– I många välfärdsområden pågår omfattande uppsägningar som till sin storlek motsvarar nedläggningar av stora fabriker. Varken en samlingspartistisk arbetsminister, statsminister eller kommun- och regionminister har synts till på orterna för att mildra dessa slag. Regeringen har i stället ”följt” hur regionernas ekonomi försämrats och reagerat först denna vecka med ett lagförslag som är otillräckligt.

– Regeringen borde redan i slutet av 2023 ha gett regionerna längre tid att balansera sin ekonomi, såsom SDP krävde. Regeringen valde en annan linje genom att tvinga regionerna att skära ner sina tjänster. I vissa regioner har detta lett till en katastrof och majoriteten av regionerna befinner sig i djupa svårigheter.

– När det under den kommunala ekonomins svarta fredag den 17 november 2023 stod klart att kommunerna höll på att hamna i en djup ekonomisk kris, lättade regeringen på situationen redan följande måndag genom att ge kommunerna mer tid. Då leddes bland annat Helsingfors, Tammerfors och Åbo av Samlingspartiet. Exakt samma lösning borde ha gjorts för välfärdsområdena, men regeringen tycks se dem som oppositionens fästen som det inte är bråttom att hjälpa. Detta är cynisk maktpolitik!

– Samtidigt som regeringen skyndade till kommunernas hjälp skar den samma vecka ner 39 miljoner euro från välfärdsområdena i tilläggsbudgeten för 2024. Dessutom har välfärdsområdenas basfinansiering redan skurits ner två gånger genom att införa en så kallad självrisk i den lagstadgade efterhandsfinansieringen för regionerna och genom att straffa Helsingfors för ett överskott. Uppgiftsspecifika nedskärningar har gjorts i statens budgetar för åren 2024-2026 inom 18 olika verksamheter till ett sammanlagt belopp på 650 miljoner euro. Enligt regeringsprogrammet var målet till och med 2 miljarder euro, men dit har man åtminstone inte nått.

– Regeringen verkar inte veta hur den ska förhålla sig till välfärdsområdena. Å ena sidan kritiserar regeringen dem som oppositionens skapelser och å andra sidan förklarar den gentemot EU att de bidrar till att stabilisera Finlands ekonomi. Regeringen vet att den tidigare kommunbaserade social- och hälsovårdsmodellen inte skulle hålla i dagens situation. Regeringen saknar en vision för hur den vill utveckla välfärdsområdenas verksamhet. Detta är allvarligt, eftersom det handlar om en för medborgarna livsviktig helhet av tjänster och statens största utgiftspost.