Advent är väntans tid. I politiken väntar många inte så mycket på julen som på att vinden äntligen ska vända och på att Finland ska komma upp på fötter. Måste vi vänta på nästa riksdagsval för att så ska ske? Förhoppningsvis ser vi en ändring till det bättre tidigare än så, men ett maktskifte behövs både för att den förda politiken ska bli mer medmänsklig och solidarisk och för att den verkligen ska vara fungerande.

Just nu är läget lika dystert som vädret i början av december. Statsskulden i år blir tre miljarder större än beräknat och närmar sig det värsta pandemiåret, arbetslöshetsgraden är fortsättningsvis näst högst inom EU, hela 10,3 procent, och antalet konkurser är på en rekordhög nivå samtidigt som tillväxten låter vänta på sig.

Välgörenhetsorganisationer slår larm om att allt fler familjer behöver hjälp och stöd. Behovet har ökat drastiskt år för år denna period. Allt fler barn önskar sig grundläggande förnödenheter i julklapp, vilket i sig inte är fel, men det är ledsamt att många barn inte kan ta grundläggande saker i vardagen för givna. Barnfattigdomen har ökat av regeringens nedskärningspolitik som bara fortsätter.

Till näst kommer nedskärningar i utkomststödet, vilket drabbar de allra mest utsatta. Detta sker i ett läge då nedskärningar i andra sociala stöd redan har gjort fler beroende av just utkomststödet. Samtidigt får höginkomsttagare nästa år störst skattelättnader både i euron och procentuellt. Det är orättvist och kortsiktigt. Dessutom fungerar den här politiken inte. Resultaten talar sitt tydliga språk. Regeringen Orpo-Purra underskattar nedskärningarnas negativa konsekvenser och överskattar skattelättnadernas positiva följder.

Att Finland har gräns mot Ryssland förklarar en del av utmaningarna vi nu upplever, men inte varför vi klarar oss så mycket sämre än andra EU-länder som också har gräns mot Ryssland.

På tal om Ryssland hoppas vi alla förstås på en stabil fred i Ukraina, men den bör skapas tillsammans med Ukraina så att landets suveränitet bevaras. Allt annat vore snarare början på en mer krigisk tidsperiod än en varaktig fred.

Läget i Ukraina påminner oss om hur ovärderlig vår självständighet är. Med stotlhet och glädje firade vi den 6 december i dessa allvarliga tider.

Det är sorgligt att USA i och med landets nya säkerhetsstrategi nu under Trumpadministrationen även helt formellt är Rysslandsvänligt och EU-kritiskt. Att Kreml applåderar strategin säger allt. Trumps gäng skriver rakt ut att de vill stödja de ”patriotiska partierna” i Europa och hänvisar då till de främlingsfientliga rörelserna, inom vilka putinismen har fotfäste.

Det multilaterala internationella samarbetet försvåras markant, men blir inte mindre viktigt. Tvärtom måste vi agera tillsammans globalt för att lösa vår tids utmaningar, från klimatförändringar och förlusten av biologisk mångfald till ökningen av antalet väpnade konflikter.

Just nu tänker jag mycket på Gaza eftersom den krisen har fallit i medieskugga efter eldupphöret. Likväl förblir läget katastrofalt. Dels kommer hjälpsändningar inte fram, dels dödas fortsättningsvis flera palestinier per dag.

Vi socialdemokrater vill se en annan utrikespolitik än den regeringen för. En annan ekonomisk politik. En annan politik för arbetslivet. En bättre klimat- och miljöpolitik. En bättre utbildningspolitik som inte försämrar jämlik rätt till utbildning.

Ett område som fått ganska lite uppmärksamhet trots stora principiella förändringar är bostadspolitiken. Regeringen lägger ned statens bostadsfond och har kraftigt skurit i stöd till olika former av byggande, bland annat äldreboenden och studiebostäder. I framtiden blir det allt svårare att föra en kontracyklisk bostadspolitik.

Omständigheterna är olyckliga, men i grund och botten handlar allt som nu sker om värderingar och prioriteringar. Det går att använda offentliga medel och skatteverktygen mer rättvist och effektivt, på ett sätt som skapar tillit.

Distraktion eller inte, men regeringens julklapp är en ny rasismskandal och ett budgetförslag som skapar mer fattigdom och ökar ojämlikheten. Det är dystert, men vi ser också att folket inte tycker om det som sker. Regeringens understöd når nya bottennivåer. Socialdemokraterns försprång som gallupetta ökar.

På fredag röstar vi i riksdagen igen. Troligtvis förlorar vi, men vi visar att det finns alternativ. Alternativ som vi ska kämpa ännu mer för nästa år och framåt, så att de förverkligas efter nästa riksdagsval.

Vi blir inte nedstämda, vi blir mer motiverade i tider som dessa. Elden brinner inom oss och kampens glöd lyser upp en väg framåt i mörkret.

Jag vill önska er alla en fridfull jul och ett gott nytt år!

Johan Kvarnström
Riksdagsledamot (SDP)
Raseborg