Det var längesedan jag upplevde en så tidig och fin vinter som vi har i år. Kylan biter redigt i kinderna och det ligger glittrig snö så långt ögat kan nå. Synen för mig tillbaka i tiden till mina barndoms vintrar, till en oskuldsfull period i livet då det största problemet man hade inför jul var oron över att inte få den julklapp man helst av allt ville ha. I och för sig står jag inför samma oro detta år som jag gjorde som barn, men min önskan är dock lite större än ett skällande mjukisdjur eller den senaste Barbiedockan. Min julklappsönskan handlar om frid och fred.

Trots att jag lever i ett av världens säkraste länder kan jag, med tanke på vad som sker i världen just nu, inte känna den trygghet jag en gång kunde. Vårt land har tidigare upplevt både krig och rädsla och det finns inget just nu som kan försäkra mig om att vi inte hamnar där igen. Bilderna på de krig som nu pågår runt om i världen gör mig både upprörd och uppskärrad, men framförallt rädd. Är det den här verkligheten jag och min familj kommer att leva i någon dag? Är det denna framtid mitt barn kommer att växa upp i?

Tanken på att barn världen över, just nu, lever i den verklighet som jag oroar mig för är förfärlig. Människor överlag, men framförallt barn, ska inte behöva uppleva denna typ av galenskap som just nu pågår. Barn ska inte behöva förlora sina föräldrar, och föräldrar ska inte behöva förlora sina barn. Om jag skulle kunna, skulle jag ta alla barn under mina vingar, men tyvärr är det inte så enkelt och det skär i hjärtat. Denna jul kommer inte att kännas som andra jular. Årets julfirande skaver på ett sätt som jag aldrig tidigare behövt uppleva.

Krig och elände har funnits i alla tider men just nu känns det som om det kommit närmare mig och de jag håller kär. Kanske är det för att jag är mamma, kanske har jag levt i en bubbla? Vad än det är så har jag blivit mer medveten om de grymheter som sker både på närmare håll och längre bort.

Den önskan som finns högst på min julklappslista detta år är inte materiell. Jag är knappast ensam om att önska att vi denna jul kunde få verklig fred och frid på vår jord. Att de barn och de familjer som fortfarande är vid liv trots krigen som pågår ska få känna kärlek, värme och trygghet. Denna önskan är delvis egoistisk, eftersom jag vill att Finland fortsättningsvis ska vara ett tryggt land att leva i, men framförallt är min önskan medmänsklig.

Frågan jag ställer mig inför år 2024 är: Vad kan jag som mamma, pedagog, journalist och medmänniska göra för att hjälpa till att få ett slut på galenskaperna?