Johannes församling i Helsingfors är församlingen Simon kandiderar i.

– Min kampanj har fokus på ungdomar och diakoni och gemenskapen. Det är viktigt att ha en inkluderande gemenskap i kyrkan så att människor ska få vara dom de är och känna sig välkomna som sådana. Ungdomsarbetet är viktigt och personligen för mig spelade kyrkans ungdomsarbete en ganska viktig roll i mitt liv. Jag var med på många evenemang i ungdomen och det är bra verksamhet för unga att hålla på med. Det är en möjlighet att hjälpa vissa ungdomar som har det särskilt jobbigt. Det vill jag att kyrkan ska kunna jobba för. Sedan diakonin ser jag som en pusselbit i samhällets lapptäcke att hjälpa människor som har det svårt. Det hjälper vissa människor som andra delar av samhället inte lyckas nå.

För Simons del gäller det att kandidera för omval till församlingsrådet.

– Jag har varit under min första period med i församlingsrådet. I början av perioden var jag suppleant och sedan under perioden på grund av att människor har fallit bort har jag blivit ordinarie. På det sättet har jag varit aktivt med. Jag ställer upp i valet till församlingsrådet men kandiderar inte till kyrkofullmäktige.

Det kyrkliga engagemanget är något som har funnits i släkten.

– Nog har det på sätt och vis kommit med släktbakgrunden. Mina föräldrar har varit aktivt med i väckelserörelsernas verksamhet och det har säkert sin orsak till att jag själv var med i ungdomen. Hela min kompisgemenskap i min hemby Solf var aktivt med i församlingarna och det var livligt ungdomsarbete där. Jag tror att båda faktorerna har påverkat att jag har hittat till församlingsrådet.

I församlingsrådet diskuterar man församlingens ekonomi och anställningsfrågor.

– Kyrkoherden har en hel del befogenheter men sedan finns det anställningar som sträcker sig över en viss tid som kräver församlingsrådets godkännande.

Simon upplever att församlingsrådet har sin betydelse.

– Det är klart att man kan påverka. Alla som är invalda kan ju säga sin åsikt där. Sedan är det nog i en stor församling en större dynamik med kyrklig samfällighet. Kyrkofullmäktige lägger upp de stora riktlinjerna med ekonomin och sedan är det upp till församlingsrådet att anpassa det till den egna församlingen. Man lägger upp riktlinjerna för vad församlingen satsar på.

Johannes församling är en av tre svenska församlingar i Helsingfors.

– Det är kärncentrum men det är ganska brett. Jag bor själv i Arabia som är i utkanterna av Johannes område.

När det gäller att vara inkluderande och stå för mänskliga rättigheter, upplever Simon att Johannes församling är en modern församling.

– Redan under flera års tid har man tillåtit vigsel av samkönade i sina kyrkor. När det kommer till de frågor, där har man ju den situationen att kyrkomötet inte har godkänt rakt av att man viger samkönade. Förr eller senare tror jag att det kommer att hända men jag vet inte hur länge det tar. Det finns strukturella saker som gör att man är inte riktigt där ännu men i det personliga människomötet tror jag att kyrkan är ganska bra på att vara välkomnande, undantag förekommer säkert men generellt uppfattar jag det så.