I min familj (ensamförsörjande mor med tre barn + en farmor med ryska rötter) var ingen politiskt engagerad. Min farmor hade en antikvitetsaffär på Bulevarden bredvid Ekbergs café.

När hon med sin son och man (finlandssvensk överste i den ryska armén) kom flyende från Moskva 1917 måste hon försöka klara av familjens försörjning. Pensionen för översten var liten. Hon spelade kort med sina ryska vänner och bekanta och vann så mycket guld och andra antikviteter att hon kunde öppna en antikvitetsaffär på Bulevarden.

Hon blev bekant och vän med en av servitriserna på Ekbergs café, fröken Nemlander, som troligtvis sympatiserade med socialdemokraterna. Denna fröken förde mig och min syster till HSAF:s julbasar till 22:an flera år i följd. Varken min mamma eller farmor vågade sig in i detta socialdemokratiska ”näste”.

Men detta ”näste” var så imponerande för en liten flicka, med den fina ingången, de vackra pelarna i inkomsthallen och det överflödande utbudet i basaren samt gottpåsar till alla barn, att jag i min tidiga barndom fått en helt förvrängd bild av arbetarrörelsen, jag trodde att den representerade de rika i samhället!!

Men trots detta är jag evigt tacksam till Ekbergs servitris som introducerade mig i arbetarrörelsen. Långt före min tid som aktivist.

Marianne Laxén