I sin inledning konstaterade Tuomioja att de nordiska länderna länge placerat sig i toppen av olika internationella jämförelser och att de nordiska länderna fortsättningsvis är de lyckligaste länderna att bo i.

-Men när man beaktar koldioxidutsläppen och förbrukningen av naturresurser sjunker Finlands placering med hela 19 steg nedåt. Samma situation gäller också för de övriga nordiska länderna, som i fråga om traditionella jämförelser placerar sig väl, såsom Norge med 15 steg och Island med 26 steg, berättade Tuomioja.

Tuomioja anser att den nordiska modellen erbjuder goda förutsättningar för att lyckas med en övergång till hållbar utveckling. I den nordiska modellen betonas nämligen alla aspekter av hållbar utveckling. Utan social hållbarhet och rättvisa kan vi inte uppnå ekologisk hållbarhet.

Kalevi Sorsa-stiftelsens Samuli Sinisalo Samuli Sinisalo presenterade i sin tur deras nya miljöhandbok för kommunala beslutsfattare. Sinisalo berättade bl.a. att en majoritet av de kommunala beslutsfattarna i Finland upplever att de inte vet hur de skall främja hållbarhet i sina kommuner.

Lauri Muranen från Finlands Fackförbunds Centralorganisation presenterade SAMAK:s nya rapport En grøn retfærdig omstilling. Muranen summerade även en undersökning bland FFC-medlemmar som tydligt visar att många är oroliga om ens eget yrke kommer finnas kvar i framtiden. Det är således viktigt i allt klimat- och miljöarbete att komma ihåg att återställa en tilltro att det kommer finnas tillräckligt med arbetsplatser i framtiden och att man stöder människor under omställningen.

Efter de tre inledningarna följde ett avslutande panelsamtal under ledning av Kaisa Vatanen, chef för SDP:s politiska beredning. I paneldebatten deltog FFC:s ordförande Jarkko Eloranta, kommunminister Sirpa Paatero, utvecklings- och utrikeshandelsminister Ville Skinnari, riksdagsledamot och medlem av Nordiska rådet Eveliina Heinäluoma, samt Pinja Perholehto ordförande för Socialdemokratisk ungdom.

Perholehto var bekymrad över att så många lokala beslutsfattare upplever sig handfallna i hållbarhetsarbetet. Hon ansåg att tjänstemännen i kommunerna borde få fortbildning i miljö- och hållbarhet för att kunna stöda beslutsfattare i det politiska arbetet.

Skinnari berättade att han har under sin ministerperiod betonat att det är viktigt att få med kommunerna i klimatomställningen. Tiden är förbi att förklara i kommunerna vad klimatarbete handlar om, utan nu man måste börja agera på olika sätt. Han nämnde hemorten Lahtis där man kommit långt gällande hållbarhet. Stadens anställda är med i diskussionerna kring hur verksamheten utvecklas. Stadens energibolag tar ständigt nya modiga initiativ i klimatomställningen. Skinnari betonade också flera gånger det nordiska samarbetets viktiga roll i dessa frågor och att Nordiska rådet jobbar aktivt med hållbarhetsfrågor.

Heinäluoma ansåg att de finländska städerna och kommunerna kunde lära sig mycket av andra nordiska städer. Ett exempel är byggande i trä som är mera förnybart än många andra byggnadsmaterial.  Ett annat område är samarbetet med näringslivet kring klimatomställning. I t.ex. Göteborg har man många gemensamma projekt tillsammans med Volvo om hur man kan minska utsläppen.

Eloranta betonade hur viktigt det är att satsa på kontinuerligt lärande för att klara omställningen. Många FFC-medlemmar tar i detta skede inte del av fortbildning och man borde på olika sätt öka möjligheterna till kontinuerligt lärande bland arbetstagarna.

Paatero lyfte fram att kommunala bolag har en central roll i klimatomställningen. Valet av energikällor i kommunala energibolag har betydelse. Därtill äger kommunerna många fastigheter och man behöver frångå fossilbaserad uppvärmning till mera klimatvänliga alternativ. I kommuner med stora serverhallar kunde man även bli bättre på att använda spillvärmen till fjärrvärme. Ett annat konkret sätt att jobba med hållbarhet är att man i offentliga upphandlingar tillägger ekologiska och sociala kriterier.

Perholehto avslutade med att öppna upp med ett nytt perspektiv. Undersökningar visar nämligen att det finns stora skillnader i attityder gällande hållbarhetsfrågor. Kvinnor är i genomsnitt mera positivt inställda till klimatomställningen. Män är i genomsnitt mera kritiska. Största skillnad uppstår mellan unga män och unga kvinnor. Unga män är i genomsnitt de mest kritiska till klimatomställningen. Således anser Perholehto att det är viktigt att jobba med attityder och förebilder. Hon föreslog också att man kanske borde införa ett eget ”klimatämne” i läroplanen. För just nu diskuteras inte hållbarhetsfrågor tillräckligt i skolorna.

Kaisa Vatanen är nöjd över seminariet

– Diskussioner av detta slag är viktiga just därför att kampen mot klimatförändringen i praktiken ofta måste ske där människor, företag och annan verksamhet finns, dvs. ofta i kommuner och regioner. Genom den konkreta vardagen kan man uppnå stora resultat om man har vilja och kompetens. I diskussionen lyftes det fram behovet av en rättvis klimatomställning och att man stöder människor så att alla klarar omställningen. Här har vi ännu mycket att göra också i de nordiska länderna, men t.ex. via SAMAK kan man fördela kompetens och god praxis effektivt, kommenterar Vatanen.