande berättade hur regeringen skall även förbättra svenskan ställning i samhället. men samtidig godkänner de i regeringen nedskärningar efter nedskärningar utan någon riktig heltäckande analys om vad de faktiska effekterna kommer att vara för svenskans ställning. Så den stora frågan är hur dessa genomskärningar komma att påverka svenskans ställning.

Vi hoppas på det som SFP:s gruppordförande framför att det faktiskt skall genomföras genomgående analyser och att SFP lyckas få sina regeringspartners att faktiskt göra dessa analyser.

Ur ett finlandssvenskt perspektivet är det nog problematisk att vår regering som nu har om inte direkt normaliserat, men i alla fall ändrat inställningen och retoriken till främlingsfientlighet, rasism, förhållande till andra minoriteter.

Vi här i Folktinget, som har som uppgiften att försvara vårt minoritetsspråks ställning, bör aktivt och helt klart motarbeta dessa tendenser, eftersom om normaliseringen ökar kommer detta i slutändan också att slå hårt mot finlandssvenskarna.

Orpos regering har gång på gång förklarat sina åtgärder med sitt standardsvar: Vi har ett bra regeringsprogram. I detta regeringsprogram har vissa grupper i samhället fått ta emot en proportionellt mycket större effekt. Vi talar om unga, barnfamiljer, studerande, pensionärer, låglönade arbetstagare, kultur och motion och idrott. Man kunde tro att försvarande av dessa grupper skulle vara viktigt för oss alla.

Orpos regering har gång på gång förklarat att vi måste spara och skära ner. Det är ett kallt faktum att vi efter coronakrisen, Rysslands attack och den globala inflationen och högre räntor måste balansera vår ekonomi, men det sätt regering har valt ökar kraftigt på polariseringen i vårt samhälle och kommer tyvärr att ha långtgående följder.

Men det att regeringen inte har några alternativ till de nedskärningar de kommer att göra är symptomatiskt, när man först fattar beslut och sedan börjar lappa de problem de skapar, vilket vi alla vet att kommer att kosta mycket mera. Risken är att vi skapar en generation av unga som kommer att leva i ett helt annorlunda Finland, där de inte finns samma likvärdiga möjligheter som vi tidigare har haft.

Det att det inte finns några alternativ till vad regeringen har slagit fast i sitt regeringsprogram eller att det fattas en riktig dialog om hur vi skall rädda vårt lands ekonomi stärker den polarisering i samhället, som vi alla kommer att lida av i framtiden.

Att anpassa och balansera statsekonomin kräver inte värdekonservativ xenofobi.