I regeringen Orpos regeringsprogram finns en skrivning om att regeringen “fäster särskild vikt vid tjänsterna för barn med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning och stöd till deras familjer samt snabb diagnostisering och tillgång till stöd.”

– Denna skrivning är otroligt viktig och välkommen, men orden säger en sak och regeringens handlingar en helt annan. Sammantaget har regeringens politik inneburit att denna grupp människor har drabbats hårt. Det gäller nedskärningar i social- och hälsovårdstjänster, det gäller nedskärningar från tredje sektorn och det gäller lagändringar, framför allt hur lagen om funktionshinderservice ändrades, säger Kvarnström.

Han hänvisar i sitt spörsmål till Institutet för hälsa och välfärdsutredning som visar att det ofta saknas fungerande servicekedjor, samt till ett utlåtande från organisationer som arbetar för personer med NPF. I det sägs att bristen på service i ett tidigt skede ofta leder till att NPF-personers välbefinnande försvagas och att det uppstår dyrare vårdbehov i ett senare skede. Det nämns även att självmordsrisken är tiofaldig för personer med autismspektrumtillstånd.

– Det här vore akuta frågor även om det gällde bara ett fåtal, men nu utgör personer med neuropsykiatrisk funktionsvariation och deras familjer en betydande del av befolkningen. Organisationernas nätverk talar om drygt 10 procent av befolkningen. Att tjänsterna som dessa personer behöver ofta är svårtillgängliga, ojämlika och utspridda är ett problem för hela samhället, ett problem som kan lösas, säger Kvarnström och lyfter fram fungerande servicekedjor, stöd i rätt tid och tryggade verksamhetsförutsättningar för tredje sektorns organisationer som några lösningar.

– I dagens läge går mycket resurser åt till utredningar i det oändliga och det konkreta stödet, till exempel terapi, är litet. Regeringen lovar att prioritera dessa barn. Samtidigt fortsätter nedskärningar i social- och hälsovård och också i organisationer som ger avgörande stöd. Det går inte ihop.