Vårdfrågor behandlades i flera anföranden då socialdemokraternas partifullmäktige i Villmanstrand diskuterade det politiska läget.

Under den för media öppna diskussionen som också sänts och sparats digitalt tog familje- och omsorgsminister Kiuru upp vårdskulden. Hon har på senaste tid framfört att åtgärdande av vårdskulden behöver över en halv miljard euro mer än de ökningar som det redan finns beslut om.

Hon tackade för att Sanna Marin tog upp frågan i sitt tal. I media har frågan framställts mer som Kiurus idé än som partiets linje, en problematik och oanvänd möjlighet som Johan Kvarnström tog upp på partistyrelsens möte på torsdag morgon. Och det tog Kiuru fasta på:

“Man måste se till att vården har tillräckligt med pengar. Därför måste vi tillsammans tala för vården som vår ordförande just gjorde, men som också Johan, jag vågar väl nämna ditt namn då du är i partistyrelsen, talade om på torsdag morgon i partistyrelsen. […] Du undrade om inte vi alla borde ansluta oss till att få mer pengar till vården. Nog är gropen vi har…” sade Kiuru och fortsatte redogöra för vårdskuldens orsaker: coronapandemin, långvarig underresursering, vårdarbrist och arbetsmarknadskonflikten. Avslutningsvis sade Kiuru att hon hoppas att Sanna Marins linje får stöd. Hänvisningen till Kvarnström visade att ett flankstöd finns också bredare.

Hänvisningen på ett öppet möte till vad som sagts på ett slutet möte var ändå exceptionell.

– Det var oväntat och är ovanligt, men hennes omdöme var rätt, det var bara positivt att återges på detta sätt, säger Kvarnström glatt efteråt.

Han påpekar att det gäller att hålla isär finansieringsmodellen och -nivån och temporära satsningar för att åtgärda vårdskulden. Han välkomnar de justeringar i finansieringen som regeringen ska göra vad gäller utjämningen och universitetssjukhusen.

– Modellen är stark då ändringar görs faktabaserat utifrån givna kriterier. Nivån är tillräcklig på sikt även om det krävs ett nytänk med att planera för några år i taget mer än bara för följande budgetår. Men nu är problemet att vårdskulden som det beviljas medel för att lösa bedöms vara större än man hittills räknat med. Det måste vi alla ta på allvar. Att inte åtgärda den effektivt blir dyrare i längden och orsakar onödigt lidande.